fiaelisa

Ytterligare en arbetsintervju till att börja med den här dagen. Det var Benton's Brasseries som behövde en servitris, inte en "pot washer". Jag kände dock att jag hade dock inte varit tillräckligt desperat till att tacka ja till ett jobb som kastrulldiskare även om jag hade varit arbetslös vid det här läget. Kastrull-Fia hade retirerat innan hon ens hade börjat. En positiv överraskning med andra ord att det var servitris det var tal om så jag ska dit på måndag för att chefen, som jag ännu inte har träffat, vill se hur jag jobbar. Min plan är alltså att kunna kombinera detta med caféjobbet som är ett deltidsjobb.

På caféet var det en ordentlig genomgång för oss tre nybörjade idag! De andra var en studerande Kadie och en Daniel som sökte de jobb han fick tag i, och så jag, svenskan som kom inåkandes på bananskalet. Indtroduktionen idag berörde allt från företagets historia, personliga presentationer, uppförande mot kunder till anställningsvederlag. Hej och hå. Vid lunch-tid frågade chefen (Kully) om vi var hungriga och svaret blev väl ett lite unsisont men försynt "ja". Då bar det av till en pizza-restaurang med vin till maten och efterrätt på det och skål för framtida goda arbetsrelationer. Och imorgon kl. 06.30 börjar praktiserandet! Det känns riktigt kul faktiskt! Den skamligt dåliga lönen ska vi knappt tala om. Jag kan bara konstatera att här i England blir man inte rik. Hästlängder ifrån ärligt talat. Om inte ljusår. Jag är vääldigt glad över att jag har fått det här lilla caféjobbet iaf!

Eftermiddagen spenderade Anna och jag med att diskutera med olika personer om försäkringskort med ett specifikt nummer vi tydligen kommer att behöva. Detta är inget krav för att börja jobba, förutom just där Anna idag blev erbjuden ett jobb i en jättestor klädbutik. Hon har alltså fått ett jobb som väntar på henne men hon kan inte börja jobba förrän försäkringsnumret har kommit, vilket tar veckor. En rätt pissig situation med andra ord men från den ljusa sidan, så har hon ju ett jobb, frågan är bara när hon väl får börja!

Efter en smaklig måltid höjdes humöret för att sluta i härliga skratt med grabbarna i tv-rummet. Jag hade nämligen en hunds huvud vilande i mitt knä när Windy försökte sa att jag skulle känna på hundens högra fram-ben. (Fick för övrigt reda på att den här hunden var en tjej, trodde att vår Jess var en grabb men där har man haft fel) "Känn. Det är ett trä-ben" "Ähh? Naae, det tror jag väl inte va?:P" Så pass lurade han oss iaf inte, lurig som han är, men han hade rätt i att det gick ju fasen inte att böja på det som det andra benet! Det visade sig att hon var stelopererad och historien bakom var att hundarna hade varit lösa när de gick ut på promenad och Windy hade stannat uppe på en bro här i närheten för att ta ett foto över floden. Sedan hade Ted och Jess kommit i all väärldens fart mot honom, lille Ted var klok nog att stanna medan Jess fortsatte att satsa järnet med språng, flög ut med sina flaxande öron och långa ben över floden och tog ett dopp från sisådär 15 meters höjd. Guud vad jag hade velat se allas miner vid det tillfället!:D Inte minst Windys, Ohh shit, there was the dog;)

Anna och jag snorade ikapp här imorse men tänkte iaf gå upp och vara hurtiga och baka bröd! Det blev dock inte riktigt som vi hade tänkt oss då vi upptäckte att vi hade köpt "ister" istället för margarin... Det såg inte riktigt gott ut med det där vita 1000%iga fettet. En aaaning för snabba i handladet där med andra ord, så det fick bli en tur till närmaste butik, men brödet får vi ta tid till att baka imorn istället:P

Arbetsintervjun idag var med en trevlig man som ägde denna bistro/café, dessvärre så var det ju kanske ett lite flottare ställe än vad man hade hoppats och därför var jag inte riktigt rätt person för jobbet. Det krävdes nämligen stor kunskap i olika sorters viner, att kunna tipsa och förklara smaker m.m. Så det var ju synd att det var det de sökte, men det hade ju varit för bra för att vara sant att få jobb efter första dagen ute på stan! Jag kunde ju ha sagt att jag var vin-expert men jag tror nog att den lilla lögnen hade kommit ikapp mig...
Anna däremot hade flyt idag men en salong som precis skulle öppna så de kanske kunde ha plats för henne, så de ska höra av sig på måndag! Vore ju kanon!!

