fiaelisa

Karin Sofia Elisabet

Kategori: Allmänt

Det är jag det, men det finns ju flera sätt att tolka det på, inte lätt för alla. I landet England kallar jag mig ofrånkomligen för mitt andranamn. Inte mitt riktiga namn. Nix. Bankfolket envisas - Jaaa, du säger att du heter Sofia, men du heter ju Karin. - "Aeee fast det gör jag inte, i Sverige så kan man välja vilken ordning man vill ha sina namn och jag vet att det är fel här, men jag heter inte Karin." Under min intervju hos Jobcentre när jag skulle få mitt National Insurance number så gick de igenom allt möjligt om min historia och efter mycket om och men så kom det där brevet med det livsnödvändiga försäkringskortet efter otaliga veckor. Bra! Nästa steg var att ta itu med att skaffa ett bankkonto, återigen... och den här gången gör vi ett nytt försök med en annan bank.

För Anna gick det ju bra men eftersom jobcentre hade skickat ett brev till mig i namnet Miss S Karlsson, vilket inte stämde ihop med mitt pass så kunde inte banken låta mig öppna ett konto. Nähä..? Mitt namn och address på brevet var tvunget att stämma ihop precis med mitt pass. Det är deras bevis på att jag bor där. De litar nämligen på Jobcentres uppgifter. Alltså på tanten som tog emot dem under min intervju. Nej, du måste få ett nytt brev från Jobcentre med hela ditt namn! Hallelulja!! De som är jordens mest effektiva och hjälpsamma människor. Traskar dit i alla fall och får hjälp av en helt underbar äldre karl som kom ihåg Anna och mig från i höstas! Han fick strula som bara den med mitt papper som skulle bevisa mitt absolut korrekta namn och exakta address, allt ifrån att Elisabet varken skulle stavas med z eller h till att postkoden hit inte var IJR utan NG2... Med glada miner över detta signerade papper gick vi tillbaka till banken och tänkte - äntligen, nu kan det ju inte vara något fel:) Så säger damen när jag lämnar fram detta att det måste vara ett postat kuvert som de har sänt genom ett särskilt postkontor som bevisar ditt namn och address. Det här kan vi inte använda. (Får man lyckorus eller får man?)Arrww!! Så jag måste ringa och försöka få dem och skicka ett nytt brev och hej och hå...

Sedan så frågar människan hur länge jag har varit i England. - Sedan slutet av september, svarar jag. - Jaha okej det var ju mer än tre månader, om det hade det varit mindre än tre månader så hade vi bara kunnat använda dina svenska uppgifter men nu har du ju varit här för länge tyvärr. 

Tack. för. att. någon. sa. det. när. vi. först. kom. 8)

Frustration!!! Den gick dock över ganska så snart och senare under kvällen går så gjorde vi en jättegod kycklingwok, drack goda drinkar och gick ut och hade en riktigt rolig kväll! Vi mötte upp med Anand som vi har träffat ett antal gånger, vi kallar honom dock Chokladkillen av rimliga skäl. Hans hudfärg är ju inte precis vit och han är världens lille goaste kille. Riktig chokladkille med andra ord.

      Anna stötte på en tjej som hade en nästintill EXAKT likadan outfit! Vet ni vad hon hette då? - Joanna!
 
Chokladkillen och hans kompis Shaun på Brownes.
Ps. Så jäkla komiskt hur det min arm ser helt sinnessjukt smal ut på den här bilden! Det är en synvilla förstås måste jag bara säga så tro inte att jag är värsta Biaffra-ungen! Den är ju liksom döljd. Kolla längre upp så ser ni att underamren är tjockare än överarmen - så bli inte orolig mamma!:P Jag skulle vilja säga att blekheten jag står för bredvid Anand också är en synvilla, men det vore väl att ljuga det...

Ibland är världen bra liten!

