fiaelisa

Något väldigt oväntat fick jag se i eftermiddags. Mamma och jag tog svängen förbi återvinningen/loppisen i Söderköping och tittade runt på lite prylar. Mor skulle handla ett par saker och vi pallrar oss fram mot kassan, lagom smidiga, hon bär på en stor klädhängare/hylla av något slag och jag på en stor skohylla. När vi närmar oss står ett par där och diskuterar lite smått om vad de ska fynda och mannen där vänder sig till mamma och säger trevligt och käckt - Ni kan gå före ni för vi är visst inte riktigt färdiga med vårt här än:) Jaha tack, säger mamma och tar steget fram till kassan. Jag står där lite halvt i dvala med min skohylla i väntan på att köpet ska bli klart. Så råkar jag titta upp och möta denne mannens blick och det är ingen mindre än Daniel Breitholtz som befinner sig på återvinningen i lilla Sörping! Så jäääkla otippat! Nu är han ju inte världens kändaste största kändis men nog är han någon man känner igen från den där idol-juryn. Trodde nästan att jag såg lite fel först men nej visst var det han som hade tagit sig till Fix-området. Klart att det är värt att åka till Sörping och kolla vad vi har för grejer här nere. Måste säga att han gjorde ett ännu trevligare intryck än vad jag hade tänkt om honom. Kul!



 

Låta tystanden ligga stilla och kväva - eller ge livstecken och riskera att riva upp, det man fasar mest för att man ska göra? Jag utbrast häromveckan "man behöver ju inte hälla salt i köttsår"

Nej, bra konstaterat, det behöver man inte göra. Borde man inte veta ändå vad som är bäst för en själv? Någonstans finns ett förnuft som talar och det måste i vissa situationer få bestämma...  inte känslorna. Det var nödvändigt att låta verkligheten sjunka in, en tid att försöka smälta den ofrånkomliga sanningen. - Vi kommer att bo i olika länder. Att sedan höras igen, egentligen inte alls långt efter det tunga beskedet att vi inte kan hålla samma kontakt som tidigare, var en risk. Har jag greppat saltkaret nu? Någon lyckas ta bort stenen från hjärtat och säger att det är ju du som vet vad som kommer att fungera. Du gör inte fel om det inte känns fel. Det är väl så det är, det finns inget facit över ens liv, det man kommer ställas inför, och hur man ska hantera det. Man har inget annat val än att själv försöka komma fram till vad som är bäst.
      Det visade sig, att det var inte som att hälla salt i ett öppet köttsår. Det var istället att stryka på en salva... och sätta på ett första plåster - så otroligt mycket värt. Det framkallade inga tårar, snarare tvärtom!

Nu är det fredag och jag är nöjd. Det går inte att begära att det kan kännas bättre än såhär just nu och situationen känns faktiskt heelt okej.

Ett litet leende lyckas sprida sig... Ett första plåster betyder massor. massor. massor. Dessutom har jag räknat timmar och kommit på att jag kan ta en helt ledig dag på måndag. Inte alls fel.

Nog har det hänt lite i ens 2 senaste år av livet men jag trodde ju att jag fortfarande ungefär ser ut som jag gjorde då, då när jag slutade orkestern efter studenten. En medelålders kvinna, alltså verkligen ingen gammal tant som kan anklagas för att vara senil, kom fram och presenterade sig. - Ja, det är ju Sofia det här vet du! säger jag förvånat och skrattar till lite. - Neeeej men gud! Jag vågade inte säga att det var du men det var det alltså, oj. 

Ja - OJ!! Shit, har jag förändrats såå mycket? Det var faktiskt ett par till som sa att de knappt kände igen mig. Fiorella sa att jag hade helt annan färg i ansiktet att jag tydligen var brun och fin nu till skillnad mot sist, en yngre tjej sa - men du hade tandställning förut va? Jag kände heller knappt igen dig!

