"Dan' före dan'..." hörde jag platschefen säga med lätt anspänning i rösten här utanför i korridoren. Uuuhh... det är spänning i luften i företaget, folk håller andan för hur det ska gå. Man ska nämligen den 1 sep (imorgon) då det nya räkenskapsåret tar vid, byta system för all redovisning, all lagring och hela skiten i organisationen helt enkelt. Det är alltså ingen förändring av små mått som stundar. Nä, och ingen vet hur man ska göra i de nya programmen, ingen kan svara på några frågor, alla lägger över ansvaret på en långväga arbetskamrat som antingen är bortrest eller har kontor i Sthlm. Majoriteten är måttligt lugna inför omställningen just nu. Det är spännande må jag säga...hehe...hur ska det gå för dem egentligen? kan jag inte låta bli ett tänka i smyg med ett leende på läpparna... Man måste slå saker ifrån sig ibland.

Det känns alldeles utmärkt att ha befattningen "vikarie = behöver inte sätta mig in i röran ett enda dugg och än mindre oroa mig" Behöver just nu bara knappa in mina siffror, som faktiskt finns att knappa in då det är månadsskifte, sedan stänga ihop pärmarna, släcka ner Excel och åka in till staden och sjunga dopsånger med Felicia T. Det känns alldeles lagom för min del.

"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land..."