Nu har Anna gjort te här, vi gillar te-kulturen, det värmer gott=) Windy har sagt att man uppfattas ju som lite märklig om man vill ha mjölk i teet, men det vet vi, men det står vi ut med. Det är förresten lite billigare här att fika ute! Alla sorters kaffe är billigare, det gillar jag som är gå-ut-o-sätta-sig-o-mysa-med-en-latte-fantast:)

Nu brast för övrigt Anna ut i skratt åt mig och tittar på NewYorker-påsen som jag har hängt upp här på väggen bara för lite prydnads skull. Det är väl lite fint med något mönster tänkte jag, det är ju istället för en tavla på väggen:) man får ju bona om sin lya med de medel man har:) Nu ska jag dricka teet innan det kallnar!

Trötta ben blev det efter dagens vandrande med CV:n i centrums alla hörn. Bemötandet har varit trevligt men de flesta vill säga varken bu eller bä så det är svårt att säga hur det går egentligen, men så på eftermiddagen ringer min engelska mobil och plötsligt ska jag till caféet Edin's imorgon eftermiddag för vidare snack med chefen. Det känns en aning pirrigt, men förstås jätteroligt att få ett napp så himla fort! Dessutom var det ett ställe som såg väldigt trevligt ut vilket gör det hela ännu mer förväntansfullt=) Hoppas! 

Anna tittade in på Windys jobb idag också där hon ska få visa sina färdigheter nästa vecka och därefter ringas in när det behövs extra-folk, men så kan det ju bli mer utav det, vilket vi får hoppas på!

Ikväll efter vår fantastiskt goda köttfärssås och spaghetti tog vi en liten promenad med två utav hundarna. Fia med hund är verkligen en ovanlig kombination men jag efter en hetsig liten Ted, ja det gick ju som på räls. Vi kom dock på att vi inte fick med oss några bajs-påsar efter en bit på turen... så när Ted bestämde sig för att lägga en stor klutt på trottoarkanten var det bara att vissla lite obekymrat och vara glad över att det faktiskt hade börjat skymma! När Annas hund Dr. Strange sket, var vi betraktade av en annan karl med hund, så då körde hon dock på metoden att LÅTSAS ha en påse och plocka upp lite fint. Korven låg dock kvar och vi svassade iväg allihopa rätt snart. Vi är ju trots allt ganska nya i det här med att ha hundar att styra med, så vi får väl vara ursäktade för alla korvar i Nottingham den här kvällen.

Snacka om att det blir ofrånkomligt påtagligt att man faktiskt ska dra iväg när man börjar packa!! Inte bara att man ska iväg, utan att man ska vara iväg länge, eftersom man behöver tänka ett steg till hela tiden med vad man kommer att behöva såsom påslakanset, internetbank och linser för flera månader. Det tar man ju inte precis med på charterveckan. För att inte tala om skor som dessutom tar sådan plats. Det blir till att granska sina prioriteringar när det allt som allt inte får överskrida 10 kg handbagage och 15 kg incheckat bagage... Somliga tycker kanske att det låter hutlöst mycket att få ta med 25 kg men det vet i fasen...!:S Jag inser redan nu efter att snabbt ha sett över vad jag ungefär vill ta med, att det kommer ske en andra utrensning vartefter där bl.a. större tröjor som tar onödigt mycket utrymme kanske måste avvaras. Här gäller det att varken vara alltför fåfäng eller kräsen.

