Här satt vi i gröngräset för ett par veckor sedan och hade vår supermysiga tjejkväll! Ikväll blir det luffplanering - kanske sitter vi i gröngräset då också, det vet man aldrig, men boka vandrarhem i Berlin är något vi iaf ska få avklarat! Om en vecka sitter vi där på första tåget på resan:) Hihi.. Jag har inte hunnit fatta att jag snart är på resande fot igen - för att vara borta en hel månad! Shit vad mycket vi kommer att vara med om! IIiiiiiiiihhh vad kul! Backpacking-ryggan ska på igen, det känns kanonbra:)
Det är ju först något annat som ska hända den här veckan och... SOM. JAG. LÄNGTAR.
Jag längtar... ... Jag längtar Jag längtar... ... Jag längtar
Så jäkla fin midsommar det har varit. Solen har ju fasen strålat som aldrig förr på en midsommar! Och jag har jobbat midsommarafton och midsommardagen. Yepp. Då intalar jag mig att det kan vara bra att få känna på hur det kan vara att gå miste om saker - du är där och jobbar och tänker på alla som dansar kring stången, sjunger, snapsar och äter gott med folk de vill umgås med. "Åh det är ju så underbart - så mycket fölk i Brunnsparken så dä änte klookt!" Jaa visst är det för härligt hörni! (Om ni inte har märkt så serverar jag er just nu. Betydelse - jag jobbar, härligt va!?"
Skämt å sido - så var det inte alltför illa att arbeta om jag ska vara ärlig. Folk var glada och det var inte helt dött. Jag hade blommor i håret och vid halv sex var vi ute ur restaurangen. Trots arbetsshiften dessa dagar har jag, tro det eller ej, fått en härlig skopa midsommar ändå. I torsdags fick jag sannerligen äkta stämning. Kvällen började med att Anna, jag och Kacka spelade lite ihop för skoj skull och det var lika kul som alltid. Särskilt när vi knappt kunde hålla oss för skratt när vi spelade "Små grodorna" som lät så struttig på fiol och nyckelharpa att man inte kunde hålla garvet borta! Därefter satte vi på oss kransarna i håren, drog på stereon och körde iväg! På en gård nära Loftahammar där Annas fiollärare Pelle bor, samlades ca 70 spelemän och dit var vi välkomna. Där dukades det upp med bål, middag, fika - massa truddelutter och melodier, sång av olika slag och så dans! Anna och jag jammade lite på våra fioler då folk rullade in i början av kvällen och eftersom folk klev upp på scenen stup i ett sedan under aftonens gång tänkte vi inte vara sämre vi. Med mitt spartanska gitarrkomp och våra vackra sångröster framfördes "Fattig bonddräng". I min hjärna kändes det då som att festlokalen just då blev tystare än i kyrkan, alla har fokus på dig. Det störde dock inte nerverna, fingrarna höll sig i styr och hittade strängarna, vi mindes de sju verserna utan att komma bort oss och kunde pusta ut till väldigt uppskattande applåder efteråt. Det var kul! Klarre på den. Sedan dukades borden av medan folk nynnade glatt på Bonddrängen innan det var dags att slänga runt de lurviga på det nyblivna dansgolvet.
Under självaste midsommaraftonskvällen igår åkte Robban och jag ut till Jennys föräldrars landställe där det var en skara folk och där grillarna var på gång. Två glas vin, svingott grillat och jordgubbstårta - sedan var jag trött som åldringen klockan nio på fredagskvällen. D.v.s. helt bombat slut. Tjugo över elva lämnade broder och jag kalaset och jag somnade i bilen när vi hade kommit nerför täppan. Det var lagom det! Alldeles lagom midsommarafton för den arbetande:) (Så har jag ju inte spytt på kylskåpet denna midsommardag heller, såsom somliga visst lyckades göra förra året...)
