Aaa, fint som snus kanns tillvaron for tillfallet:) Jag har fatt jobba valdigt mycket de senaste fyra dagarna, blivit extra inringd tva ganger och haft superroliga arbetspass med alla superskona servitorer, servitriser och managers! Sivan - skojaren nummer ett som bl.a. spontant lyfte upp mig i baren nar jag sa att jag inte nadde upp till espressokopparna och trostade mig sa att jag foll i tarar av gapskratt efter att ha haft en tjurig kund. Gary - managern som ar mitt basta slanga kaft. Han tycker att jag har en ful scarf, ar kaxig samt att han inte gillar svenskar. (Var inte oroliga, det ar ganska oskyligt det har;P) Martin, Donna, Yogi, Michael, Frank, Anna, Superman, Dave m.fl. - jag sager bara det - huuur skona som helst:) Jag har borjat komma in i det har med att hantera baren, ta emot gaster och bordsbestallningar, skicka vidare bestallningarna pa kassan till koket, oppna vinflaskor med en muppig korkskruv o.s.v. Dock har jag fortfarande inte en susning om vad fan det ar jag serverar for mat, men ratterna har ju italienska namn sa gasterna kan ju inte heller. De har inte riktigt fattat vad de sjalva har bestallt sa det funkar ratt bra anda:) Gud vad bra jag trivs dar! Usch vad jag inte vill saga att jag drar om drygt tva veckor:'(
Sa kommer man hem hit efter jobbet och da trivs man ju inte samre precis. I lordags var det fest och vi satt ute vid en eld till halv fem pa morgonen. I mandags natt nar jag kom hade Anna, Windy och hans storebror Sam forberett infor Mikes fodelsedag och pyntat hela koket med ballonger, serpentiner och skrivit ut papper med bokstaver och knepat ihop Happy 30th Birthday Michael. Plus att de hade av misstag skrivit ut ett K som fick sitta med har bredvid pa spegeln:P Planen var att vi skulle vacka honom innan han skulle upp till jobbet kl.6.30 med lite frukost och sang. Anna och jag skulle gora scones till dess och beslutade att vi lika garna kunde gora dem pa natten. Hon borjade mjola for fullt och jag slog in var present till 30-aringen. Sa sov vi 2 tim innan alarmet ringde kl. 6... Da smog vi oss ner och vamrde pa sconesen och tande ljus och gick upp i trappan. Vi stod dar pa avsatsen och horde att det var nagon pa toan. Bra! Windy ar pa gang! Sa vi vantade och klockan borjade bli mycket, hur snygg ska han gora sig infor en liten fodelsedagsvackning egentligen!? Nu maste vi ju ga snart innan Mikes egna alarm gar igang! Anna knackade lite forsiktigt pa toa-dorren och ut kommer Daniel. Dar star vi med ljus i handerna och scones och present. "What the hell are you doing!?":D Hahah, uuups, vi trodde att det var Windy forstar du! Fnissandet brot ut men vi fick iaf fram lite sang och gick in och "vackte" grabbarna! :D Mike blev jatteglad over uppvakningen och pa kvallen blev det mer. Namligen Windys och Sams goda middag och var fina chokladtarta (tack for receptet Felicia!) och flera roliga presenter fran partnern:) En av dessa var Connect 4, d.v.s. barnspelet Fyra i rad. Som kordes for fullt resten av kvallen!:)
NDet var en jättemysig kväll och nu far jag tarar i ogonen... tank att det skulle bli sa har...
Det ar bara att vara tacksam, le och suga pa karamellen sa lange det bara gar.
:) <3 Anna med Carl som alltid har leendet nara till hands. Jag och Preston sagar itu en plywoodskiva i brist pa annan ved:P Men en fin och varmande eld blev det ju.