Jag undrar hur många kg packning Hanna och jag egentligen släpade med oss till vår Norge-flytt förra hösten. Där var begränsingen endast den egna förmågan att släpa. Det var ju inte direkt den lilla smidiga packningen vi mosade in under en hylla bakom en barnvagn på första tåget mot Katrineholm. Som sedan blev så besvärlig att få loss att vi inte hann få fram skiten bakom den sovande ungen innan tåget rullade vidare. Den där nödstopps-historian är klockren:P Ack så ovana resenärer vi var på den tiden men det gick ju alldeles utmärkt mot alla odds=) Att vi därefter fick släpa vårt bagage uppför trapporna till lägenheten på 4:e våningen, då vi stannade i Oslo, kändes som en hääärlig utmaning minns jag. (Vi underskattade för övrigt vilken ansträngning som krävdes för att få ner skiten igen!) Vi kan väl säga som så att det var oerhört uppskattat med en väntade bil med tillgängligt bagage när vi till slut anlände till Bergen=) Det har nog blivit ett antal bagage-historier om jag ska vara ärlig..:P Bara det som att när vi flög hem från Australien ville ju ryggsäckarna ta en liten extra paus i London, så att vi kom hem tomhänta. Det var ingen förvåning för oss, allt som kan hända - det händer, optimistiskt motto vi fick till där..! ;) 

Så nu när packning och bagage återigen är på tapeten så kan man inte förvänta sig alltför mycket mer än att man kan ju försöka att plocka med det nödvändiga och att det följer än dit man vill. Full hjärngympa imorn med vad som ska medtas!!:D

Igår blev det en fullspäckad dag av olika trevligheter! Den började med lite shopping. Jag har inte haft någon shoppinglust på evigheter av någon oklar anledning men den smög sig på igår trots allt så det blev några köp minsann. Jag utsattes även för ett säreget möte när jag stod tillbakalutad och väntade i solen på Drottninggatan medan Anna pep in på Systemet. En man av äldre medelålder närmade sig mig och hälsade lite artigt. Hejhej, sa jag. "Kan du svara på en fråga? Vad tänker du.. om jag säger att Jesus finns och att han älskar dig?" Ja, alla har ju olika tankar om hur man ser på sådant. Så var vårt lilla samtal igång (kan tycka att det är lite roande och intressant faktiskt att höra vad sådana människor tänker) men till hans förtret var jag inte så väldigt intresserad av att stötta hans ideologi trots allt och då svansade han iväg lite halvt besviken. Stackarn att möta på en sådan orubblig frände.

Med ca 34 påsar från olika ställen i alla storlekar jäktades det iväg till bussen och sedan gjorde Anna och jag en inhandling i racerfart av taco-tillbehör. Vi slängde i grejer från alla håll och kanter och kom faktiskt därifrån riktigt nöjda med käket som var beräknat till 10 pers. När vi sedan pustat ut hemma en stund och jag skulle checka igenom påsarna saknades en pås-jävel med ett par jeansleggings och jag fick ringa till Östgötatrafiken och därefter Ringarums och höra efter men nix, inga fynd där inte, så det blir till att gå med rumpan bar framöver. Attans...

Så det blev en snygg entré till tjejkvällen;) Men det blev ju vääldigt trevligt trots allt!:D Sista tjejsnack-sammankomsten på ett tag=) Konstigt det där... Samtidigt så har man ju varandra trots att det är ett geografiskt avstånd ett tag. Vi har ju kära Internet med olika varianter av att kunna hålla kontakten och det tackar jag för!=)

Kvällen skulle inte ha slutat med utgång egentligen för min del men svårövertalad som man är så blev det ju det trots allt och det var riktigt roligt att det faktiskt blev en svängom på Hugos dansgolv! Vi kände oss för övrigt som ett gäng gamla stammis-tanter då vakterna inte längre ens visar någon tendens till att vilja titta legen när man glider in i VIP-kön. Forsättningsvis: när man sedan kommer in vimlar det av barn som precis har bytt från stl. 164. Gush.  

Som tur var, fanns det ett par gamlingar till, och åh! vilket drag det var på utekvällen. Nu har jag något annat roligt framför mig, nämligen att packa. Kan knappt komma på någon roligare fritidsaktivitet. Men jag har ju imorgon på mig också... Kanske inte riiiiktigt behöver ta itu med det än va. Det roliga blir när jag haar packat. DET ser vi fram emot=)

Tack för igår tjejer=)

***ALL BILLS INCLUSIVE***

ONE double room is NOW available in my house, in Old Meadows area of town, just 10 mins walk from the train station, River Trent/Embankment/Trent Bridge, and on the no. 11 bus route (every 10mins to town).

The house is shared between myself & my bloke, & my 4 very well trained & friendly dogs.