Jag har precis tittat på sammandraget av det kungliga bröllopet från igår. Blev alldeles varm i hela själen. De ser ju så kära ut att det inte är klokt! Kan ögon glittra så pass?:) Man blir ju som en liten drömmande småflicka av att se en sådan kärlekssaga. Talet Daniel höll till sin prinsessa var ärligt och känsligt och gick som en pil in i hjärtat. "- Victoria, störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så."
En sådan karl hon fick tag i... Oh vad härlig den där sagan är...
Efteråt ringer jag till Anna som just då sitter i Hockley i Nottingham på en indisk restaurang med sin mamma, Windy och Mike. Hon berättar också att hon har varit inne på Bella och framför hälsningar till mig från Agustin och Martin. Åhhh!:( Där sitter hon just nu i Notts och i bakgrunden hörs "Sofia - we love you!!!" Ohh jag älskar er också! Jäkla tokar..:) Jag skulle vilja vara Harry Potter ibland... och kunna transferera mig. Jag önskade så, att jag var där just då.
Några som alltid kommer att vara prinsar i vår saga.
Det blev rida av. SÅ härligt det är! Åh jag kommer nog alltid att ha en hästådra i mig! Det är njutbart att sitta på hästryggen:) En fantastisk sommardag var det och vi skrittade och pratade samtidigt, moster Ia och jag, medan solen strålade ohämmat. Svart-Nils släpade dock fötterna lite mer efter sig en före ibland och snubbalde till ett antal gånger - en gång t.o.m. så att han var nere på frambenen en sekund! Hahah! Men gud vad gör du!? DET har jag minsann inte varit med om förr. Det var något i hästväg. Sedan blev det lite chill på verandan och en supergod grillmiddag. Gud vad man hade lust att ta tåget och bussen tillbaka för att jobba kl.16-22.45. Inte skitsugen på det kanske.
Jag ser fram emot att snart ha min sista dag för att vara ledig i över en måååånaaad!! Jag var ju dock tvungen att ta lite extra ledigt för att Simeon ska komma, men när jag ska jobba både midsommarafton och midsommardagen så kan jag väl vara värd det? Jag sa till Simeon förut när vi pratade i telefon att "om du inte skulle komma så har du inte bara krossat mitt hjärta utan du har förstört min midsommar också!" Heliga grejer. DÅ kände han verkligen pressen...heheh...
Imorgon bär det av mot Göteborg och LISEBERG!!! YEYA!!!
Det var ju synd att inte kameran var med under ridturen som Ia poängterade. Här är vi och friluftar i Österrike förra året för att bjuda på någon annan härlig vy:)
Igår var det meningen att jag skulle till moster Ia för en ridtur. Jag var så exalterad och hade packat ridskor, ridhjälm. ridbyxor och allt som skulle behövas som fanns undangömd i den gamla gömmorna. Cyklar ut till vägen med pick-och-packet på pakethållaren och tjattrar med Matilda ute i busskuren. När väl bussen kommer öppnar jag väskan för att ta fram plånboken. Den finns inte där. River och sliter ut alla grejer men nej, den var helt enkelt inte där. Detta, var kanske inte den mest ultimata situationen att stå bredvid en kristen person. För ur vredesmod kom ungefär alla svärord jag kan på en och samma gång. Jag blev så. himla. FÖRBANNAD! Så jag cyklade frustandes tillbaka hem. Arh!
Min mor har ´konstaterat för känge sedan att jag far som en tätting jämt och planerar upp all min tid och det är då man till slut inte vet vart man har tankarna riktigt. Plånboken hade jag under packningen lagt på byrån i hallen av någon JÄVLA anledning. Det var kanske meningen att jag skulle ha en vilodag igår för det var det det blev istället. Jag bara solade och hade det skönt, somnade i solen och fick en rödbränd stjärt. Och då skämtar jag inte - det här räknas nog som brännskada, det gjorde typ ont att ha byxorna på sig igår kväll på jobbet och jag kände igenom tyget att rumpan kokade därinne. Så idag blir det ingen solning - men det BLIR ridning.
