Jag hörde för lite sedan en fascinerande episod berättas av en barnläkare som hade jobbat med cancersjuka barn i många många år. Han pratade om hur han genom alla år överraskats av dessa små barns förmåga att förstå vad de drabbats av. Att det var allvarligt.
Dessutom imponerades han av hur deras språkliga förmåga utvecklades så fort när de påbörjar sin behandling och under hela tiden, frågar och undrar och måste försvara sig genom att prata. Så berättar han om en gång när han skulle ta ett ryggmärgsprov på en liten 4-årig flicka. Han talar om för henne lugnt och sakligt vad de ska göra, att det går snabbt och inte är något farligt, att hon bara behöver ligga en stund på britsen så ska han ta provet och sedan är det över. Men hon har ingen lust att lägga sig. Hon blir inte arg eller så, utan "ska bara" göra en massa andra saker först... Så hon knallar runt och pysslar med saker i rummet.. tittar på det och det...går dit och dit...ska bara... Läkaren är tålmodig med 4-åringens alla bestyr men börjar till slut bli lite otålig. Efter ett bra tag ska hon bara gå på toa. Okej...
Sedan kommer hon ut, går mot läkaren och ställer sig ansikte mot ansikte mot honom, knappt 1 dm ifrån hans nästipp (alldeles för nära för det normalt sociala området), tittar in i hans ögon och säger - "Jääävla skitgubbe". Sedan går hon direkt och lägger sig på britsen.
Då, var hon redo. Barn är inte dumma inte :)
Här har vi vår lilla tjej i familjen som vet precis hur hon vill att saker och ting ska gå till.
Min körkorts-flyt fortsätter! Fick meddelande i förrgår om att min nye körskollärare Magnus som jag bara haft en gång (som jag tyckte verkade skitbra) har gått o blivit sjukskriven - i nuläget på obestämd tid. Jaha ja. Var nära på att säga till henne som ringde att "DET klart han har blivit det just nu!" Så imorgon ska du köra med Annika. Så igår hade jag dubbel-lektion med denna korta, tjocka, bestämda och noggranna medelålders dam. Hon hade ett förråd fyllt av upplyftande kommentarer som "Nu har du ju INTE ENS dragläget!" "Varför tittar du på ratten? Vad ser du i den? Så vacker är den ju inte." "Sluta ratta som att du torkar tallrikar!" Ååååh så skoj det var att köra bil igår! Kände mig mer värdelös än värdelös när dessa 80 min var över. Samtidigt så var hon nog en typisk sådan ris-och-ros-människa som faktiskt även kunde säga "det här gjorde du ju helt perfekt." Åh herregud, hörde jag en komplimang? Hon kunde vara lite rolig, på en av hennes tusen frågor i körandet när jag lite hade förlorat gnistan svarade jag då lite halv-käckt att jag "tar det som det kommer" och hon skrattade gott och sa att jag var "Drottningen av impuls". Kanske inte det bästa vad gäller bilkörning. Kände efter gårdagen att jag har en BRA BIT kvar till ett körkort. Jag vet att jag har lätt för att ge upp, men jag ska försöka att inte göra det. Ska nog köra runt lite koner innan orkestern och backa mot grejer, bra skit.
Jag önskar att jag hade kommit längre, jag blir arg på mig själv när jag slinter. Men jag kan.. ännu inte le åt alla fina stunder. Jag försöker att bädda in dem, så att de får vara de vackra guldklimpar de är, som jag så småningom kan bära med mig.
Det är godtroget att tro att man inte kommer att slinta, det klart att man gör....lite då och då...men så efter stark övertalning finner tankarna bättre vägar att ta, och även om de inte vill dit, så har de inget val, inget val.
Just nu förmår jag inget annat, än att sakna dig - något helt fruktansvärt. Sakna allt.
De fick tag i lite presenter idag på stan! Oscar hängde också med på shoppingturen innan det på eftermiddagen bar av till Skavsta. Det visar sig när bilen står parkerad på flygplatsen med bagage-luckan öppen och de ska packa ner det de hade shoppat, att de handlade kanske lite VÄL mycket. Hrm, hur ska detta få plats? Sivan står på ett behagligt avstånd med ett litet finurligt leende på läpparna och tittar på medan Martin börjar packa om och hit och dit och försöker förminska saker och säger att det är bara att du börjar klä på dig Sivan! Jaha, säger han, och ovanpå sin skjorta och tröja drar han nu på sig en kavaj och sedan en rock. Han är ju komikern själv och förstår hur roligt det ser ut och är rätt så road och fäller förstås sina kommentarer som alltid så att man blir sååå full i skratt och både pappa och jag håller på att dö av skratt. När Sivan är färdig-påklädd, ser han ut som en stoppad korv! Jag höll bokstavligen på att KISSA PÅ MIG och bryta sönder av skratt!!! Åh herregud så roligt det var. Dessa minuter säger ungefärallt om hur dessa två kan vara. Inte lustigt va att man trivdes på Bella när man hade dessa runt sig och fick sig mer än ETT gott skratt om dagen! :)
Det kändes inte alls fel att ha ett sådant avsked på Skavsta, leendet satt ju kvar när det var färdigpackat och dags för att krama hej då. Jäkla tokar... :)
Kom snart tillbaka igen, det blev fruktansvärt tomt när ni hade åkt.... Men några härliga dagar det blev det verkligen!