Kategori: Allmänt

I söndags fick jag ett mejl av härliga norrmannen Haakon, som jag jobbade med på Leroy mat i Bergen! Han visste att jag bodde här nu och skrev att han och tre andra killar var på en liten fotbollsresa genom England den här veckan och skulle göra ett stopp i Nottingham för en match. De skulle komma på tisdagen och åka på onsdagsförmiddagen och undrade om vi hade lust att möta upp och visa dem lite av det bästa under den korta tiden! Så där stod vi på tisdagseftermiddagen på det stora torget och hälsade glatt! Jag tyclker att det är så himla komiskt - sist vi sågs sa vi hej då i mataffären i Bergen dagarna före jul för över ett år sedan, och nästa gång vi ses, så ses vi HÄR! Tänk om man hade vetat det då:) Det var jättejättekul att få besök iaf! Först så åt vi på Bella Italia, det kändes helknas att vara gäst på sitt eget jobb men det var riktigt trevligt att få se den sidan av restaurangen:) Sam var vår servitör och vi dricksade honom lite extra för att jag fick 50% rabatt. Det uppskattade man ju;)

Norrmännen pallrade sig iväg och hejade på Nottingham Forest men då förberedde vi oss lite för kvällen här hemma vi. De vann lyckligtvis, med hela 5-0 faktiskt! De var glada när vi mötte dem på en av Nottinghams mest absoluta turistmål, nämligen Englands äldsta pub nedanför slottet där jag har varit en gång förr. Snacka om att atmosfären där är ÄKTA gammal pub. Det stinker tjock gubbe och öl bara man sticker in nosen. Absolut värt ett besök iaf så då fick de ju se det! Resten av kvällen visade vi på ett par bra ställen som Dogma och Brownes och hade en himla rolig kväll. De var helt överförtjusta över hur billigt det är med dryckerna ute på krogen och jag säger bara det, glada norrmän men sin norska, de är ju bara fööör roliga! Vi upptäckte dock att de har minsann några brister i språket - såsom gäddhäng och fyllekäk. Haakon funderade på ett ord för fyllekäk men det fanns liksom inget bättre än "nattmat"? Haha..

För att än mer utnyttja deras timmar här i staden så bestämde vi att vi skulle ses på morgonen för en engelsk frukost på Hungry Pumpkin! Haakon ringde dock på morgonen, lite trötter och fundersam.. - Joo asså.., folket här, di vet ikke hvor di äär vi...ska lissom?" Efter lite förvirring så hittade norrmännens taxichaufför dit och Anna hade sprungit in i köket dessförinnan och sagt åt dem att de kunde dra igång med några engelska frukostar! Sedan drog de vidare med tåget till Manchester. Jag tror nog att vi bidrog till att de fick en jäkligt bra upplevelse under dygnet här. Himla kul att kunna snacka obehindrat en kväll med skandinaver måste jag erkänna!

  Hemma blev vi återigen retade av Windy för att vi gillar I gotta feeling:) och spelade kort vilket var en hel evighet sedan!  Här har vi puben! Tydligen så heter den Trip to Jerusalem med anledning av att det sägs att det var härifrån man for när man gav sig av på korstågen till Jerusalem...  Sedlar i taket vid baren bevisar alla nationaliteter som varit på besök och där fanns ju både Selma och norska flaggan.  Här tog en tysk kille kort på oss, men efter att han hade knäppt av så sa han...nja..jag...tar en till! Hehe..okej..   Haakon!
   

Min nya lek - sparka golfboll

Kategori: Allmänt

I tisdags var jag och min jobbarkompis Sivan ute på en liten utflyktstur. En bussfärd bort från centrum finns ett slott som heter Wollaton castle med tillhörande Wollaton park innehållande en massa hjortar och en golfbana. Det var ett riktigt fint ställe trots att England då var i sitt esse i råhet och jag hade glömt mina vantar. Dock blev jag så glad när vi passerade genom parken och hittade en golfboll på den disiga och ödelagda gräsmattan. Åh! Jag började finta och skulle pricka hålet när Sivan utbrast "Nej ha ha sluta de spelar ju!" - Det är väl ingen som spelar nu säger jag och fortsätter lite nonchalant. Då ser jag några män långt borta som kommer med sina golfbagar. Aaaahh!! Shit! Jag började kicka tillbaka golfbollen - den låg typ här va!? Sedan var vi ganska snabba med att ta oss därifrån och det var ingen som vrålade efter mig så jag tror inte att någon såg något... Det hade ju varit roligt om jag hade pluppat i bollen i hålen, tänk vad glad han skulle ha blivit den där golfare, hole in one från det avståndet!!