Den här trion fick Dagens ros idag! Det var ju kul! Tack så himla mycket mormor och morfar vad ni är gulliga:)
Tydligen så hade Simeon problem idag när han väl fick tag i en dator och skulle boka för Ryanairs hemsida sa "ERROR" gång på gång på gång.. Och till slut vid ytterligare ett försök fanns inte ens hans alternativ kvar längre och den måndagen blev svindyr. Jaha, tänkte jag, då kommer han inte då. Så säger han "så jag tänkte att jag kanske kan ta tisdag-lördag istället, vad säger du om det?" För det första vet jag att han i princip inte får vara ledig varken fredagar eller lördagar så jag blev lite paff och tänkte om det ens var möjligt, ja för mig går det bra, men kan DU det?
En minut senare har han bokat.
Iiiiiiiiihhhh!!!!!!!! Va!? Nä!? Har du bokat nu? Säkert? Aaaahhh!!! :D Jag kunde inte fatta det och det kan jag fortfarande inte. Jag var på jobbet i omklädningsskrubben och när jag kom ner till restaurangen igen var jag så exalterad att jag höll på att dööö! Karin, han KOMMER! :D Nä gör han!? Dubbel high fiiiiive!! Haha... Jag var ganska... bara en liten smula sådär... glaaaaad (!!!!) kan jag väl erkänna...:) Den 29 juni-3 juli kommer han att vara här. Ni som har minnet med er kanske har någonstans i bakhuvudet att "Var det inte den fjärde de åker ut på luffen..?" Ähh...jooo...dä bläjr ju läjte tajt dö... men... det är inget nytt för Fia. Challe som sa igår när vi diskuterade packning "Känner jag dig rätt så kommer du packa allt dagen innan." Ja, eller t.o.m. samma dag, allt handlar om att planera packningen i hjärnan innan förstår ni. (Jag sa väl att jag hade halva rummet kvar att packa klockan elva på kvällen, den natten jag skulle lämna Notts, och att vi skulle åka halv två? Det här med att packa fort är jag bra på. I regel brukar jag inte glömma alltför många grejer heller. Och då var det ju verkligen så hemsk att packa så det var ju bokstavligen bara "ner med skiten för fan så åker vi sen". Fast det är bra om man packar upp vartefter så att man hittar alla gömda skatter... Jag packade upp sista väskan från Notts igår faktiskt för att jag var absolut TVUNGEN att ha nya linser och kunde inte för allt i världen förstå vart de kunde vara. Jag visste att jag packat ner dem, så var de ju där, såklart! :) Så nu är allt uppackat, fick jag det gjort. Min mamma absolut älskar mig över dessa personlighetsdrag. Vi är så lika så att det är skrämmande ibland.)
Som jag sa så kommer jag inte fatta att Simeon ska komma hit förrän jag ser honom med egna ögon, det är för overkligt att fatta. Han hör inte hemma här, jag ska inte kunna föreställa mig honom här, det är något fel i logiken. Den 29 juni får jag kanske lov att fatta det iaf....:)
Första biljetterna bokade! Den första tågfärden går av stapeln den 4 juli kl. 16.35 från Norrköping till Lund. Därifrån blir det nattåg med uppvaknande i Berlin på måndagsmorgonen! Så idag om tre veckor, då är vi ju där, sedan igår till och med. Dags att repetera några tyska-fraser kanske? Aaaaaaahhhh det ska bli så kul att ge sig iväg!!!:D Inte alls långt kvar:) Vi nästan studsade ut ur stationen och mötte senare upp med Oscar och hans Jenny på Espresso house för en rejäl pratstund. Sedan på kvällen var jag hos Elin:) Man får utnyttja sin lediga tid till fullo - det är himla bra, så får man lite kvalitetstid på olika håll! Dessutom blev det en morgondejt med Anna i Söderköping imorse! Perfekt:)
Nu sitter jag lite förväntansfull här - Simeon är nämligen på gång att boka flygbiljetter hit...:) Men han får fasen ta och raska på för det var inte många biljetter kvar när jag tittade imorse. Då ringde jag och fick svar från en yrvaken zombie...hehe...och sa att om du ska komma de datumen du har tänkt så får du ta och boka innan de tar slut för det är nämligen två biljetter kvar typ - Ahh!! Jag är uppe ur sängen nu!! hehe...:P Bäst för honom.