Jag blev iaf oerhört välkomnad vilket värmde i hjärtat och när jag satt där med fiolen i knäet så kände jag att det är precis så här det ska vara. Det fanns lyckligtvis dem som såg att jag var jag på direkten också - thank God for that. Eller alltså... jag vet ju egentligen inte om det faktiskt bara var positivt att jag hade förändrats, men som samma person vill man väl se ut åtminstone. Det lät nog som att det bara var positivt. Inte för att man skulle säga något annat "Oj vad du har förändrats! Så himla FUL du har blivit! Ha! Kanske inte. Dirigenten är inte så mycket för onödigt snicksnack alltid, han har sin roliga jargong och kände nog att det var som igår jag var där. Han hade blivit förvarnad av min gamla fiollärare att jag skulle komma och utan att säga hej eller något annat säger han - hörru du, vill du sitta här borta eller? och pekar bort mot 1:a fiol. - Nej, jag vill sitta där, där trivs jag : ) Jag vill absolut inte byta bort min plats bland det härliga gänget i 2:a fiol! Där trivs jag som fisken, vilket jag märkte mycket snart. Där är vi alla snacksaliga mellan stroferna, trots att det inte blev någon direkt mjukstart - 10 sidor Bach kom jag hem med, men det löser vi vettni, säger man. Varpå alla har stora ögon, utbyter lite pilimariska blickar och i tystnaden tänker alla "och hur fan ska det här gå..?" Men det säger vi inte, vi ler och känner oss alla lika bombade och peppar vidare. Saken är att det faktiskt brukar lösa sig minsann även om vägen dit kan vara lite krokig - men KUL. Härligt att vara tillbaka.

 
Nej, det var ju faktiskt rätt länge sedan och varken jag eller Frida ser ju riktigt ut sådär idag!

Vill bara meddela att jag repade mod förvånansvärt fort efter att ha fått det minst sagt, tråkiga, beskedet igår kväll som förstörde mina planer på 2 sek. Jag höll tyst och ansökte på nytt, betalade för detta online, döpte betalningen på Swedbank till "helvete" som egen notering, tog på mig skorna och gick ut med bra musik i öronen och lät helt enkelt frustrationen rinna av mig. Det gick skitbra. Hemma igen satt jag med övriga i familjen och skrattade gott åt Fångarna på fortet. Kanske har jag på sista tiden vant mig vid mothugg och eftersom detta inte berörde hjärtat något nämnvärt tog det inte så hårt. Jag blev mest förbannad, ganska så mycket förbannad om jag ska vara ärlig...men det finns värre saker... Jag kan ju faktiskt ha tur också, om man nu ska försöka tänka positivt. Det kanske inte tar så lång tid innan jag har blivit godkänd.

Innan jag somnade fick jag också ett sms som bokstavligen fick mig att skratta högt : )

Under gårdagen hade jag sms:at med min f.d. chef Sivan och vi sa att det ska bli så roligt att ses när de kommer hit. Jag skrev också att jag förbjuder dem att resa med endast handbaggage eftersom de måste ha med sig en stor Engelsk Amaretto till mig;) Han skrev att han skulle fixa det men jag tror nog att han förstod min ironi. Sedan är det ju så, som vissa av er kanske kommer ihåg, att det enda Sivan kan säga på svenska är - jag gillar ost. Det är nämligen något vi har gemensamt. Han uttalar det så gott han bara kan och då låter det ungefär "jae giller ust". Så har han sagt att om han någonsin ska komma och hälsa på i Sverige, måste jag ha ost hemma, annars kommer han inte, men det är längesen vi nämnde detta. Så igår kväll apropå ingenting, plingar mobilen till och det är Sivan som har något på hjärtat - "Please don't forget...... I like cheese x" 

Jääävla galning :)

Jag har fått ett lösenord! Det är olyckligtvis inte fulländat vilket innebär att jag ännu inte har tillgång till programmet som jag ska arbeta med. Synd... Det känns som att hela avdelningen vet att jag inte kan göra något men det är bara "nähä, hoppas det kommer igång snart då" Mmm...DET hoppas jag med. På plus-sidan så har jag ju de senaste två timmarna haft Internet! OCH jag har bara en dryg timma kvar av att inte göra någonting. 

I eftermiddag ska jag faktiskt träffa min gamla barndomsvän Matilda. Det var på tiden att vi slog slag i saken. Vi var ju som ler och långhalm som barn hon och jag. Tänk att hon ska gifta sig! Så olika alla vi 20-21-åringars liv ser ut. Den ena pluggar där, den andre reser dit, den tredje har redan fått barn och så har vi dem som jobbar ända dääär borta! Eller ska gifta sig. Häftigt. Det är egentligen väldigt ont om mallar för hur en människas liv ser ut i den här åldern. Vilken bara är bra! Det ska inte finnas några stenhårda mallar senare i livet heller. Usch. Det kommer jag att akta mig för. Alla har sin egen mall med befogenhet att utforma allteftersom. Behaglig tanke...   