Så jääääääkla fort torsdag-måndag har gått! Men vi har hunnit med mycket och haft så himla roligt! :) Det har blivit engelska-lektion som gick utan några problem alls, en titt runt Söderköping och upp på Ramunderberget i fint väder (där de båda ville klättra på allt de såg) svinkul gokart som vanns av Martin som var stolt som få och alla taggade till tusen!, mat o dryck på Världens bar, spel och sång hos Annas farmor och farfar, korv-grillning i Annas sommarstuga, förfest hos Oscar med utgång på Otten där engelsmännen gled runt och snackade med gud och alla människor:D och sedan har vi haft en annan massa härlig: bara-ha-trevligt-och-äta-gott-och-dumma-oss-tid. Igår kväll satt vi uppe sent och spelade kort, jag lärde dem "hej knekt" och körde också Monopol som blev en jäkla match mellan hotellen!
I allt vi har gjort har de gått runt och sagt "Jag gillar ost" och dessutom utökat vokabulären med "Jag gillar getost/potatis, gör du?), Sivan kan sjunga "Har du sett min lilla katt?" och sätter nästan början på "Jag är en vampyr". Allt det viktiga kan de ju snart med andra ord! :D
Kan bara summera dessa dagar med att det har varit huuuur bra som helst att få ha killarna här och än så länge är det ju en dag kvar också! :) Dags att väcka sömntutorna nu innan vi ska ta cyklarna ut till bussen!
Jag slapp den olidliga väntan som jag fasade för, för planet från London denna morgon var fantastiskt tidigt och hade landat för 15 min sedan när pappa och jag klev in! 1,5 minut senare kliver två mycket glada och välbekanta ansikten ut och kramkalaset var ett faktum!:) Sitter och inser nu när de har kojsat där uppe att det känns helt underbart att få ha dem här i huset och att jag har saknat dem så otroligt mycket.
Vi har haft en avslappnad och skön dag i Norrköping! :) Fikat länge, dummat oss runt Strömmen, sett oss omkring, och ätit lunch med Oscar som vi stötte på av en slump! :) Grabbarna hade dygnat men har hållt sig vakna hela dagen! Det blev lite gitarr här hemma senare, Sivan körde lite kort-trick på golvet i uterummet, vi hann med att åka lite fyrhjuling också innna Mamma sedan bjöd på en strålande kvällsmiddag. Dessutom blev det födelsedagstårta till Sivan (som hade födelsedag i måndags) med 29 ljus, som vi tände och smög ut med och började sjunga "Ja må han leva" för honom!
Vet ni då! De HADE med sig en hel liter Amaretto till mig! Jäkla galningar, vad gulliga de är!! :)
Imorgon bitti blir det tidigt upp och engelska-lektion på Nyströmska med Eva och en klass ettor kl. 8! Får se vad Martin och Sivan utsätts för, hur mycket de måste stå och snacka, hihi :P Ska väl för övrigt vara tyst innan jag vet att jag kanske blir lika utsatt själv! Aja kul ska det bli i alla fall och på eftermiddagen, då ni, då ska det köras go-kart för hela slanten! :D
Nu är vi där! Åtminstone väääldigt nära nu! Imorgon bitti är grabbsen här och det blir återigen att stå och vänta i Skavstas vänthall. Jag förbereder mig redan nu på att jag måste kämpa med mina egna känslor imorgon när jag står där och bita ihop, och försöka att inte tänka alltför mycket på...hur det var sist jag stod där, och väntade så otroligt förväntansfullt... Hjärtat slog volter - denne någon kommer äntligen ut genom dörrarna och jag är den lyckligaste flickan i hela världen.
Det blir ju lätt, att inte tänka tillbaka på det imorgon, när man står där på exakt samma ställe. SKITLÄTT. Jag har redan nu förvarnat pappa om att han måste babbla på när vi står där så att jag inte ska få en chans att sjunka in i mig själv. Bara tänka på nuet, och vilka härliga människor som snart är här! Och hur roligt det kommer att vara att få umgås med dem igen :) Oh vad jag längtar!! Det ska bli sååå kul :) Men jag hatar Skavsta, HATAR Skavsta.. Jag har ALDRIG varit så ledsen som där...
Jag har slagit in deras små presenter ikväll också. De små böckerna "You know you're Swedish when..." och jag skrev även ett par rader i dem båda, bl.a. att det faktiskt inte är en bok full av skämt, utan att påståendena är i stort sett sanna! Ja - vi hoppar runt som grodor, jaa - vuxna som små, och ja - hatar en ost som formats till en skidbacke! Deras kvällsläsning innan de somnar här är med andra ord given och gud vad gott de kommer sova efter den, med ett leende på läpparna :)
Saknar er mina polare, jag är så glad att ni kommer hit, kan inte fatta att ni är här imorn :)
En viss man (som börjar på S) har sagt att han ska ta med en sådan här till mig (jag tycker ju liksom lite om det..) men då ÄR han ju bara för galen! Fast gullig tanke såklart, även om jag tror alldeles säkert att de endast reser med handbagage och han upptäcker i sista stund att han inte kan ta med denna vätska! Haha vi får se :D
SÅ SJUKT JÄVLA BRA!!! Jag har inte tittat på Idol som en slav men fick se detta och blev bokstavligen helt paff och fick världens mest sprudlande lycko-kick av att se och höra denne Olle! Helt otroooligt bra. En gud på gitarr med röst därtill och musikalitet i varenda cell i kroppen! En ren fröjd att se.
