För att komma framåt måste du ro, det går inte att komma ifrån, även om det är stormigt, tungt, mörkt och regnet piskar dig på kinderna och det känns som en omöjlighet...så måste du ro. Trots att armarna säger - "jag orkar inte mera"

Jag åkte direkt in till Norrköping idag efter jobbet, endast för att boka körlektioner. Bokade och bokade och bokade så att jag nu står med ett schema med ungefär 2 körlektioner/veckan fram till oktober med början veckan efter att jag slutar jobba, då är jag redo. Köra, plugga, köra, plugga och så planerar jag att svära rätt mycket däremellan också. Men - jag planerar att svära men ändå fortsätta.

Dessutom ska jag tillbaka till det gamla goda Orkester-gänget på onsdag. Jag frågade om jag var välkommen och fick ett väldigt positivt svar och det ska bli jättekul att spela igen, ha hjärnan i musiken, äta bullar i en halvtimme och sedan inte ägna sig åt något annat än noterna och att lyssna till samspelet.  

Fy fan vad tungt det är att ro när man egentligen inte orkar, men vad bra det känns när man har tagit de tyngsta tagen.