Utgang for ett antal dagar sedan Hundtraning och ja! De ligger pa rad alla fyra sedan t.o.m.! Att sedan Windy kom hem och direkt fick de att sitta stilla snallt och vanta medan en var sin godisbit liggande mitt framfor deras nosar, det blundar vi at:P
En sådan frustration, jag har nästan aldrig varit med om dess like! När Anna och jag stod där och myste i julvimlet under fredagseftermiddagen på torget där orkestern spelade så sa de lite i förbigående att den stora granen intill skulle tändas en stund senare. P.g.a. att Anna började jobba så var hon tvungen att gå och jag kände inte att jag hade någon större lust att fortsätta mysandet på egen hand utan begav mig hemåt. Vi båda kände oss nöjda och glada när vi gick därifrån. Dane därpå frågar Annas arbetskamrat henne om vi var och tittade när de tände granen och lite underförstått att "det var ni väl förstås!?" Njae...det var vi inte svarar Anna utan att låta alltför bekymrad.
VET NI VEM SOM HADE TÄNT JULGRANEN!!?? Vår ende svensk i Nottingham - nämligen SVENNIS. Jag höll på att falla ihop i en hög på gatan när jag fick höra det! Så fruktansvärt otroligt vansinnigt RETLIGT! Om vi hade varit där i kanske 20 min till så hade vi sett uppståmndelsen. Det hade ju varit så roligt...men men shit happens, vi har överlevt den värsta besvikelsen och tar nya tag.
Här är det ank-kris och 30-årsförberedelse om vartannat! Igår kväll styrde Windy för fullt med att baka tårtor till Mikes fest imorgon kväll och vi fick rycka in som täckmantel. Vi fick nämligen agera bagare genom att säga att det var vi som höll på att baka när Mike plötsligt kom hem eftersom Windy ville att det skulle bli en överraskning. Tydligen så hade han blivit lite nervös på oss när vi sa till Mike att vi bakade...och tänkt...håll käften nu tjejer så att det inte blir alltför genomskinligt...:P Jag tyckte vi skötte oss bra jag:) Windy hade väldigt roligt åt oss iaf under gårdagen och fick ett flertal skrattanfall:P - äsch - vi kallar det att bjuda på oss själva lite helt enkelt... Anna var först ut då vi var i klipphörnan och jag satt i stolen och Anna plattade mitt hår. För att komma åt högre upp på mitt huvud satte hon handen på den lilla hyllan framför, med saxar och grejer, för att ta sats och kunna ställa sig på kanten av frisörstolen. Det gick inte riktigt som planerat. Braaak och hyllan höll på att dimpa ned! Både Windys och mina händer var snabbt framme och vi alla brast ut i gapskratt! ANNA ANDERSSON!xD Crazy swedes...;)
Senare skulle jag blanda till den första groggen och drog fram flaskorna, varav en var läsk som hade legat på en hylla i kylen och färdats från Tesco. Windy höll på att diska efter baket och stod precis intill när jag öppnade läsken och det sprutade över hela köket!! Ouhh Sofia decided we needed some rain in the kitchen! hahhah:D ojoj så det kan bli.
Igår fick vi också utökning här på 85 Beauvale Road. Nämligen fyra till små ankungar. Det betyder att det då fanns 6 stycken i lådan i tv-rummet och de vankade runt och badade i sin lilla pool och var så nöjda så. Så idag när vi kom ner för våra sena frukost (nattligt röj igår nämligen) så meddelade Windy att vi hade haft ett dödsfall i familjen...och förut när jag kom hem från staden så hade det inträffat ett till... Då återstår fyra baby-ducks. De två som somnade in ligger i en plastburk på micron i köket. De visste inte vart det skulle göra av dem sa dem. Mike är ju vegetarian men han skämtade om det var ju ändå inte så mycket kött på dem om han skulle få för sig att ha dem till middagen. De ligger och väntar på en hederlig begravning kanske. Själv hade jag nog inte haft dem sådär i en plastburk i köket under tiden men alla är vi olika här i livet!