Dessutom älskar jag hans supersköna kommentar när han kommer ut ur dörren med något i handen ;)
Nej, jag vet, det är år 2010 nu. Det betyder att det idag är exakt 1 år sedan vi flyttade till Notts, satt där på tågstationen och väntade förväntansfullt på grabbarna vi skulle bo med, och pirriga för vad de var för människor, och hur våra liv skulle bli i England. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes... hur Anna plötsligt utbrast "Där är dom! Det måste vara dom! Jag känner igen dom från bilderna!" Och jag försökte att inte glo så dant innan de några sekunder senare kommer gåendes fram till oss och det är dags att ställa sig upp för att hälsa för första gången. Stämningen blev med ens lättsam och det kändes att det gick lätt att prata, fastän förväntningarna låg i luften och man var ovan att prata engelska utan att staka sig. När vi kommit till vårt nya hem bland radhusen av tegelsten, släpade vi upp vårt bagage in i vårt rum, tänkte "OJ VAD MYCKET MÖBLER" och hade ett ögonblicks "okej...men det blir bra det här.."
Och DET blev det ju, minst sagt... :) Det blev välkomstmiddag och början till ett alldeles unikt kapitel i ens liv. Det kunde inte på något sätt ha blivit bättre.
Våra. älskade. grabbar. Det är förstås med blandade känslor jag tänker tillbaka på den dagen, då livet tog sin början i Notts och allt vad det kom att innebära, MEN vad gäller "Windy & Mike" har jag kommit så långt att - leendena tar över tårarna. Ja det gör dem, de är många fler än tårarna :) Jag kommer alltid alltid alltid att vara oändligt tacksam för att ödet gjorde så att vi fick mötas och stärka varandra, förgylla varandras liv genom såå många skratt, men även tårar. Genom att prata och byta tankar om allt som berör oss - och bli vänner för livet.
Potpurri av "Kvartetten på 85 Beauvale road" I think about you, I miss you, and I will always love you xxxxx
Och det kommer att bli fler bilder av oss tillsammans. Det kan jag säga lika säkert som att Windy alltid kommer att ha ett varmt hjärta men vara heltokig, liksom att Mike alltid komma att vara omtänksam och ha ett djup med en särskild glimt långt in i ögonen, liksom att Anna och jag kommer för evigt att ha dessa på höga piedestaler i våra hjärtan.
Jag blir inte bara ledsen, utan så jävla förbannad över att jag lever i ett land där det finns så många idioter somblåögt ochgodtroget, nu har röstat in ett parti med tydligt rasistiska grunder - in i RIKSDAGEN. Det här är ingen liten sak. Folk må tycka att jag går långt nu men det var faktiskt precis såhär, Hitler gjorde. Han målade upp en till synes solklar och övertygande bild av vad som behövde göras för att få landet på fötter.
Vi ska inte gå åt det här hållet Sverige... Att ha en önskan om att förändra integrationspoliken är INTE samma sak som att rösta på Sverigedemokraterna.
INTE GENOM DETTA.
Jag vet inte om det var rätt av medierna att bojkotta partiet, det kanske var det. Å andra sidan - hade Åkesson fått vara med i fler debatter hade kanske fler fått se att han i grunden är rent dum. i. huvudet.
Jag är inte en stolt svensk idag. Jag är enormt besviken och skraj inför denna politiska utveckling som efter den 19 sep 2010 blivit för stark för att blunda för.
Schyman knäcker Åkesson - "Våldtäksdebatt" i SVT:s Agenda
Nu planeras det för fullt här i hjärnan efter helgens bestyr. Tankarna far runt och ser nu framåt mot nästa helg förstås! Go-karten till fredagseftermiddagen är bokad och Kulturnattens program har kollats upp. Lättroade Martin med sina förväntningar sa att vad som helst blir kul med deras "crazy mate Sofia" och att vi t.ex. skulle kunna roa oss med att leta efter en nål i en höstack eftersom att vi kommer att befinna oss på landet. Sivan skulle säkert inte ha något emot det... Nååågot liiite mer avancerat ska vi nog kunna få till ändå. MEN, jag håller med om att vad vi än gör så kommer det bli skitkul! För det har vi alltid och det är många månader av slänga-käft att ta igen nu:) Det ska bli kul att visa upp sitt Sverige, de kommer ju få en helt annan bakgrund till den tokiga servitrisen och "det kalla landet med enbart blondiner". (En annan grej man får på köpet är att få snacka en massa engelska igen, det gillas av "Fia the språknörd")
Förresten - jag har första körlektionen imorgon förmiddag, eller nionde. Det beror på hur man ser det. Jag föredrar att säga första, nionde känns deppigt att säga. Nej - första, det känns bra! Jag körde till Lkpg idag och pappa är inte rädd längre när jag kör. Det måste väl ändå vara en bra start va..!?;)
Den berömde tv-kocken Jamie Oliver ni vet? Han och hans fru har visst ett särskilt intresse för att ge sina barn särskilda namn. De har tydligen tre döttrar sedan tidigare och har nu i dagarna fått sin första son. Här är han, bara lite söt.
Nu över till namn-frågan! Jo, systrarna i syskonskaran heter Poppy Honey, Daisy Boo och Petal Blossom Rainbow och nu ska sonen få bära namnet...Buddy Bear!!!
