fiaelisa

För exakt 2 år sedan idag tog jag körkort. Jag, körkort, 2 år. Vart tog den tiden vägen? Men den våndan glömmer man ju inte i första taget. När man gick och laddade för att själv klara av att ta alla beslut bakom ratten, ha koll på alla skyltar och regler och att det dessutom skulle sitta en nitisk man bredvid en och granska allt man gjorde. Usch. Jag kommer dock alltid ha en undran om min uppkörning. Om mannen som satt och bedömde min körning inte såg att jag körde med helljusen på i 30 min av mina totala 40 min? Det är ju ett skämt.

När jag själv upptäckte det övervägde jag att skrika rakt ut av ren chock, eller att blända av fort som satan och vara tyst som en mus och se allmänt oberörd ut. Jag valde det senare – slog till spaken och bländade av (i ren panik fast tyst), lallade lite, bad en snabb bön till Gud om att detta inte var min dödsdom och försökte se lugn ut. Det skulle nog klassas som en aning brist på uppmärksamhet att inte se den lysande symbolen mitt framför näsan som säger att "du bländar ihjäl varenda en du möter, bara så att du vet". "Bristande uppmärksamhet" är rätt dåligt i trafiksammanhang. Det hade man fått höra, ett. par. gånger.

Antingen var karln snäll eller så var han blind som jag. Kanske hade han vaknat på sin bättre sida just den dagen. Nog måste han ha sett det, men tack vare hans val att bortse från det gjorde han mig en stor tjänst. Befriade mig från ångesten och släppte mig att gå vidare. Det finns nog många människor som man har att tacka för för att de sett genom fingrarna lite ibland. Därmed inte sagt att herrn ville göra mig överlycklig över det hela. Nej när jag hade parkerat och det hela var över sa han något i stil med att "det här var ju inte perfekt". Många fula ord hann gå runt i mitt huvud tills karln säger att körningen trots allt är godkänd. Äääh "Va?" "Klarade jag det?" Sedan gick jag ut ur bilen och min körskolelärare sa att "Ja då kommer vi ju aldrig att ses igen". Muntergöken nummer ett. "Nej, det kommer vi väl inte" (Bevare mig väl!) Men tack för att du var en jädra satkärring ibland som pushade mig ända in i mål.