Så jag hoppas att han får tag i någon fungerande dator inom KORT! Biljetterna kommer säkert att ta slut innan han hinner fram. Jag bara har en instinktkänsla av att något kommer hända... så att han inte kommer hit trots allt, för det känns bara FÖR overkligt att få se honom HÄR. Jag kommer inte att tro på det förrän jag ser honom komma gående på flygplatsen och först då inser att han hittade rätt biljetter till rätt flyg och flygplats, inte missat planet och inte störtat... och jag kan krama om honom. DÅ kanske jag fattar att jag har honom här. Till dess är det bara overkligt och finns bara i någon konstig hitt-på-fantasi. Först och främst, för att göra idén en gnutta mer verklig vore ju en biljettbokning (NU!) en passande start.
Nä, det märks att det är precis i starten av sommarsäsongen på Bondens för både igår och idag har det varit lugnt. Inte heldött men, i stort sett... Jag är fasiken van vid Bella-tempo och där fanns det ALLTID att göra! Inte behövde man leta efter grejer att styra med och inte var det ofta man hade tid att rulla tummarna. Där var vi kanske snäppet bättre på att slänga käft, prata goja och bara flumma bort tiden fullkomligt! Därför kan Bondens bli så segt ibland i jämförelse. Där har kunderna en mycket större betydelse i att liva upp arbetspasset. Mitt sido-pillgöra på Bondens är stundtals att fixa med den s.k. lanthandeln vi har under trappan till övervåningen. Där finns det mjöl, marmelader, oljor, sylt, chokladskorpor och annat skoj som kommer från trakterna. Jag skrev prislappar och prismärkte idag några nyinkomna sylter. Varje burk hade en liten lapp med kort information knuten runt locket. Det stod så sött. Ungefär såhär - "Pia-Lena är egentligen operasångerska och har även jobbat som krögare. Men nu går hon hemma i Änghult och trallar, och kokar marmelader" Slut. Den korta informationen lockade fram ett stort leende :) Jag såg framför mig den trallande sångerskan röra om i en stor gryta med kokande sylt. En klockren yrkeskombination må hända?
PS. Jag kan nu säga att jag får till 100% äta upp mina ord ur frustration för ett par dagar sedan - which I'm toootally happy about..;)
När ställde jag alarmet på kl. 06 senast? Det har inte hänt på tiders tider kan jag tala om men imorse klav jag upp med tuppen, inte så raskt kanske...men ett antal minuter senare. Strax efter åtta hade vi dem i handen - interrail-passen!! Första steget avklarat:) Sedan satt vi på Järnvägscaféet och insåg att detta var vårt första tågstationmöte på den här resan och studerade kartan vi fått och spånade vidare i våra planer.
Redan när jag först tittade ut efter alarmväckningen svor jag över hur meningslöst det skulle kännas att vara på en restaurang som är bunden till vädret idag, när det just då hällregnade och inte såg ut att bli någon ljusning alls,vilket det inte blev heller. Tji fick jag för att jag sa det. Vilken lunchrusning! Så uppseendeväckande oväntat! Från att vi öppnade dörrarna vid 11 till ungefär 1 var det FULL fart. Jag var den enda i serveringen och fick röra på mig i faslig takt. Uppför trapporna - nerför trapporna - ut (överraskande nog) - in - duka av - lämpa av disk - kanske hinna slänga in en disk före de slår i bjällran att det är mat i luckan igen! Hej och hå vad det gick där ett tag, men det var KUL! :) Detta berodde förstås på alla avslutningar runtikring. När rushen var över kom Karin som började 1 och också skulle vara i serveringen och då hjälptes vi åt att röja upp stället och kunde sedan käka gott och pusta ut. (Restaurangmat varje dag är ju ett himla plus får jag väl lov att säga) Bella som stått i kassan hela dagen kom in i diskrummet när det blev uppehåll på kunder och utbrast i en pust - "Fy. FAN. vilken daaaag!!" Hehhe...aaa men det gick ju bra tycker jag!