Hrm.. Nog för att han var söt som en lite nallebjörn men - Va!? :D
Så kan det gå ibland, och jag har ramlat av alldeles för få gånger i mitt liv så det var på tiden. Ia och jag kunde konstatera att vi inte hade någon vidare tur igår, det kom regn och det blåste (perfekt väder för att få hästar lite hispiga), vi var därtill tvungna att ta oss förbi galna hästar i en hage och vid nästa upphopp gick det mindre bra för fröken Fia... Det blev snart att säga "hej grusväg!" i farten av galopp. Auch. Det kunde absolut ha gått värre än det gjorde. Ia ropade direkt och undrade hur det gick och först höll jag bara upp handens för att visa att jag var okej och sa sen.."Man blir ju lite mör." Mammas kommentar om mitt vänstra knä var igår kväll "jag tyckte jag såg knäskålar överallt!" Min vänstra halva är idag lite kajko, höften klarade sig dock (har väl tillräckligt vadderad rumpa:P) men knäet har sina extra snygga knäskålar, foten känns som om den blivit överkörd - av min egen kroppsvikt säkerligen eftersom jag nog landade på den, axeln vill helst icke höjas, plus, nu ni - att jag har ett supersnyggt ögonlock! ;) Ni som såg mig med myggbett på ögonlocket förra midsommaren har en idé om hur detta ser ut (men myggbettet var nog snäppet värre;)..)
Så idag gör jag inte så många knop, går sannerligen inga långa rundor, har nog nog med att ta mig runt i huset och upp-och-nerför trappan om så behövs. Det kan nog vara nyttigt att känna sig lite som en slagpåse ibland, jag har hållt mig alldeles för frisk och oskadad. Dock hoppas jag att kroppen frisknar till endast efter ett par vilande dagar...jag tror nog det! Annars kommer jag bli rastlös.. men dansgolv den här helgen kan man ju utesluta!
En snilleblixt gjorde att jag bestämde mig för att åka till badet och simma idag. Japp! Det gjorde Josefin och jag ett tag under gymnasiet och det är himla skönt. Ska försöka att göra det fler gånger under hösten. Blev för övrigt återigen påmind om (vilket fick mig att le för mig själv), att somliga är helt enastående ogenanta på badhus. Bästa exemplet var: Direkt när jag kommer in runt hörnet på damavdelningen med mitt pick-o-pack för att hitta ett skåp, ser jag en spritt språngande kvinna som står hukad på alla fyra med arslet upp i vädret. Den nakna kvinnan har lagt ut en handduk på golvet och byter blöja på sin bebis. Ja, det kan man ju göra om man vill..!
Efter min simtur ryckte jag upp Oscar ur soffan - Kom ner på stan och ät lunch med mig:) "Jaa okej..:) när då?" En halvtimme typ. "Va!? Oj! Men gud jag måste ju duscha och ta mig dit och..." Okej, en timma då?:) och det gick grabben med på. Så där satt vi sedan en lång stund och innan dess hann jag även träffa Ia av en slump! Och imorn ska jag till henne och rida!
Dagen har toppats av orkester. Mucho brao dag : )
Kom precis på att jag ska våldgästa mormor och morfar imorgon till deras frukost innan ridningen... : ) Blir att gå upp tidigt med andra ord...
Snart kan nog jag bli författare och skriva världens mest tråkiga och upprörande bok om invecklade myndighets-procedurer. Det är ett sånt oerhört skojigt bestyr att ha att göra med så det är inte sant :) Guud VAD MÅNGA turer jag fick genomlida men den engelska banken, som nu har fått en nystart, samt med körkortstillståndet. Engelska banken är dock en enastående klass för sig i att vara onödigt komplicerad. Jag pratade med en engelsk bankman idag för att påbörja kampen om att föra över mina pengar där på Annas konto till mitt svenska. Jag hade förstås inte väntat mig att det skulle gå smidigt. Näää, man är ju inte så naiv efter alla turer. Jag känner i lilltån att det här kommer inte gå att reda ut förrän man ger fan i skiten och åker tillbaka till Notts! Det borde dock gå ändå, vi ska nog kunna reda ut säkerhetsfrågorna och dokumenten Anna och jag. Det är ju trots allt Annas konto och jag kuggade nog på frågan "vad är din mammas fullständiga namn?" -Idiot, tänkte han väl då, vet inte ens vad hennes morsa heter... Attans!