I work two jobs as a Barber & a Dog Psychologist & am home a fair bit.
The room is offered with full use of all the facilities, including slick bathroom (black slate floor & mirrored wall), and a sexy black & chrome Ikea kitchen with washing machine, microwave & dishwasher; along with a 47" TV with Freeview in the front room.

We live in a very clean & tidy environment, but am not 'anal' and are looking for other housemates to share with, gay, bi or straight (who cares!) who also like to live in cleanliness & respectful harmony.

The house has cable wireless wi-fi internet, and the garden is a tranquil idyll, to escape & unwind, complete with tropical plants, chickens, a firepit, and on occasion, an outdoor cinema!!

The rent will include ALL bills, and two weeks rent will be asked as deposit.

Please don't hesitate to drop me a line for more info, & to arrange a viewing ASAP.

cheers....Windy

Map

Det blir spännande att se hur huset och rummen faktiskt ser ut när vi är på plats. När vi svarade på annonsen fanns det faktiskt fler bilder av vårt rum åtminstone, men de finns ju inte här tyvärr, men det var ju som sagt VÅRT rum så det kan han väl inte lägga ut bilder på den här gången;) Så får vi se vad det blir för en filur till det här andra rummet vartefter:)

Septembers vackra väder måste bara utnyttjas av en ledig filur med naturen runt hörnet. Då jag kom hem alldeles nyfrissad från Söderköping satte jag på kaffe, bredde mackor, tinade bullar och packade ner i en ryggsäck. Körde sedan upp brorsan som sover på tok för länge med ”Upp nu! Vi ska ut! Du får äta frukosten i skogen idag=)” Så blev det och en härlig promenad. Under den soliga och förvånansvärt otroligt varma färden, gick vi på kantareller lite här och var men i brist på något att ta dem i fick de stå kvar. Så ikväll passade vi istället på att utnyttja pappas nyinköpta leksak för att troligtvis göra Den mest ultimata svampplockningen. Man tar en fyrhjuling som är stark som en oxe, går snabbt och lätt över stock och sten och jiiihaa!! Det är en jäkligt rolig leksak måste jag säga;) Framme på två röda, där står svampen, snart är påsen full, klart för hemfärd. Yes:) Tänk vad man kan hotta upp tråkiga göromål. Nu återstår att utveckla den i särklass tråkigaste delen av svampplockningen d.v.s. rensningen. Det måste jag verkligen klura vidare på…och Sveriges fotbollsspel… nu blev
det mycket här.. 
      

Då var det ju alltså såhär, om jag nu ska erkänna…, att jag var tvungen att spärra mitt VISA-kort under lördagsnatten. Att det saknades för det första upptäcktes då den obligatoriska Max-hamburgaren skulle inköpas. Ett bord blev då barrikaderat på stört då jag rafsade upp all sköns bråte i en väldans hastighet. (Det kan låta en smula överdrivet men ack så mycket jag kan få plats med i en handväska.) Efter konstaterandet; det finns helt enkelt inte här, slogs hemnumret kl.01.43 för att väcka vettskrämda flåsande föräldrar som trots allt sansade sig relativt snart då de insåg att min hälsa var bibehållen och att det endast var ett kort som var orsaken till det hastiga uppvaknandet. Efter att mamma ringt till bankmannen (Tack för personlig service dygnet runt!) behövde tydligen jag också ringa till honom och bekräfta att det stämde att jag ville spärra mitt kort. Så vi hade ett litet samtal, allt blev spärrat och klart samt nya kort beställda. Pjuh… dessutom enades vi om att sista gången jag hade använt kortet var ju faktiskt bara någon timme sedan då jag hade köpt ett glas vitt. Jag hade dessförinnan bara köpt ett glas på O’Learys. Risken för att ha blivit av med en större summa pengar uppskattades av oss därför som väldigt minimal.

Ofrånkomligen återfinns en påtaglig känsla av oro då man väl tar sig an att utforska det återstående beloppet. Nä för fan, sitt inte här och tänk, fram med Internetbanks-skiten nu bara. Ingen återvändo. Så efter allvarets minut dyker listan med samtliga kortköp upp och…och..äh...Va? Nä..? Sista kortköpet gjordes på O’Learys. INNAN mitt andra och SISTA glas vin. Vilket betyder…ATT… Det här kortets ”smart-ass” till ägare, hurtig och glad, har således med all säkerhet: gått fram till baren för att köpa ett glas vitt, slängt upp kortet på disken för att sedan vända på klacken och nöjt gå därifrån med ett nytt glas i handen. Vad gör man inte för att gratis-glas??;) Vad ska man säga..? Det är ju tur Fia att du fortfarande har en hjärncell så att du fortfarande kan stå på benen. Jävla pucko...
Endast kontanter på krogen framöver.