Igår hade jag en bra dag på jobbet med käre Augustin men som slutade med en pisskväll. Dels för att jag själv gjorde ett sådant misstag att jag bara ville dunka huvudet i väggen eller sätta en gaffel mitt i pannan för att jag själv tyckte att jag var en sådan jävla åsna och dels för att chefen för kvällen, Yogi var stundvis en jävla idiot. Jag hade dock nöjda kunder ändå om vi ska säga något positivt. Dricksen blev dock oväntat låg på grund av att bordet som inte hade sagt till att jag hade lämnat fel nota åt dem, glatt hade gått därifrån efter att ha betalat typ 5 öre. Nej men det kan jag betala tänkte jag! Jag är så generös idag så! Tack för den... Man ska inte svära och helst inte i skrift men det finns inga ord för hur hemskt det var när jag upptäckte det, alldeles för sent. FY. FAN. Säger jag. 

Internationella inga-underklades-dagen

Kategori: Allmänt

En betydligt lugnare arbetsdag igar nar sondagen passerade. Naajs:) Mycket tid over for pratverkstad och sa kom Anna in efter att hon hade slutat och kakade med mig under min lunch. Det var alldeles lagom med bord att servera och da kan man ju vara en riktigt trevlig servitris. Tva bord av de igar kommer jag ihag sedan tidigare och mannen i en av dessa familjer sa efter nagra minuter "din engelska blir bara battre och battre!". Dottern tyckte att det var oerhort pinsamt! "Tank om hon hade varit engelsk och du sager sadar!" - "Naa, men jag vet ju att hon inte ar det, det var ju menat som en kompling eller??" - "Jaa absolut sa jag! Det blir jag ju bara glad for:)" Jag overvagde att borja snacka franska igar nar jag upptackte att jag hade tre franska ungdomar vid ett bord ocksa...men jag fegade ur dar lite..fast jag sa Bon appetit nar de fick maten. Det tyckte de var roligt. Tank sa lite man kan gladja med ibland.

Gary som ar drygast i varlden och alltid har ett fullt forrad av diverse skit att prata om hade bestamt att det var internationella inga-underkladers-dagen sa jag blev tillsagd pa skarpen for att jag hade BH. Pa schemat for dagen till teamet stod det - Sofia, try to look sexy and make Gary his tea all day.

Jalva pucko...:) Strax ar jag dar igen, da far vi se vad som star pa dagens meddelande.

Jo, det blev lite att göra i alla fall

Kategori: Allmänt

Förväntningarna var att det skulle bli en hyfsat lugn lördag igår och därför var det för första gången bara Martin och jag som skulle servera på en lördag. Både Gary och Donna var lediga men det skulle nog gå smärtfritt. Till större delen av dagen visade sig att detta var ett sant påstående. Vi var ett bra team som inte hade alltför hett om öronen. Inte ett dugg hett faktiskt. Så Vallin, den ena av de två kockarna, fick lov att gå hem vid fem-tiden, så var det bara Martin, jag, kocken Peter och diskaren Tobey som återstod. Då kommer citys alla invånare in på en och samma gång och det fanns inte längre NÅGON tid för onödigt prat överhuvudtaget. Här skulle det jobbas!

Jag klarade mig ifrån fullkomlig panikångest men det var nästan på håret där ett tag. Leendet var på, kinderna var rosiga och hjärnan gick på fullvarv. Mest synd var det förstås ändå om Peter i köket. Stackarn säger jag, men teamet höll modet uppe, vi körde så hårt vi kunde och var nöjda när portarna stängdes vid halv tolv... Äntligen:) Jag har aldrig sett fram emot stänging så mycket. På min, 007 Carlssons, cash-slip stod det att jag hade tagit hand om 63 pers igår. Det är ju ett par stycken och alla hinner man ju tyvärr inte göra nöjda när det blir sådär mycket på en gång...men så finns det guldklimpar som visar uppskattning också, då blir man minst sagt glad! Sådan ruljans som igår tränar verkligen upp ens förmåga i att ha tusen bollar i luften och jobba på som en maskin. Man ska hålla fokus och ta alla olika beställningar, veta vad man håller på med, se glad ut och vara så effektiv som möjligt och ändå hinna med att rusa mellan köket och den där gästen som inte vill ha någon svamp FAST det är en svampblandning! Gaaah! Jag orkar inte!!! MEN, övning, ger, färdighet. Det är ett som är säkert och man kan inte bli bättre om man inte utmanas. Bare o köre på!