Ahahahahhahah fy FAN vad glad jag är! Jag har fått mitt körkortstillstånd!!! Här ska nu börja köras! Det första jag ska göra imorgon när jag vaknat är att ringa och se om jag kan få någon tid den här veckan, annars har jag lektioner nästa vecka som jag inte hunnit avboka! Yeees! Nu finns i alla fall möjligheten till ATT det kanske...kan bli ett körkort iaf. Vilken lättnad, jag är så glaaaad : )
Vad fort helgerna går! Jag som har ledigt vilken dag det än är nu borde kanske inte märka någon skillnad men helgen har sina särskilda inbokningar och svisch så är den över. Att sjunga på dopet i lördags gick braaa. Nerverna var inte alltför ostyriga utan höll sig hyfsat i schack så att jag kunde få ut några toner, Felicias, Oscars och mitt samspel gick alldeles utmärkt så vi kan inte vara annat än nöjda! Och min egen visa var det jag fasade mest för eftersom jag skulle sjunga själv och så hade jag en Felicia intill som repeterade "snart är det du" snart är det du!" Jaaaa, snart är det jag... Och det gick bra! Skööönt :)
Sedan fick jag med mig en Anna hem på eftermiddagen(!!), innan värsta tjej-röjet drog igång hos Elin. Man behöver ju inte vara särskilt många förrän det hörs ;) Bellas kommentar när vi vaknade på morgonen var "det känns som... att jag har blivit överkörd, av en ångvält typ" Haha..ja jag instämde i den "överkörds-känslan" och befann mig i den stort sett hela gårdagen, men värt det såklart, nu har vi firat iväg Bella och önskat henne vårt stora lycka till till hennes stundande äventyr med Tanja då de flyttar till Spanien/Alicante för en termin innan det bär av till Chile för nästa termin! Så spännande för dem! Vilken spanska brudarna kommer snacka sen då.
Själv står spelemans-stund först på dagens schema. Anna, hennes farfar och jag ska ta några låtar, bäst att passa på när damen är hemma : )
Hela familjen Jubrink med en så söt och glad liten pojke så det var inte inte klokt. Alvin tyckte att det var jättespännande att döpas och tittade exalterat runt på vad som hände under hela ceremonin.
I köket här hemma finns nog ett av världshistoriens dummaste klockur. Jag var vaken inatt och hörde klockan i köket börja slå sina dova men klara slag. Det klingade en och två gånger och tre och fyra...och jag förstod genast att nu får den ett av sina anfall igen för klockan är absolut inte mer än max två. Lat som man kan vara i tv-soffan vid den tiden väntar jag en liten stund...33..34..35.. nej, nu får det väl ändå vara slut på ditt klingande snart va. Det verkar inte riktigt ligga i dess natur att sluta slå. Någon måste helt enkelt stoppa den när det blir sådär. Jag kilar ner och öppnar upp klockan och försöker få den att tystna genom att ta ett försiktigt tag om pendeln som vaggar fram och tillbaka. Den gnisslar lite motvilligt och så fort jag släpper den så slår klockuret ett friskt slag igen. Efter det 47:e slaget får jag tyst på den. Fasen vad nöjd jag var! Nu är det helt tyst och klockan står på samma tid med visaren strax efter halv 2. Den behöver bara bli uppdragen så är den igång snart igen den gamle galningen.
Menjag tycker om den där tokiga klockan, trots att den får sina ryck rätt som det är. Den är gammal. Den har tickat under åren hos farmor och farfar. Den har sin historia och den lever sitt eget liv. Den kör på bara, på sitt eget vis. Man kan inte annat än le när man hör att den börjar slå och slå och slå... : )
Jag har tydligen kommit att bli intresserad av valet. Kom ikväll på mig själv med att fastna framför utfrågningen av Maria Wetterstrand på SVT då jag egentligen skulle titta på Idol. Oj. Det måste ge vuxen-poäng. Väljer valdebatt framför idol... MEN jag zappade sedan trots allt (blev för övrigt fullkomligt knäsvag för den hutlöst begåvade 16-årige pojken som sjöng så att jag fick värk i hjärtat, oh så bra)
Tillbaka till det jag påbörjade. Min alldeles öppna politiska åsikt är, (förstår för övrigt inte varför sådant överhuvudtaget är "känsligt" att prata om i ett så öppet land som Sverige, smaken är som baken och det klart att många tycker olika), jo att, Maria Wetterstrand är otroligt vettig, hård men rättvis, har fötterna på rätt jord - ingen överklass-jord som bara vissa går på, eller någon jord som endast vill tållåta vissa att vara sjuka eller de som talar rätt språk att få en rättfärdig chans. Miljöpartiet har mer än bara en otroligt sund miljöpolitik - vilket förstås är skitbra i sig, men jag hoppas att deras åsikter om samhällets alla andra viktiga pelare når ut - barnomsorg, äldreomsorg, hur de ska skapa arbetstillfällen m.m. Vilken syn det vore att få se Miljöpartiet få makten, åtminstone få meeer av deras kloka värderingar och tankegångar in i Riksdagen. Go go go ni röda gröngölingar!
Oh vad jag längtar till att få se mina gamla arbetskamrater!!! Tyvärr kan jag ju inte få hit dem allihopa men jag får väl erkänna att det faktiskt är de två närmaste polarna jag får hit! :) Jihu! Imorgon är det endast två ynka veckor tills de är här för att stanna i fem hela dagar! Vi ska göra Eva glad och besöka en engelska-lektion, det är det enda som jag har helt spikat, sedan måste de ju både få se lite landet, lite stadsliv, lite nattliv och vad jag nu kan komma på. Och så kommer ju Anna hem också och ska umgås med oss och vara underhållare;) Det ska bli så jäkla kul att få hit galningarna. Jag känner redan nu hur mycket de kommer skratta åt allt svenskt och det som skiljer sig. Jag har faktiskt redan nu köpt en var sin present åt dem, små böcker som heter "You know you're Swedish when..." som faktiskt nämnde helt klockrena grejer. Pappa och jag har just nu skrattat HÖGT åt dessa! Jag tror nog att det är ÄNNU roligare för oss som vet bakgrunden till alla.... Här får ni ett smaskigt utdrag :)
Okay, you know you are Swedish when...