Inte riktigt effektiv som ev vessla kanske, men, fasen, vad rask jag kan vara när det kommer till att shoppa. Challe och jag var snabba som tusan när vi hittade enorma shoppinghus - granskade snabbt om butiken kunde vara värt ett besök, slog en blick över sortimentet och började rota och bläddra igenom snurrorna i full fart. Min kära mor och moster har lite annan taktik. "Ni är rätt så noggranna när ni shoppar måste jag säga." Så idag gick jag med dem en stund och sedan fick de gotta sig bland snurrorna i egen takt när en Oscar var i närheten för att fika med :) Äntligen ett ställe med god chai latte i Norrpan - Café Plaza på Drottningatan, yam..:) Espresso house är iofs också okej...aa helt okej vid närmare eftertanke. Så mötte jag upp med damerna och käkade senare - bra stadsbesök.  

Jag tänkte på packning till Oslo förut, hrm, ryggsäcken på igen eller något annat..? Behöver ju troligtvis inte såå mycket med mig för besöket ändå. Så får jag sms från Anna för 5 min sedan - Skulle du kunna ta med en bag in box? Om det inte blir för tungt för dig:)

Haha jodå det ska jag väl kunna få med mig! Klart jag ska ta med mig lite svensk sprit till småflickorna så att de blir tillräckligt livade! Kommer dock känna mig lite som en langare men behöver nog inte på denna tågresa svara inför en hetsande tullpolis från Budapest som tittar en stint i ögonen - Anything to declare!?
Nä, herrn, jao det skulle vara 3 liter vin då... 

Bare tåg till Nörge denne gång dö - som hemme fast annorlunde.

Igår fick jag krama om min Hanna, ooh vad det var härligt. Och jag som har haft ett flertal sömnlösa nätter, inte helt sömnlösa men jag har inte kunnat somna in förrän vid tre-tiden, somnade igår gott med kamraten vid min sida. Efter en spontan-inbjudan från vår gamle svensk-lärare Benny hamnade vi där i trädgården igår och blev bjudna på hans äppelpaj och pratade i timtals. Så himla trevligt! Vi sa att detta borde vi göra snart igen och vi tror nog att vi måste dra med några fler språk-tjejer då också. Kul att man kan ha sådan kontakt med en gammal lärare, det är nog minsann inte många som sitter sådär och pratar om ditt och datt :)

Bokstavsbarnet (jag) kände efter att ha varit hemma i 5 dagar att det var på tiden att boka nästa resa. Tåg-behovet har inte riktigt fått uppfyllas nu de sista dagarna så det är väl dags att sätta sig på ett igen! Ca. 6 timmar till Oslo på torsdag och hem på söndag, det låter lagom. Nej, jag har inte ADHD, inte vad jag vet om iaf, jag kan faktiskt vara hemma och still och har tyckt att det har varit riktigt skönt nu, men efter att ha pratat med Anna och tittat över almanackan och hur de kommande helgerna såg ut, verkade det helt enkelt bäst att göra ett besök nu. Ska bli så. himla. mysigt : )

Sedan har jag ju inga planer alls på att fara iväg något vidare under hösten, kan slappna av lite, sedan vet man ju inte riktigt hur allt ter sig försås MEN däremot kommer jag att få besök den 23 sep - 27 sep av inga mindre än Sivan och Martin! :D Wihu! De bokade flyg igår så nu är det klippat och klart. Så jäkla kul att galningarna kommer! Då blir det fullt i huset ett par dagar här och jag får väl smida en plan över hur vi ska spendera dagarna så att de får ett gott intryck av vårt vackra Sverige.

Okeeej, jag erkänner...jag råkade sabba min blogg. ETT litet felklick så var hela skiten borta. Jag är totalt värdelös på det där men vartefter ska det nog se lite roligare ut här!

Sedan vi kom hem har jag haft rätt så mycket rehabilitering i att ta det lugnt, gå ut och gå och lite mer av "inte göra ett skit". Det behövdes. Jag har dock kört lite bil, träffat mormor och morfar och Frida! Och Frida och jag hade då inte setts på SJU månader!! Herre jissanes det låter ju inte klokt och det kunde man ju inte tro att det faktiskt var så länge sedan:)

Jag är en mycket långsam läsare. Inte det att jag inte tycker om att läsa, nå jag kanske inte är överförtjust men jag uppskattar bra böcker, det gör jag, men jag läser for noggrant... Dålig taktik. Med denna vetskap i bakhuvudet är det kors i taket att jag började samt läste ut en bok idag! Jag hittade den vid frukosten och fastnade och höll fast vid den under dagen. Nu kommer ni tro att jag är helt deprimerad men såå illa är det inte :) Boken heter nämligen "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" och skriven av Nisse Simonson. Så otroligt bra. Oberoende av i vilken sinnestämning du är kan du ta till dig vad som står. Lättläst som bara den och med humor och vardagliga fenomen vi alla känner igen oss i, talar den om vårt välbefinnande med bas ur ett vetenskapligt perspektiv. Vem kunde tro att vår egen inställning, att tänka positivt, har så ofantligt stor betydese? Optimisten och pessimisten. "Det är inte hur vi har det, det är hur vi tar det."