Väl hemma var benen trötta och det var obeskrivligt skönt att sätta sig i uterummet och fika.. Alice och Daniel var här också och det blev knappt att vi lyfte rumporna förrän det var dags för middag, och kaffet byttes ut mot ett glas rött när Jenny kom från jobbet. Det behövde vi allihopa kom vi fram till. Så jäkla skönt att bara få sitta ned och äta och dricka gott. När hade man en sådan familjefredag sist? En sådan behövde jag idag. Jättemycket. Uterummet är för övrigt husets nya oas som jag gillar starkt. Där är det lugnt och skönt...det är ljust och högt till tak. Min nya Ferdinand-plats där jag kan snosa av trivsel. Framför allt i ett av hörnen, där en liten vit soffa står med också en gitarr lutandes mot dess armstöd...:)
Jag blir gaaaalen på när vissa inte vill visa något livstecken fast man ber om det. Hur svårt kan det vara? "Tack och hej jag gick och dog". Ett litet pip...vore... uppskattat. Nu kan hända att jag är ett patetiskt överreagerande nervvrak och att jag kommer att få äta upp mina ord inom en mycket snar framtid (VILKET JAG FÖRSTÅS HOPPAS!) men låt så vara då, det är just nu hur som helst inte kul. Jag hatar det. Absolut H A T A R det.
Folk - hör av er innan ni går och dör så att jag slipper undra, det gör mig tokig:(
Två lediga dagar i rad - waaaaaaha!!! Samt att jag inte börjar förrän kl. 16 imorgon, inte att förglömmas. Idag blev det en långlunch med Anna, vi är ju så himla vana vid att ses så vi måste ju bara se till att hålla oss uppdaterade i varandras liv : ) Vem vet hur det ska gå när vi blir separerade till hösten? Det blir något nytt... buu... alla tummar ner.
Juni rullar på och tiden kommer nog att gå alldeles otroligt fort till den 5 juli då Charlotte och jag lämnar Sverige och ger oss ut i Europa via tåg! OOOOHHH det ska bli så kuuul!!!!!!! :D Vi har planerat ikväll och kommer att boka våra respass och första biljetten till Berlin, om det nu blir från någon svensk stad eller från Köpenhamn. Hela rutten är inte exakt planlagd och HELT kommer vi nog inte se förrän efteråt, hur det blev, vad som passade bäst. Än så länge kan vi nog säga att det i alla fall blir Berlin --> Prag --> Wien--> Budapest --> Split --> Rom, sedan någon som Pisa --> Marseille eller Nice --> Barcelona, lite oklart vad vi gör för stop därifrån till Amsterdam --> Köpenhamn och hem. Det ska bli spännande och se som sagt hur fel den här planen visar sig vara när vi är tillbaka i början av augusti! Eller om det blev ungefär denna rutt. Jag är så himla taggad! Aarrwwh!