- ... you avoid leaving the apartment until the hall, stairway and elevator are empty, so you don't have to speak with your neighbours. - ... you always announce when you're going to the toilet. - ... you know the exact meaning of "lagom". (There is no English word for this, but it means "not too much, not too little", and yes we know exactly how much it is - ... you have a special tool (called "osthyvel") for slicing cheese. And if you make the cheese look like a ski slope with that tool, it's a mortal offense.
Tanken är att försöka läsa körkortsteori idag. Upptäckte nämligen då jag satt på körskolan igår med frågeprogrammet att "det här har inte jag ens läst", har ingen susning om det här, så det vore kanske idé att läsa lite... Nu kommer jag gå och läsa några sidor, bli uttråkad, upptäcka att kaffet är slut, sätta på nytt, hitta några kex och digestive i väntan på att det ska rinna ner... få syn på en dator som skriker "sitt och gör MIG sällskap istället för körkortsboken!" och fastna där. Jag känner mig själv för väl. I slutänden brukar jag ändå ta tag i saker som känns oerhört betyngande...men det är i slutänden..d.v.s. kanske fyra dagar innan jag vet att jag har prov.
Det är bara att försöka att trotsa trotsa trotsa, det är ju svinkul med bilens bromssystem : ) Förresten har jag ingen rätt att klaga, pratade nämligen med Hanna som har påbörjat sina studier i Växsjö på ett program som är 1000% på engelska med litteratur som var helt crazy, hon ville ha hjälp med en specifik mening och det enda jag kunde säga var, och jag skojar inte "Inte ens engelsmän förstår det där Hanna. Allvarligt!" Jag förbereder mig nu på att känna mig helt bombad med IQ=0 då studentlivet tar vid.
Det positiva - jag tar itu med en teoribok på svenskasamt kan få hjälp av andra som borde kunna det här. Bra. Kom igen - läs nu då!
Jag hörde något så dumt på radion. Det här med att gå mot röd gubbe över gatan. Nej, det får man ju inte göra, men vem vet egentligen vad som är straffet? Hur mycket böter är det egentligen...? Så ringer de till en polis för att reda ut frågan och han svarar som så att "det är inte tillåtet att gå mot röb gubbe, men, det är heller inte straffbart." Ehh??? Okej... Det är inte tillåtet, men det är inte straffbart. Där ser man... Han sa även att du kan stå bredvid en polis vid övergångsstället och gå mot röd gubbe om du vill, för de har inget straff eller någon bot att utdela. Däremot - om du ger upphov till en olycka, d.v.s. att det kanske blir en krock p.g.a. av att du plötsligt slängde dig ut i gatan, kan du få böter för "vårdslöshet i trafiken" och den kan bli en smärre summa. Så länge som du inte gör någon förnär när du går mot röd gubbe är det alltså fritt fram! Alla vi som har gått mot röd gubbe och trott att vi begått ett trafikbrott kan nu alltså känna det dåliga samvetet rinna av oss :) Eller ja...det är ju egentligen inte tillåtet men...aja.. "ej straffbart".
Något som däremot ÄR straffbart är att, så att säga, göra sina "toalett-behov" på officiell plats. I lördags lärde jag mig att det var böter på 1600 kr! Ha! Nu är det bäst att jag understryker att det inte var jag som gjorde detta. Jag blev bara upplyst om den väsentliga informationen.
Så enligt vår svenska lagstiftning - Gå gärna mot röd gubbe, men kissa för guds skull inte under träden bredvid Louis de Geer.
En viss moster tar kiss-paus bakom en enorm sten. Förevigar ögonblicket då hon glatt sticker upp huvudet!
Förresten så fick jag ett brev på posten idag, kan det vara lämpet!?:D Började nästan skratta för mig själv och slet upp det och trodde inte att det var SANT!!! Och det var det inte heller. Det var nåt skit om valet. Dumma jag trodde att det kunde ha gått så fort!
Egentligen kanske jag borde känns någon slags stress av att jag nu har slutat jobbat och inte har något vad majoriteten skulle kalla "vettigt" för mig på ganska så lång tid. Men nej - det känns bara helt otroligt skönt ska jag meddela.När hade man två veckor att bara ta dagen som den kommer? Det var ett braaa tag sedan. Nu kanske en del säger "du hade ju för fan hela juli ledigt" och ja, det hade jag, men det var ju inte så att man satt på arslet och var lat särskilt mycket av den tiden, den tiden var ganska så späckad även om det finns stunder av total avslappning. Hösten blir tid att spendera hur som. (Sedan är det ju så att jag känner ju mig själv så pass väl att jag vet att det inte kommer att vara många dagar jag inte gör någonting...) Att jag inte har körkortstillståndet känns fortfarande såklart mindre bra... rätt så skit, men, det positiva är ju iaf att jag inte behöver känna ett uns av dåligt samvete att jag inte övningskör:) för jag kan ju inte!! Det dåliga samvetet att jag inte pluggar kan dock infinna sig men det ska jag råda bot på inom snar framtid.
Sysselsättningen denna vecka liksom föregående blir mycket musik! Oscar och jag har spelat och sjungit idag och han är värvad till att kompa på gitarr:) Tackar hjärtligt för det stödjande plinkandet. För mig återstår ett intensivt arbete av inträning av låttexter till lördagen! En sång med mer knasig och oförutsägbar text att försöka memorera än "Det gåtfulla folket" är rätt svårfunnen, men, ack så rar :) Det är många rader som får en att småle.