Snart kommer Anna hem från jobbet och då ska vi laga mat. Imorgon blir det Bella Italia för min del från 12 på förmiddagen till stängning på kvällen! De varnade för att det brukar vara crazy busy - översättning: sinnessjukt mycket att göra så att jag kommer bli yr i skallen. Men det ska nog gå bra! Efter min lugna dag idag då jag strosat på dagen och suttit länge på ett café och skrivit kort har jag nog laddat batterierna till imorgon förhoppningsvis. Otroligt vackert väder har det varit idag också och det är som smör för själen. Skojigt uttryck det där:)
På med vita skjortan, svarta byxorna orangea slipsen och sedan in i baren! Prövo-passet passerade sedan utan några komplikationer. Jag blev presenterad för den övriga personalen, såg mig om i lokalerna, fick veta några kod-ord som att om det började brinna ska man ropa BATMAN och om det är en gas-läcka så ska man vråla SUPERMAN. Lagom för att inte skapa hysteri bland de ätande gästerna hade man väl kommit fram till;) Sedan blev jag introducerad i baren där servitörernas beställningar poppade upp på en liten apparat. Då var det upp till mig att ordna fram det så snabbt som möjligt (många namn man kan på vinerna då än så länge.....) men det var så lugnt under måndagskvällen så det var inga problem.
Lite annan ruljans fick jag känna på under tisdagskvällen då det var riktigt fullt på restaurangen och dryckes-beställningarna öste in under en period! Då var det att hälla på så gott man kunde och försöka enrinra sig om vad som skulle ha is, citron eller lime eller vilket glas som hörde till vilken öl. Det var riktigt skoj faktiskt! Jag tycker särskilt om att all läsk är i en särskilt spruta så att man bara trycker på en knapp och och står och sprejar ner i glaset! Himla kul att få ha börjat jobba där måste jag säga:D Vartefter ska jag gå ut på golvet och servitrisa men baren blev startskottet. Bella Italia finns också på en annan gata i centrum, Angel Row, och där ska jag också hoppa in när det är mycket att göra så där blir det att rycka in på ett par längre pass både lördag och söndag:)
Grabbarna kom ju hem i måndags efter sin lill-semester också! De hade med sig en ask som vi kunde lägga smycken i och ett stort paket med 6 olika sorters biscuits. Vi har nog blivit lite kända som kex-ätarna här i hushållet nämligen:P De var så tacksamma över att vi hade tagit hand om hundarna och hönsen. Som tur var så jobbade jag när de kom tillbaka och sa till Anna att de inte ville at vi skulle åka hem...Att de hade mött på alla typer här i hushållet, men så var det ju vi....:) Som sagt tur att jag inte var hemma, gråtandet sparar vi ett tag till.
Nu känns allt så himla bra, igång med roligt jobb igen, staden börjar bli hur mysig som helst med julstämning, härliga stunder med grabbsen och håret har fått olja så att det inte helt har går i kras:P På tal om julstämning så stannade Anna och jag till på stora torget i centrum igår där de nu har satt igång en julmarknad och satt upp en isrink. Där var det konståkning och sedan en skolorkester:) Myyys...