SILIKON!!!

Kategori: Allmänt

Till fönstren är en riktig höjdaridé! Jag nämnde lite försiktigt till Windy att på morgnarna i vårt rum har det många gånger varit 14 grader när man vaknat... Han såg lite fundersam ut och sa -Jaaaha..., är det bra eller dåligt eller? - DÅLIGT herregud det är ju svinkallt! Så igår tog han med sig silikon-sprutan upp till våra fönster och gjorde en kvick undersökning och åtgärdade de dragiga springorna så gott han kunde. Än så länge kan jag inte styrka att det har gjort underverk för det var Anna som klev upp tidigt så hon får avgöra. En liten förbättring vill jag nog tro att det är ändå!

Jag har två dagar ledigt just nu, igår och idag och jag varvar mellan att vara lat och att få vissa saker gjort. En viss broder fyllde 25 år igår så hans present fixades och skickades iväg:) Sedan hängde jag hos Anna på Pumpkin och fick lite lunch! Nu ska det också banne mig fixas bankkonto vi har tid hos någon Andrew kl.15.25 (vilken jäkla udda tid) och sedan!! Ska vi faktiskt gå första gången på ett gym där vi har bestämt oss för att börja träna när det finns tid.

Imorgon är det Angel igen och där är det nedräkning. Den restaurangen ska nämligen stänga ner den 15 februari. Som tur är så ska det inte påverka mig något nämvärt säger de för jag är ju egentligen stationerad på Cornerhouse. Pjuh!! Ingen ska bli arbetslös, det blir omplacering till andra restauranger i staden vilket de flesta är glada för. Imorgon är det den andra servitrisen på Angel, Donnas, födelsedag. Får se om kockarna överraskar med en liten tårta.

Th eller f? Liten petitess

Kategori: Allmänt

Jag erkänner - lite smådåligt bloggande den senaste veckan - men jag är inte värre än att jag kan ta tag i kragen!

Tiden har tagits upp av alla hundpromenader som vi har pusslat ihop med våra skilda arbetsshift och middagsplaner. Det är otroligt skönt att grabbarna nu är hemkomna och att vi slipper sätta alarmet på kl. 6, vilket har inträffat de senaste två dagarna, endast för att gå promenad innan Anna har börjat jobba kl. 8. Jag som har jobbat kväll vissa av dessa kvällar har tyckt att det tagit emot en aning sådär kan jag väl lindrigt uttryckt påstå. Så stafettpinnen är nu överlämnad! Yeeaaayyy!!

På jobbet händer det inte så mycket på gästfronten för tillfället och det är lite risk för att det kan bli färre arbetstillfällen men än så länge har det inte varit någon brist. Lördagen var dock lugnare än vad en lördag brukar vara men jag fick bland annat ta emot ett bord på 19 pers, varav ca 12 stycken var kids. High life på hela lilla Angel med anledning av detta bord kan jag ju säga! För mig var det kanoners för de lämnade mig 30 pund dricks. NAJS säger jag bara - när timmarna tryter är det än mer uppskattat med dricks. Gulliga Gary sa att jag var en jävla zigenare och "fy fan man ska aldrig ge utlänningar jobb de tar bara alla våra pengar". Sedan höll han sig några sekunder innan han log lite finurligt och sa "Good girl:)"

Martin hade rätt roligt åt mig när en döv man kom in för att äta häromdagen. Jag kom och sa lite diskret...
- There's a death guy at that table...!
- Sorry what, Soph..?
- There's a death guy over there. 
- No Sofia, there's a deaf guy! Haha!!:D And why are you even whispering!!? :D 

Haha, okej, jag bjuder på den Martin! Han var inte död. Han var döV. 

En smula uppståndelse kanske om det faktiskt hade suttit en död en vid bordet.