Hur vi med så många små enkla medel i många fall kan vara herre över vårt välbefinnande. Författaren är själv läkare och menar att tänk om man kunde skriva ut ett recept till människor med lättare depression, som löd "ta tre promenader i veckan, ät dina ordentliga mat mål om dagen, arbeta 8 timmar om dagen men inte mer, sov 8 timmar som alla borde göra och ha fri tid ibland - inte fritid, fri tid, som du gör vad du vill på, och umgås med dem du tycket om" Hur våra hjärnor fungerar är inte alltid ett mysterium och han drar ofta paralleller till versionen av människan på Afrikas savanner.

Ah den var så himla bra. Läs den! Vare sig på vad du är för humör. Den lämnar dig med en bra känsla och känns inte alls pretantiös. Jag hoppas att den når ut till många.

 

Förut bestämde jag mig för att knäppa upp halsbandet, lägga ifrån mig den ring som hängt i kedjan. Inte för att det är glömt, inte alls...jag kommer aldrig att glömma, men för att jag måste sätta mig upp mot mig själv. Försöka kämpa emot. Det finns inget annat. 

Vi kom både hit och dit OCH tillbaka, trötta men nöjda : ) Väldigt trötta. Resan hem från Gdansk tog över ett dygn varav endast tre timmar INTE var i tåg, de spenderades på Burger King på Stortorget i Malmö mellan klockan två och fem där vi höll ögonlocken öppna. Fetsprissar kom och gick! Efter fem olika tåg var vi hemma igår morse kl. 10. (Jag kunde dock sova 2-3 timmar på sista tåget hem för jag hade ju min uppblåsbara kudde som ger mig ett sådant bra stöd eller hur Challe?;) Hon mobbar mig för att jag har kudden runt nacken fastän jag ändå somnar med huvudet tippandes rakt fram...) 

Pappa var snäll och hämtade upp oss vid stationen och efter en fika hemma så sov jag till kvällsmiddagen igår kväll! Känner mig fortfarande jätteseg, gör absolut INGENTING idag. Gött :)

Vi har ju verkligen rest intensivt och inte haft många absoluta slödagar den sista månaden. Vi har ju velat hinna med lite i dem städerna vi har varit i och det har vi gjort också!:) Tänk vad mycket man kan hinna med på en månad. 11 länder har vi åkt igenom och stannat på riktigt i 10 städer. Jag ger upp att summera, det är föör mycket helt enkelt men att luffa har verkligen varit ett äventyr:) Kroatien var den bästa pärlan - helt fantastiskt, Barcelona var nog coolaste staden, dit ska man åka och festa märkte vi. Något som man kan konstatera är att Europa har otroooligt mycket att erbjuda! Vilket utbud vi har så nära oss och så mycket det finns! Både Challe och jag känner att här finns det massor kvar att hämta men vi har fått ett riktigt gott smakprov : ) Inte minst blev man ju lite förvånad över t.ex. Gdansk som hade en så mysig gammal del av staden och vääärldens sandstränder längs med kusten! Sedan har ju Polen sina klyftor, ingen tvekan om det, men vi hade ju sådan tur att få lite inhemsk guidning eftersom Challes brorsa bor där ibland med sin polska Ella. Så hon var ju expert på områden utanför Gdansk och vi fick möjlighet att se en ännu sötare småstad som hette Sopot och så hennes hemstad Gdynia. Hon gillade shopping också så därför hittade vi till Galeria Baltica - eeennormt! Min rygga var nog nåågot tyngre faktiskt nu när vi kom hem;) Inte BARA psykiskt för att jag redan burit på den så mycket.

Som sagt nöjd som bara den men skönt att vara hemma:)

Haha precis som jag skulle skriva "nu ska jag gå ner och rota i kylskåpet" så ringer pappa och undrar om jag vill ha kebab eller pizza. Slöa familjen här idag! :D Jag orkar inte heller göra någon mat, mmm...kebab tack.. det var längesen jag hade en SVENSK kebab iaf...;)