FÖRRESTEN!! Mike fick en för tidig 30-årspresent i förrgår av Steph och Preston - nämligen två små pytte-ankor!:D Jag trodde att Windy skämtade när han sa att han ville ha ett par men så var de här dagen därpå. Så nu har vi två baby-ducks i en stor glas-box i tv-rummet:P Söta som få är de ju såklart...:) Svarta och lite gula och kanske 7-8 cm långa. Vissa i hushållet dreglar dock endast över dem och tycker att de borde vara till för att ätas. Babysarna verkar lyckligtvis inte bry sig så mycket om att vara utställningsexemplar för blodtörstiga hundar;)
Den har helgen har jag varit fruktansvart slo. Ibland kan det nog vara bra trots allt. Sarskilt nar man ar i en stad dar man inte kanner sa manga, sa blir man ju verkligen lamnad till enbart sig sjalv och sina egna tankar. Sa har det varit med Anna pa jobbet och grabbarna i Barcelona. Jag har dock klarat mig utan att ha borjat prata med mig sjalv. Hundarna har ju varit lite sallskap trots allt och sedan har ju min fru kommit hem vartefter. Igar hade vi en romantisk middag som jag hade forberett;)
Ikvall fick jag ett gladjens besked! Namligen att jag ska fa komma och jobba pa Bella Italia imorgon dar jag var pa intervju forra veckan! Oooooh sa roligt!!!:D Sa imorgon maste jag inhandla en vit skjorta for det var det som gallde till ett par svarta brallor. Hoppas att det gar bra!!
Det blir att ga ut och smafira lite ikvall kan man kanske saga. Vi kande iaf for att ga ut och ta ett trevligt glas en sondagkvall:)
Ohhh nu jag har precis atit alldeles nybakta brodfrallor, varma sadar sa att smoret smalter... Det var himmelskt gott kan jag saga....mmmmm...men jag far inte ata flera nu...har redan nallat tre stycken... Det ska ju bli middag till arbetaren kommer hem har snart! Jag ska nog forbereda lite for det sa smaningom, kanner mig verkligen som hemmafrun har idag med mjoliga hander och matplanering:)
Dessforinnan ska Windys kompis Preston komma hit och hjalpa mig att rasta hundarna en snabbis. Anna och jag hade faktiskt alla hundar losa en stund imorse pa grasplanen har om hornet och det gick kanon. Det trodde ni inte va!? Jag gick aven en svang med endast Cody mitt pa dagen. Da passerades vi av tusen skoluniforms-ungar som alla trodde att de skulle bli uppkakade av vargen eftersom han har en slags sele runt nosen. Det marks ju att folk hajar till nar man gar meed honom...:P Folk haller sig garna pa sin kant... Det far en nastan att kanna sig som varsta superwomen som klarar av en sa skrackinjagande hund.
Jag har ocksa lagt ut en massa bilder pa facebook idag! Dar finns ocksa bilder fran igar kvall;)
Nu har djurlivet borjat har! D.v.s. rasta, mata, stanga in och halla allman koll pa liven. Den forsta promenaden nu pa formiddagen gick bra. Tva stycken fick springa losa men vi kanner att det ar en bit kvar till att vi slapper alla... Det ar ju vart ansvar om de biter tag i smahundar, springer ivag med dem och ruskar om dem lite. Da skulle jag nog inte riktigt veta vad jag skulle ta mig till arligt talat. Vi sparar nog det helt enkelt.
Det blev plotsligt andrade planer idag efter ett sent aterbud vilket gjorde mig oerhort frustrerad. Som tur ar ar Anna en stjarna och peppar mig. Snart ska vi ta en fika pa stan, sedan laga god mat och efter att Anna har jobbat ett par timmar ska vi ga ut ikvall! Skaka av sig och ga vidare. Skinn pa nasan. Kott pa benen. Lat frustrationen rinna av dig som pa en gaaaas. Nagot i den stilen i varje fall. Uppryckning! Jag fick faktiskt en postitiv overraskning idag efter att ha sms:at med en ur ledningen fran Caffe Latino som meddelade att jag har innestaende lon som ska komma om ca. 2 veckor. DET satt FINT:)
Oooh jag maste bara beratta...:P Igar kvall foljde jag med Windy och Mike ut med hundarna och efter att vi hade kommit tillbaka in och varit hemma en sadar 20 min knackade det pa dorren. Mike lagade mat, Windy satt i telefon och Anna och jag at middag men jag som var narmast dorren gick och oppnade. In pep en kvick Ted och utanfor stod en granne som undrade om detta var var hund? Jag som knappt hunnit se att Ted smitit in och var omringad av hundskall, svarade lite vagt att jaa det har ar vara hundar... Da sager mannen att ja, det var en som satt har ute. Jag, fragetecknet sjalv: Ehm, jaha, ooh! Tack sa mycket! **PINSAMT!!** Sa Ted hade inte foljt med in forut den lille rackarungen utan hade rannt ivag pa ett eget strovtag och sedan satt sig snallt utanfor dorren tills nagon kom forbi. Pricken over i var att nar detta utspelade sig satt Windy (hundpsykolog pa deltid) i telefonen med en hund-klient. Haha.. Han tyckte ocksa att det var ratt sa pinsamt..!!;D
Ännu inget ljud från den där restaurangen som var så mysig... Men den här veckan blir det gemensamma dagar för Anna och mig för hon jobbar nämligen ett par timmar om kvällarna :o) Idag slog vi på stort och bakade scones till frukosten som blev hur fluffiga och maffiga som helst! Kan inte riktigt förstå det men bra blev dem ju så jag klagar inte!