Plus att jag pratade med Ellinor ordentligt idag och blev ytterligare taggad för en annan stad! G Ö T E B O R G ! Som ska bli min nya hemstad! Oh vad mycket att se fram emot! :)
Fasen vilken trevlig tjejkväll vi hade i fredags!! Som jag sa då - underbart väder, underbart sällskap, underbart käk (innan jag ens hade smakat utan bara beskådat), ja - kan det bli så mycket bättre? Och vi hade så jäkla kul att man kunde tro att vi alla var runda om fötterna, men så var det ju ikke ens!:) Och så toppar vi med att gå till bion och myser och skrattar framför Sex and the City 2 - oooh yes. Ha! Så jäkla bra! OCH vilken braaa kväll! Åh jag hade längtat till precis en sådan kväll:) Mer parkhäng i kvällssolen. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger - det var en njutbar afton :)
Dagen därpå var det äntligen dags att avslöja överraskningen... Mormor och morfar firade Guldbröllop med familjen närvarande och under eftermiddagen kom Anna och hennes farfar på uppfarten... :) Det var ju ingen som förstod vad de gjorde där. Morfar kom fram och hälsade välkomnande utan att veta vad som stod på och det blev presentation och några ord utbyttes. Sedan var jag ju tvungen att säga vad vi hade i görningen. Så jag la armen om morfars hals och sa att "jo - det var ju såhär att ni ville ju inte ha några presenter idag... men vi tänkte att det finns ju annat vi tre kan dela med oss av." Då gick det upp ett ljus och det gnistrade till i morfars ögon. "NÄ! ÄR DET SANT!?"
Jajjamänsan, det var sant. Vi stämde ihop dragspelet med gitarren, fiolen och nyckeharpan och spelade sedan gånglåtar, shottis, trallar och sjöng ett par gamla bekanta visor:) Det var så otroligt kul att kunna göra detta för dem den här härliga sommardagen:) En sådan himla tur att Anna och hennes underbara farfar ville ställa upp! Det finns inget bättre än att titta upp efter en sång såsom Fattig bonddräng och se att den fått sådan uppskattning man bara kunde drömma om. Hos båda sina morföräldrar. Vår lilla föreställning blev verkligen uppskattad och det värmer i hjärtat. Spela och sjunga några trudelutter för att göra er glada är det minsta jag kan göra efter allt ni gjort för mig. Det blev en härlig dag, 50 år efter den 5 juni 1960:)
Vilket flyt - "Fia med flax" is back for the evening. Oh yeh. Bondens författarkvällar är som bekant omåttligt populära och det gäller att ligga på för vissa föreställningar om man vill få plats. Björn Ranelids föreläsning blev slutsåld inom 20 min efter biljettsläppet. Jag hann inte ens tänka att jag ville gå på den innan jag fick höra att biljetterna var slut. Så ikväll när jag står framme vid kassan kommer det fram en man och en grabb och grabben överräcker ett halvskrynkligt kuvert medan mannen säger "Extraföreställning till Björn Ranelid". Jag fattar ingenting, jaha, vad har kuvertet med det och göra..? Vad menar du..? Så visar det sig att däri ligger 60 biljetter. Ja, Ranelid hade sagt ja. Jag visste att dessa skulle gå åt som smör i solsken och ringer genast hem till mor som jag vet ville ha biljetter och säger också att hon ska höra med moster Pia som också ville ha! Jag gjorde bedjande hundögon till Annika också och bad om att jag kunde få jobba dagtid den dagen så att jag också kunde få gå...och det fick jag! Så den 28 juni ska jag som gäst gå till Bondens författarkväll! Wiiie!
Förresten måste jag berätta en såndär rolig "jag hörde några snacka-grej" från ikväll. Det var ett bord med fyra pensionärer varav den ena paret var svenskt och det andra var amerikanskt. Nu hör det till saken att våra två mest framstående kockar i köket är nyss hitkomna från Nya Zeeland och snackar således engelska. Så säger den äldre svenska damen till sina besökande vänner på brytande engelska -"I think the cocks speak English." Jag tänker inte säga det fruktansvärt roliga rakt ut! :D För då rodnar jag...hahah...oooh va kul det var...Det berättade jag för Craig och Marty sedan och de fick sig ett gott skratt. The head cock and the second cock!