Plastfolie nar det finns tid over

Kategori: Allmänt

Jag kan konstatera att jag aldrig skulle palla att ha hund. Varje morgon, varje kvall, inga sovmorgnar och inget bara dra ivag en eftermiddag och se nar man kommer hem framat natten. Jag har daremot inget alls emot att gosa med dem i tv-soffan eller att ha dem som sallskap. De har ju trots allt sina fordelar... Ankor har inga. De skiter, skriker och vandrar omkring med konstant skrack och ar allmant jobbiga. Nar de var sma var de ju atminstone helt bedarande sota men det vaxkte ju bort! Pa tisdag ar Windy och Mike tillbaka och den lilla overraskningen att vi har en hona mindre hade vi inte hjarta att avsloja igar nar de sms:ade och fragade hur laget var sa det kvarstar. Vi klarar oss dock ratt bra utan grabbsen har och har mysiga middagar, fikor och filmtittande!

Det ar tydligt att januari ar lugnet efter jul-och- nyarsstormen inom cafe- och restaurangbranschen! Jag fick ga hem tidigare i torsdags kvall och Annas pass pa ett par timmar igar blev installt. Det har gillar vi ju sjalvfallet IKKE men vi ser ljust pa kommande veckor och idag ar iaf arbetardag sa det heter duga for oss bada! Jag ska ha mitt forsta pass pa den andra restaurangen idag, den lite mindre pa Angel Row, dar jag antagligen kommer spendera dagen men lagom mycket jobb och mer av skitsnack med chefen Gary och Martin. Nagot som bada restaurangerna har gemensamt ar att de forsoker atminstone liva upp varandra under den stilla arbetstiden. Igar sms:ade en uttrakad Sivan, men senare under kvallen var han lite mer upprymd for da hade Agustin, Frank och Dave virat fast honom i plastfolie pa kontorsstolen och stallt ut honom pa baksidan av restaurangen. Sa folk hade gatt forbi och skrattat och fotograferat! Ha! :D

Aaaawwwh jag hoppas att jag inte far ett SADANT valkomnande pa Angel idag! Jag tyckte att det rackte med sno innanfor skjortan haromdagen. Aja, det ar ju tur att det inte ar alltfor sura miner bara for att gasterna tryter ;)

One chicken down

Kategori: Allmänt

Gardagen pa jobbet flot pa i valdigt lugnt tempo. Folk haller sig hemma nar de tycker att det ar lite ruskigt har i all sno och kyla, ca -2 och en cm sno - PANIK!!! De skulle bara ha varit med om lite akta vinter sager jag!

Jag blev inte allfor ledsen over att fa komma hem till halv sex pa grund av att det var sa lugnt iaf for da kunde ju Anna och jag ga med hundarna och gora vara plikter! Nar vi skulle natta ankorna och honsen och stanga in dem i deras lilla hus upptackte vi till var hemska forvaning att en hona har gatt och dott nu helt plotsligt!!! :O Dessutom gor en hona nu revolt var eviga kvall genom att hoppa upp och satta sig pa staketet, vagra hoppa ner och ga in i huset. Vi mosade ner henne med en kvast men efter mer kampande da hon korde in huvudet bakom nagra bambusprot och vagrade ga ut sket vi i henne. Hon fick vara ute och frysa ihjal och ankorna var inne. Men hon levde imorse! Vi hoppas verkligen att det inte blir fler dodsfall denna vecka nar grabbarna ar i Portugal. Det skulle ta emot en aning att behova erkanna allt som hade hant da...

Nu star Anna har bredvid och anvander klipphornan dar hennes arbetskamrat nu ar kund i stolen! Jag sjalv ska ga till jobbet nu :) Senare i afton blir det nog ocksa ett forsta besok till vart kara Brownes...sa att de vet att vi fortfarande ar vid liv menar jag:)

Sa var man tillbaka till vardagen!

Kategori: Allmänt

Jag maste erkanna att det var lite tungt med alla farval de sista dagarna fore avfard och att det inte BARA kandes hallelulja att aka tillbaka. Nej, det var jobbigt ocksa pa vissa fronter. Det ar val heller inte sa konstigt heller efter att man har varit hemma i hela tre veckor och enbart vigt sin tid at att ha det bra med vanner och familj.