Vi prisar så ofta att vi trivs så himla bra här så nu ska jag åtminstone klaga på EN sak som är mindre bra. Förut när jag tvättade händerna tänkte jag ännu en gång på hur idiotiskt det är att de bara MÅSTE ha TVÅ vattenkranar. En för varmvatten och en för kallvatten. Att blanda har inte riktigt slagit engelsmännen vilket lämnar en med ett nedrans slit. När man om kvällarna tvättar ansiktet får man forma händerna till en liten skål och ta lite varmt och lite kallt, plask, lite varmt lite kallt tills det sedan över går till att nästan bränna ihjäl händerna så att man i 100 km/h övergår till nästa kran för att snabbt komplettera med iskallt vatten. Jag kan konstatera att det ibland är 1000 ggr bättre att köra gammal stil, d.v.s. att sätta i proppen och hälla upp lite av varje så är det problemet löst:)
Vi blir bortskämda med annat ibland istället. Som att få skjuts av Windy och hundarna till stora mataffären igår plus att han hade tagit hand om vår disk igår eftermiddag... Då fick jag nästan lite dåligt samvete... men att ställa upp på varandra är nog ömsesidigt, vi ska ju faktiskt ta hand om både hundar och höns från torsdag-måndag när Mike och Windy ska till Barcelona, vilket måste räknas som ganska så stor hjälp trots allt? Igår pratade vi om hur länge vi ska ha rummet och... att ge passen till Cody eller att bränna upp dem var något som diskuterades... Lite väl radikalt kan tänkas, men jag kan ju inte neka till att det förstås värmer i hjärtat att något sådant ens kommer på tal...:)
Det gick bra pa intervjun idag! Den bestod av en kopp te och lite avslappnat snack med en assisterande chef inne pa restaurangen. Vi snackade utestallen i Nottingham och allt mojligt, samt lite jobb ocksa. Dock var det storsta fragetecknet om jag kunde jobba i juldagarna eftersom det var da de verkligen behovde personal. Jag sa som sa att det var val inte direkt klart som korvspad precis, att det berodde pa lite. Sedan pratade vi inte mycket mer om det. Sa nu far vi se om chefen vill ha nagon extra redan nu for i sa fall skulle jag fa rycka in lat det som. Hoppas att de behover det nu da!!! Det ar ju en himla mysig restaurang...fingers crossed...
Anna och jag har for ovrigt avverkat lite annat i staden och strosat i solskenet (moahaha). Jag har antligen ocksa haft mitt mote med rackarns sega job centre for att fa mitt forsakringsnummer och Anna har fixat present till lillkusinen. (Namnet pa kusinen har etsat sig fast fel i mitt huvut sa det ar bast att jag inte sager nagot alls;)
Nu har vi haft en trevlig harstund har. Vi lanade Windys harhorna och jag har fatt langt och plattat har! tihi:) Ska ga in och chacka grabbarna nu... See ya!
iiihihiiiii!!! Jag har en jobbintervju i eftermiddag!!!