Imorn kväll är jag ledig och då ser jag så himla mycket fram emot en riktig tjejkväll!!!! Start med picknick i solen och gröngräset, vidare till bion och Sex and the City och så lite drinkar på det! KALAS!:)
Idag sög Challe och jag åt oss solen och pratade och pratade länge!:) Vi har också ännu en gång konstaterat att Skype is the shit - vi har ju liksom pratat ordentligt flera gånger vilket gör att det känns som att vi sågs i förra veckan i princip, himla bra. Vi pratade också lite om vår Europa-turné som går av stapeln i början av juli - tänk vad fort tiden kommer att gå till dess, det rullar ju på som attan redan. Lagom till mösspåtagningen hann vi köpa superdupergod glass på konfekthörnan och mingla med gamla Nyströmska-lärare. Där fanns bl.a. en Eva Svanberg, Göööran, Ola, Lena och en alldeles frenetisk glad Benny Möller:) Himla kul att få se dem faktiskt, det var ju faktiskt två år sedan. Där stod de glada studenterna och såklart kom minnena tillbaka. Till alla er som kommer ihåg brännbollen efter vår mösspåtagning - Fy. Fan. va kul det var!!!
Trots att det tog emot att dra på sig arbetsuniformen idag så var jag ändå på gott humör efter den härliga dagen och kvällen flöt på för det var rätt många som pallrade sig förbi Bondens denna sommarkväll. Jag insåg också att jag minst sagt hade fått färg under dagen... Ojsing!:) Det var nog tur att Challe och jag var tvungna att lämna solstolarna vid en viss tid idag annars hade jag nog varit en jävligt kokt kräfta.
Det är ju tur att somliga har möjlighet att ses dagtid nu när jag har dragit nitlotten att jobba kväll mån-tors den här veckan! Idag kunde Felicia och jag luncha i Norrköping innan våra respektive jobb och imorgon ska Charlotte bege sig till Hälla! Åh så bra:) Det är ju inte helt hundra kul att komma hem till Sverige direkt till jobbet och gå runt där istället för att göra annat trevligt. Särskilt när man har varit ett gråtande vrak ibland under den senaste tiden och man känner att det vore rätt trevligt att få träffa dem man håller av här hemma också för att försöka smälta omställningen... "Galette med romröra, crêpes med jordgubbssylt, lammfilé, smaklig måltid, hej då, nu går jag och gömmer mig i diskrummet, tack."
Jag har inte ens tagit en fika ihop med mina föräldrar i lugn och ro. Det kanske kan genomföras nästa vecka om vi har flyt. Jag kan ju fasen inte vara den enda som ska jobba kvällar! Nej, då blir det att slå näven i bordet. Någon måtta får det väl vara. Nu ser jag jättemycket fram emot en fredagkväll med tjejerna! Förhoppningsvis blir det av om organiseringen går som det ska:) Och så Mormor och Morfars guldbröllopsfirande på lördag! Det ska bli så kul! Att få träffa hela tjocka släkten också:) Tänk att de gifte sig 5 juni 1960, tänk att de har varit gifta i 50 år. FEMTIO ÅR! Oj oj oj, det är många år. Undra om man själv kommer att vara gift en liten tid, ett år eller två - eller femtio. Den som lever får se. Enligt mediumet skulle jag ju träffa min svan om en sisådär fyra år tydligen. Det ni, det är väl spännande.
Jag har knappt hunnit träffa min familj och jag har inte hunnit träffa mina kompisar före jag återigen är inne i jobbsvängen. Sedan har jag ju haft en helt underbar första vecka i Sverige, men den är ju liksom en klass för sig. Det räknas ju inte direkt till ett normalt hemkommande.
Så sov jag första natten i min egna säng igår och är tillbaka på Bondens idag. Där var jag veckan före England och pratade om att jag skulle iväg och nu så har året gått och direkt efter - är jag där igen. Det känns bara så jävla konstigt det här. Det har hänt så mycket sedan dess och jag har så mycket inom mig som ingen vet. Där är allting likadant, som om ingenting har hänt och jag kände direkt idag att jag inte hade någon minsta lust att vara där. Jag vill umgås med alla här hemma nu, inte jobba. Trots allt kanske det kan vara bra att ha lite stabilitet i ett jobb nu när tankarna redan snurrar mycket sm det är... och förhoppningsvis blir det även tid för alla man håller kär, snart snart snart.
Är avis på att ni ska dit i år igen...