Val tillbaka kan jag inte saga annat an att det kanns skitbra att vara tillbaka:) Hur mysigt som helst med bamsekramarna som tog emot en har pa Beauvale Road och valkomstmiddag. Dessutom har vi ett mysigt rum efter IKEA-turen fore jul, landet ar varmare (huset ar dock helvetes kallt som vanligt har vi upptackt) och bade Annas och mitt jobb hade raknat med att vi var tillbaka. Jag var t.o.m. pa schemat dagen efter hitkomst!! Vilket ingen hade informerat mig om sa det var tur att jag fick reda pa det av slumpen bara for att jag var inne och sag hej nagra timmar innan. "Heeeej! Valkommen tillbaka! Du vet att du jobbar ikvall va!!??" Eh, okej, jaha, naaaee DET visste jag da inte men okej, det funkar!

Efter arbetet blev det nagra drinkar med Sivan och Martin och ALLDELES for sent. Klockan ar nu strax efter 11 och jag har sovit totalt tva timmar och jag borjar jobba klockan tolv.

Jag ar helt evinnerligt trott.

Sjukt trott.

Sa trott att jag kanske tippar over borden idag nar jag tar bestallningar. Ultimat servitris-uppforande. Kul att vara tillbaka i alla fall:P

2009 - Ett väldans bra år! (BILDSPECIAL)

Kategori: Allmänt

För ett år sedan hade jag nyligen kommit hem från Bergen där man arbetade minst sagt FLITIGT och samlade kosing! Det var ett år av studenttider och Norge och 2009 stod öppet. Nyårsfesten präglades då av Mamma Mia och såg ut något i stil med detta;) OOOOOOOOOOONär ett år har gått är det förstås det bästa och det mest framträdande man kommer ihåg och jag tänker inte tråka ut någon med några mindre roliga perioder av året för det är ju inte ett dugg kul. Med de delarna utraderade kommer det med andra ord låta som ett hejdundrandes super-år! Fast det har faktiskt varit bra, det är inte ljug att säga. Även om många vardagspåhitt och mindre upptåg livar upp som bara den! Jag ger mig på en kortfattad sammanställning av vad som hänt det senaste året vilket framför allt kan vara bra för mitt goda minne och förhoppningsvis uppskattas det av dig en smula. Blandat med bilder som inte alla har visats tidigare!

Den första tiden av året blev det fortsatt arbete men nu på Glitter istället för Lerøy Mat. Kontorarbetet rullade på framtill fredagen den 13 februari och datumet Hanna och jag väntat på äntligen kom. Det var den 15 februari vi flög och upplevde en HELT UNDERBAR vår, eller jag borde kanske säga SOMMAR förstås, i Aauustraaalien! Jag skulle kunna försöka förklara hur man har haft det men det är stört omöjligt att förmedla allt har Hanna och jag insett för länge sedan...:) Det vi minns allra mest är med all sannolikhet alla glada stunder med alla sköna människor från världen över, som vi stötte på under vår färd! Så många härliga kvällar:) Man hinner vara med om en del under nästan 3 månader på resande fot i det här landet...minst sagt:) Jag blir så otroligt nostalgisk när jag tänker på det... Surfningen, seglingen, dykningen, bed-bugsen, de rangliga våningssängarna på hostelsen, där man också ständigt letade efter sin tygpåse i kylen och bestick och tallrikar. Goonet, de varma kvällarna, de skumpiga bussfärderna, guider som låser in nycklarna i bussen och grabbar som livar upp stämningen i den komiska situationen;) Tältningen på en ö av sand - Fraser Island där vi var ett gäng i en jeep, brandlarm från 13:e våningen då man sovit 2 timmar de senaste dygnen, härliga snubbar som blir kamrater som man stöter på igen och igen och spelar gitarr när solen går ner... och brännan som bara blev starkare och starkare under dagarna...:) Bilderna här ger en liiiten inblick i att det var en gaaanska så härlig resa;)

        

   
 
 
  
 
 
Brunbrända som få och med sorg i hjärtat av att lämna Australien kom vi hem till maj och de närmaste två månaderna fylldes av att träffa alla här hemma igen och njuta av att vara ledig. (Vi hade ju inte haft semester eller så...:P) Det var ett väldigt fint maj kommer jag ihåg och det blev många fikor och turer fram och tillbaka från Norrpan. I början av juni åkte brorsan och jag till London och turistade i 5 dagar. Vi var flitiga användare av kartor
    och tog oss till muséer, slottet, musikalen Mamma Mia och hamnade på biopremiären av Last Chance Harvey och fick se Dustin Hoffman och Emma Thompson. Vi hade några späckade dagar i vårt turistande och bodde riktigt bra på YMCA och tog ikapp lite värdefull syskontid. Bilderna jag själv tog dessa dagar har tyvärr gått och gömt sig... så dessa är enbart för att få åtminstone något visuellt.