Beppe Wolgers kunde det där med finurliga texter han.
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och de glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av Träd sitter stilla bland grenar i Trädkungens tron. Där - går en pojke som skrattar åt snö. Där - går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där - går en pojke, och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Där går en flicka, som sjunger om kottar. Själv äger hon två. Där vid ett plank står en pojke och klottrar - att jorden är blå. Där - går en pojke som blev indian. Där - går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar. Där - fann en flicka en festlig grimas som hon provar. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och dom tillhör ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul. Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där - blir en värdelös sak till en skatt. Där - blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där - finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Det gick bra, det gick faktiskt alldeles strålande. Solen sken och vinden var stilla, bruden var vacker och en glad och förväntansfull folksamling fanns närvarande på brudparets stora dag. Bruden kom där på en stor och ståtlig svart shire-häst efter att alla gäster kommit. Hon var pirrig och lite rädd att tårarna skulle komma snart. Det kommer att gå bra sa jag, och det får faktiskt komma några tårar också om det är så, tänk inte på det : ) Så knallade vi några meter framför henne och följer grusvägen upp mot deras framtida hus och trädgård. Där uppe på kullen står alla och väntar invid lusthuset. De hör vårt fiolspel långt före de ser oss och så kommer vi sedan där upp över krönet med bruden bakom oss : )
Vigseln var väldigt enkel och vacker. En vän till dem vigde dem och sa några ord från hjärtat, två grabbar spelade gitarr och sjöng och sedan när det var dags nästan ropade brudgummen ja och bruden kom med ett lite mer försyntmen tydligt ja, tårarna hade kommit för länge sedan. Efter vigselakten rundade vi av med "Underbart" för att knyta ihop säcken och då det minglades spelade vi lite i bakgrunden. Vi fick så många komplimanger och framför allt bruden var så otroligt tacksam att vi ställde upp och sa att "det var ni som gjorde att jag började tjuta! När ni drog igång där, då kom tårarna!"
Jag gillar att få folk tjuta i sådana sammanhang, då har man klarat uppgiften;) Vi spelade ju sedan återigen framför bruden och denna gång ledde vägen upp till Husby slott där festen skulle hålla till så då stod alla gäster där uppradade utanför slottet när vi kom.
Det var verkligen så otroligt kul att bidra igår. Det är så himla roligt när man riktigt hör hur uppskattat det är det man gör. Tänk att man kan göra några så glada med något som för en själv är så lite. Oh vad härligt det var att få vara med vid ett så fint bröllop : ) Jag har nog fått upp ögonen för att ha vigsel ute eller hemma, kan verkligen vara minst lite drömlikt.
Jag var dock tvungen att dressa om fort när jag kom hem, nog för att jag kände mig uppklädd och väldigt fin i mammas Sverige-dräkt, det gjorde jag verkligen, och fick höra från väldigt många hur fint det var att få se, men det kanske inte var den mest ultimata stassen till Oscars inflyttningsfest och Ottens dansgolv!;) En väldigt radikal förändring i klädsel får jag lov att säga att det blev! Det återstår att se om det uppstår något mer passande tillfälle att bära Sverige-dräkten, det är ju inte ofta den passar så perfekt som på en högtidsdag som denna, särskilt för en speleman!
Jag och min kompanjon Bodil. Här möter vi Irene som vi aldrig har sett och växlar några ord. Varpå vi drar oss uppåt och börjar alldeles strax efter denna bild att spela. Där vigs de i hjärtat under eken. Hela familjen och det numera äkta paret Vastesson. Ett par avrundande strofer. Så fick spelemännen också ett glas snällt bubbelvatten. När alla gäster har förflyttat sig till slottet står vi nedanför slottets ingång och väntar. Så kommer hon där plötsligt, den galopperande bruden och vi leder henne en sista gång :)
Efter att ha sett en norsk tv-serie har jag återigen blivit påmind om den komiska norskan och framför allt, att de insisterar på att döpa generation efter generation till de fulaste namn de förmår sig komma på. Bara det att Hannas nästan jämnårige jobbarkompis i Bergen hette - Ole-Pål. Alla dessa märkliga formationer av dubbelnamn tar aldrig slut men ikväll har jag hört en utmanare.. (Trumvirvel..) Nämligen det alldeles gräsliga - Oddvar. Det var en bebis som hette Oddvar. Kära. nån.
Språket i sig har ju dock otroligt många guldkorn. Mängder av söta och finurliga ord. Jag blev nästan lite ledsen nu sist jag var i Oslo och insåg hur mycket av min norska jag glömt sedan jag bodde min tid i landet. Ett minne som kom tillbaka till mig, var den gången jag lärde mig vad "lys-paere" var.