Jag samlade mig ju ett par dagar och fick inte ändan ur vagnen förrän lördag-söndag då jag slängde runt lite CV:n till caféer och restauranger. Så igår eftermiddag blev jag uppringd och kallad. Så himla glad jag blev! Jag har knappt aldrig blivit så glad över ett telefonsamtal! Just därför var jag kanske inte 100% fokuserad den första minuten då han presenterade sig och varifrån han ringde, jag uppfattade bara vilket hus det var... Det lämnade mig förstås lite nyfiken på vad det var för restaurang jag skulle till eftrsom jag hade lämnat ett flertal CV:n i det huset...
Windy ringde upp på eget bevåg och låtsades som ingenting och fick reda på att det var Bella Italia. Dt är en riktigt mysig italiensk restaurang som såg ut att ha bl.a. såndärna riktiga pizzor..mm... ÅÅÅHH vad jag vill få jobba där! Det tråkiga är att jag måste ljuga lite...planen att åka hem före jul får jag nog hålla tillbaka till en början... men men... det löser sig, man är ju inte oersättlig precis.
Jag ursäktar för uteblivet bloggande de senaste dagarna. För det första så har vi inte tagit oss tid till att sitta vid datorn så jättemycket och för det ANDRA så har datorn blivit riktigt tjurig! Den omstartas och kollapsar om vartannat vilket gör det hela svårare...
I alla fall! Det mest framstående denna vecka är utan tvekan "Bonfire" som är en engelsk högtid som firas den 5 november. Det kan jämföras lite med vår Valborg för det är stora eldar lite varstans och en massa fyrverkerier. Vi åkte till en stor gräsplan tillsammans med Windy och hans kompis Preston där staden största firande var. Där hade tusentals mäniskor samlats denna torsdagsafton för att se elden och de 12 minuter med fyrverkerier, samt för att vråla sig igenom en karuseller och äta sockervadd och toffee-apples. Vi myste framför fyrverkerierna och avverkade två gaaalet roliga åkattraktioner:) Sicken trevlig kväll!
Två kvällar på Jamcafé har vi också hunnit med den här veckan där vi har suttit oss ned i mörkret och lyssnat på lite gitarr. Där har de också dagens soppa, supergoda, och i fredags kväll var det Butternut squash! Det är ett nytt fynd här! En grönsak som jag inte har en blekaste vad den kan tänkas heta på svenska men det måste ju gå att få reda på. Där har jag minsann en ny oerhört viktig uppgift i mitt nya liv som arbetslös. (Det går för övrigt än så länge förvånansvärt bra då vi hittar på saker att göra och jag möter upp med Anna när hon slutar jobba.)
Igår blev det också ett besök på Englands äldsta pub som hette the Ye Olde Trip to Jerusalem. Den var från 1189 e.Kr och ligger precis nedanför slottet. En riktigt mysig pub med kringelkrokiga gångar ini där bl.a. kung Richard tyckte om att ta sig några öl. Det gick tydligen underjordiska gånger direkt ner från slottet - det måste ha varit ett smidigt supande för honom. I det låga taket satt det också olika sedlar från världens alla hörn och där såg jag nog det absolut första tecknet på något svenskt i den här staden. Där fann jag nämligen hela TRE stycken 20-krsedlar med arma Selma. Äntligen en representant till här för Sverige!