 

I juni tog sedan Oscar den riktiga studenten!! Där stod vi igen på Nyströmska, nu hejandes på vår kamrat för att sedan fira med god mat, spel och allmänt kalas..... sådär som det SKA gå till när det vankas student-firande;)   

Midsommarens startskott firades med ett 50-tal otroligt härliga spelemän ute på en gård! Allsång, fiolspel och dans med fiolläraren och spelemannen Pelle och hans gäng!:) Självaste midsommaraftonen utspelades dagen därpå i skärgården med grillning och kanske ett... eller njae, max ett halvt.. glas vin. Elin var värdinnan och födelsedagsbarnet med krans i hår, förberedd med grillar, potatissallad och glatt humör!:) Wild-carden med oväntade gäster gick tiiill.... MYGGORNA!!! Ylvas ben och Fias ögonlock var bl.a. mycket smakliga offer...Oh Boy...

  

I början av juli var det slut på glassandet. Back to work! Åter på Glitterkontoret från kl. 7-16 och jag hade lika mycket att göra som snöplogen har under högsommaren. Tur att man hade trevliga arbetskamrater som bidrog till att dagarna knatade på men så småningom började jag också jobba på Bondens Creperie och där fanns mer att göra! Under juli blev det ganska många dagar med kontorsjobb till fyra och Bondens till 11, halv 12 på kvällen. Det var helt självvalt och inget jag klagade över. Det var väldigt roligt att få hoppa in på Bondens och det livade upp arbetslivet! en lediga tiden gick till sommarfester, solande och lite bad när vädret tillät. Det blev ett antal timmar på Annas brygga vid Yxningen...:) och den där underbara dagen med Bella och Hanna (NEJ jag har glömt badringens namn!! Jocke?) på Missjö med massa sol och så ett åk efter båten!:D Bella var flickan som brändes...:P men vi blev lite gyllenstekta Hanna och jag också.

    
   
  

En vecka i augusti var det himla tur att jag kunde få ledigt för då bar det av med buss till Österrike! Mormor, mamma, jag, moster Pia och moster Ia tillsammans med bokstavligen en hel busslast med andra olika kvinnfolk. Det blev en jättehärlig vecka:) Lagom ansträngande vandringar, goda måltider, forsränning, bad på ett naturligt varmtempererat inom-och utomhusbadhus, dans med tokiga österrikare och många uppvärmingspass med ledaren Gittan till Tom Jones's "Sex Bomb" före alla vandringar. Höga fjäll, kor med bjällror, frisk luft, kängor och stavar, matsäck och glada tanter. Bra var det:)
 

       

Det jobbades på i fortsättningen av augusti och halva september! Under den tiden hanns det bl.a. med en Augustifest och ett firande av 20-åringen Bella!!! Äntligen tog sig packet till Linköping och spanade in födelsedagsbarnets lya och hade en väääldigt rolig kväll på Flamman! Med varandra och annat roligt lustigt folk, den filosoferande medelålders mannen som blev Felicias och Oscars kamrat...         

Sedan hittade Anna och jag ett par bögar på internet och drog dit och flyttade in hos dem och deras höns och hundar. Hur knäppt är inte det då? Det blev jobb på café och restaurang och upptäckande av vår nya stad Nottingham och trivseln med staden, utelivet, arbetskamraterna, hundarna och GRABBARNA har bara fortsatt att öka. Vilken höst det blev av den där dumma chansningen. Jag såg något bra häromdagen ---> "Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."


     
 
 
   

Tillbaka till Sverige på Lucia och ett vinterland utan dess like och avsluta året med tre härliga veckor med familj och vänner! Födesedagsfirande, massa mysiga fikastunder:), partaj-sammankomster!, jul och allt vad det innebär med mat och mys och så ännu mer av kvalitetstid med vänner i mellandagarna och så till sist var det ett nytt år:)

 

       

TACK alla ni som har lämnat mig med så många glada minnen från år 2009, ni vet inte hur värdefulla ni är:)