Jag arbetar på i frukten och plockar bland de nyinkomna gröna varorna då en mycket gammal man med käpp hasar sig fram till mig. "Har ni lys-paere..?" frågar mannen försiktigt och med raspig röst. Jag är då väldigt ny i Norge men har åtminstone lärt mig att lys betyder ljus (att man har lyst hår t.ex.) och att paere är päron. "Jahaa... är det något särskilt päron du vill ha då..?" frågar jag gamlingen vänligt. Det måste ju vara någon ljusare sort alltså...men det har vi väl ändå inte, tänker jag... Han ser så fruktansvärt förvirrad ut att han varken vet vart han ska titta eller hur han ska förklara sig till mig. Jag tänker så det knakar och likaså gör han. Han stönar och det riktigt hööörs hur mycket han kämpar för att komma på något, nästan stammar fram - "Men... Lys-paere..?" säger han med ynklig röst, tittar på mig med stora ögon och pekar med svag arm mot belysningen i taket. DÅ fattar jag vad han vill ha. "Jaha!! Du vill ha glödlampor!! Ja men DET har vi vettu!" Stackars gamling mötte på en tokig svenska i matbutiken som inte fattar någonting. Men snart så, kunde han lämna affären med sina glödlampor : )
Nämen se på den! Fia med flax lyser med sin frånvaro så det är inget större som förvånar mig just nu. I förrgår hade jag jobbat ikapp så att jag skulle vara redo till månadsavsluten somm skulle ramla in igår tänke jag, men endast 5 st kom = väldigt lugn gårdag. Istället kommer de idag, men då ska jag till tandläkaren på morgonen, precis när allt jobb kommer in. Mamma har möte här så därför ska jag ta buss in och tillbaka så det kommer att bli en lååång eftermiddag här istället. Efter alla döda dagar kommer allt på en gång. TÄNK om jag hade haft ett litet sketet körkort idag? Vad fort det hade gått. Just nu väntar jag ju på att få en personlig syntestsblankett från Transportstyrelsen som min käre optiker måste fylla i innan den skickas vidare. Att optikern hade blanketter att fylla i direkt var ett uråldrigt system man inte sysslade med längre. Nähä. Det var ju synd. Just idag är jag dock på förvånansvärt gott humör ändå trots mina motgångar. Jag tar igen det från en deppig dag igår, som trots allt avslutades bra.
Jag hängde på mamma och Ia och gick en härlig promenad och så spelade ju med lilla Bodil. Det gick kanon, vilken duktig liiiiten tjej tänkte jag! Pratade till henne som ett litet barn att "det här ska vi minsann" klara av och var så imponerad av att hon hade lärt sig låten på några dagar bara. Så säger jag det till Evelina när Bodil gått hem med sin mamma och frågar hur gammal hon är. - Hon går i sexan. "VA!!?" Hon var bokstavligen pygmé-liten. Jag gissade på 8 år kanske. När jag visade mamma hur lång hon var visade jag ca 5 cm med fingrarna. Hon kanske var LITE längre men det var inte långt ifrån. Folk kommer ju tycka att hon är ett mirakel-barn. Bäst att inte säga till brudföljet hur gammal hon egentligen är så att hon får behålla sin stjärn-glans... ;) Fast hon var trots allt väldigt duktig för sin ålder! Det ska jag inte säga annat än - det kommer gå så bra det där så. Vi ska tydligen spela gåendes framför bruden som kommer ridandes på en blomsterprydd häst, så ska vigseln ske utomhus. Det låter som att det kan bli en riktig idyll.
...så har jag precis fått massage och blivit en helt ny människa. Jag svävar på moln och hela kroppen ler. H E R R E G U U U D så skööönt. Gud vad jag böhovde det här! - Aaa... de va lite stelt, sa massören o log:)
Det känns som att jag har gått och blivit sångare och speleman på riktigt för tillfället. Innerst inne är jag väl kanske det men det är ju inget som riktigt visar sig i form av uppvisningar titt som tätt direkt, bara ibland. Felicia och jag sjöng igår och vi ska nog få kläm på det där minsann, det blir "Det gåtfulla folket", "Handens fem fingrar" (som jag för övrigt hörde för första gången igår) samt min visa. Det blir rå-plugg av texter kommande vecka.
Sedan ringde min fiollärare halvt panikslagen häromkvällen och bad "Sofia kan du hjälpa mig!!!?" Oj vad står på? Jo, hennes småtjejer som hon hade tänkt skulle ställa upp på ett bröllop nu på lördag hade varken velat, kunnat eller vågat och det var bara en modig rackare som fanns till förfogande. Evelina kunde inte själv ställa upp och stötta henne så det blir jag som gör det på lördag. Jag ska träffa tjejen i eftermiddag och få noterna och öva direkt, så får vi hoppas att det sitter som det ska till på lördag. Vad är det vi ska spela då? frågar jag undrande och Evelina säger "Kalle Moraeus - Underbart".
Vad är det för något? tänker jag förvirrat. Sedan kopplar jag vilken det är. "Ååhh du har räddat min daaag!" utbrister en lättad fiollärare. Så plötsligt ska jag nu på bröllop på lördag! Det ska nog bli skoj minsann :)
Jag har dock ingen aning om vilka som gifter sig eller vid vilken stund det är tänkt att vi ska spela i sammanhanget. Jag har fått två mobilnummer som Evelina inte riktigt visste vilka de tillhörde, så jag måste helt enkelt bara ringa ett av dem och låta som världens mest oinsatta människa. "Äh - Hej, jag ska spela på ett bröllop på lördag. Är det händelsevik DU som ska gifta dig?
En viss man (som börjar på S) har sagt att han ska ta med en sådan här till mig (jag tycker ju liksom lite om det..) men då ÄR han ju bara för galen! Fast gullig tanke såklart, även om jag tror alldeles säkert att de endast reser med handbagage och han upptäcker i sista stund att han inte kan ta med denna vätska! Haha vi får se :D 