Jag snor en bild här på den gamle puben sålänge innan jag har laddat upp från kameran med bilder från Bonfire-kvällen också:)
Innan jag börjar avreagera mig och berätta om det mindre bra just nu ska jag börja med det positiva. Som väntat var det jättetrevligt att flyga hem över helgen!:) Det är alltid något särskilt att komma hem och få krama om alla igen efter att ha varit borta en lite längre tid. Helgen blev så perfekt också då jag fick möjlighet att träffa både familj, släkt och vänner, bättre kan det ju inte bli! Superfredag med vänner och så raskt upp på 70-årskalas dagen därpå, skojigt:) Plus att man njöt av hus med värme och mammas goda kokkonst däremellan...mmm...Kylan utomhus var vi nog inte förberedda på däremot, vi höll på att frysa häcken av oss när vi klev av planet. Lyckligtvis fanns det mycket annat som värmde som sagt:)
Det var härligt att komma tillbaka hit trots ett mysigt hembesök och grabbarna blev så himla glada och förvånade över att vi hade köpt med oss presenter till de. Gåvorna kräver en liten förklaring... Det var nämligen så att när vi först kom hit och pratade lite om vart vi kom ifrån berättade jag om min lantis-bakgrund och att vi alltid haft ett antal djur. I förbigående rabblade jag då upp mini-gris och fick ett asgarv till svar. De hade aldrig hört talas om minigris och jag fick förklara att det INTE var en kulting utan en LITEN men FULLVUXEN gris. Sedan dess har mini-pig omnämnts med jämna mellanrum. Tillbaka från Sverige fick de nu ett inramat foto på en söt minigris som säger "Hej sötnos!". Heheh...:) Samt en grytvante med älgar. Ibland är det bara jobbigt med presenter men det är riktigt kul när det blir lyckat. Så bjöd de oss på middag och sa att det hade varit konstigt utan oss... tomt... Därför kändes det med andra ord rätt mysigt att komma tillbaka hit till Notts:)
Så till den tråkiga biten... Folk kan numera förgömma att jag är Fia som brukar ha tur. Det har jag inte längre. Caféet kommer högst troligt INTE att öppna igen fick jag besked om igår. Jag ska träffa chefen idag och prata och få lön. That's it. Känns rätt SKIT. Igår svor jag långa ramsor men det har jag slutat med nu, det tjänar ingenting till. Det blev ca 1 månad på Caffe Latino och det var väl helt enkelt för bra för att vara sant. "Det är nyttigt att känna att livet inte är så lätt alltid" sa min kusin Henrik i lördags och det har han säkert rätt i. Somliga vill att man kommer hem så fort något sådant här inträffar men det tänker jag minsann INTE göra. Både Anna och jag trivs ju så himla bra här så jag kan garantera att kalendern kommer att ha vänt till decembers blad innan vi kommer hem iaf. Det löser sig på något sätt och saker kunde ha varit betydligt värre. Jag mår bra och trivs, det är huvudsaken:)
Efter ett tips från en äkta Liverpool-bo (världens grötigaste dialekt nämligen!) hamnade vi här på Café 53. Typsikt engelskt med korv, bacon, paj, omelett och allt vad det heter! Resväskorna var våra kamrater från John Lennon Airport och genom centrala Liverpool0en de följde oss hela vägen genom den trevliga bebyggelsen. Här har vi det nya smilet då förresten; Söta Anna på en tre timmars tågresa som gick i snigel-fart. Det här med expresståg är något de inte har hajat här!
Ute i friska luften igår En jättehärlig promenad! Hästar på engelska landsbygden Windy och Anna hittade en lekplats dem! Daniel lekte kasta pinne med Jess istället Så kom det en liten skur från ingenstans och två stora regnbågar dök upp. Rätt som det var, var himlen återigen blå
:) <3
Anna med Carl som alltid har leendet nara till hands. 
Jag och Preston sagar itu en plywoodskiva i brist pa annan ved:P 
Men en fin och varmande eld blev det ju. 
Utgang for ett antal dagar sedan 
Hundtraning och ja! De ligger pa rad alla fyra sedan t.o.m.! Att sedan Windy kom hem och direkt fick de att sitta stilla snallt och vanta medan en var sin godisbit liggande mitt framfor deras nosar, det blundar vi at:P