För det första måste jag ju säga att sommaren med ekonomiassisterandet är slut och det känns ju förstås väldigt bra! Däremot blev jag faktiskt nästan lite rörd i fredags eftermiddag då avdelningen tog en liten extra fika och tackade av mig i liten skala. Efter ett antal somrar är jag medveten om att man får sommarpresent från företaget vilket brukar bestå i en bag, ett stort badlakan eller dylikt, inget undantag utan så även i år. Det var en ryggsäck med små hjul och ett uppfällbart handtag, ypperligt handbagage måste jag säga och så ini den fanns en träningsoverall och en handduk. Men. Så kom de med en extra present. De hade nämligen skrapat ihop till en egen! Nästan så att man blev lite yr och tänkte att det här händer då inte varje år - kors i taket vad har det tagit åt dem nu då? Presenten var en såndär lite finare bakbunke och så ett par tillhörande redskap. Det tyckte dem passade mig och jag tyckte att de var jättegulliga förstås som gav mig det=) Det blir lätt så att man hänger kvar i allt "hej då och ha det så bra nu - ta hand om dig!" innan man kommer iväg då ens sista dag, vilket gjorde att det blev fruktansvärt tajt om tid till Örebro-bussen. 12 min från Söderköping till Norrköping, det är hiskligt olagligt fort...men jag hann, TACK OCH LOV! Så blev jag välkomnad med en mysig middag och en fortsatt väldigt trevlig helg! Lördagskvällen blev sedan förvånansvärt onykter då vi egentligen bara skulle ta ett par glas vin och heja lite på Zlatan och grabbarna. (Hur surrealistiskt var inte målet för övrigt!? Det händer ju bara inte!) Under kvällen tog vi igen förgången tid med så mycket snack och vinande att det skulle räcka till en halv armé! Ibland får man unna sig att göra så vill jag påstå - för man vet inte riktigt när det blir nästa gång!

Örebro var för övrigt en gemytlig stad. Jag tyckte om centrum och slottet med det omringande vattnet. Tänk att det var större än Norrköping, Sveriges femte största stad, det hade jag då inte trott. Jag kan verkligen förstå det Robin berättade, att människor som besökte staden för första gången oftast beskrev den som "överraskande". De flesta vet nog egentligen inte särskilt mycket om staden vilket rimligen gör att den blir just, överraskande, då man väl är där. Jag måste erkänna att jag också blev sugen på studentlivet när man ser alla cirkulerande studenter, grillar, flaskor, cyklar och kårhus. En salig härlig blandning av allt vad det innebär kommer nog göra själva studerandet riktigt uthärdligt. Dock känns det rätt gött att jag inte ska ägna mig åt några studier överhuvudtaget det kommande året..;) Det hinns med och jag ser fram emot det när det väl börjas! Det ska upplevas lite fler äventyr innan dess bara:)    

Ibland hittar min hjärna på saker ut tomma intet som den liksom vägrar att ge upp. Jag började läsa Stieg Larssons triologi och efter att både Hanna och jag läst den första skulle jag berätta att jag hade tagit mig i kragen och börjat på nummer två i turordningen. "- Jag har börjat läsa 'Flickan som brändes' nu!" - "Ähm... vad?" - Flickan som brändes.."(daa) - "'Flickan som lekte med elden' menar du?" hehe..hm ääh..aa just det jo det kanske den heter ja...:P För mig heter den det helt enkelt och jag får verkligen tänka så att det knakar varje gång jag måste kämpa fram vad den EGENTLIGEN heter. Det här skrattade vi åt när vi låg där och solade i hettan på bryggan ute på Missjö. Så himla härligt det var...=) Och nu till den passande parallellen. En äkta "Flicka som brändes" hade vi där på bryggan. Hon blev rödrosig som aldrig förr och det var Bella som fyller 20 år idag!!! Grattis flickan och akta dig idag när solen strålar för din skull!:)