Crasha grannens fest?
Kategori: Allmänt
Somliga verkar tycka att det är ett liv för enstöringar att bo på landet. Att det är mycket mer socialt att bo i staden där man har folk omkring sig nära och jämt. Min upplevelse är dock helt tvärtom. För när man bor i ett lägenhetshus med massa folk, hur många är det då som har koll på sina grannar? Till skillnad från när man bor i ett hus på landet där man oftast känner sina grannar. Det är betydligt enklare att förbli anonym i en stad där man kan smälta in utan att någon lägger märke till det.
Här i mitt hus har jag ändå relativt bra koll på mina grannar. Jag har åtminstone hälsat på de flesta, pratat med somliga och vet på ett ungefär vad det bor för folk omkring mig. De som jag pratat med mest är grannarna bredvid. Det är ett skittrevligt par i 25-årsåldern. Tjejen stod jag och pratade med i en halvtimme för någon månad sedan. Idag fick jag se att hennes kille (som jag också för övrigt har pratat med) har satt upp en lapp nere vid ingången där det står att han ska ha 25-årsfest på lördag. "Ursäkta för ljudvolymen som kommer att höras men hjärtligt välkommen in på öl!" Den timida svensken i mig säger att "det är väl ingen som tittar in på en öl bara sådär?" men eftersom jag faktiskt har pratat med dem och tyckt att de är sjukt trevliga så tänker jag "Jaa, fasen.. Det kanske man skulle ändå". Dock får man för sig att när någon ensam krake kommer och knackar på dörren till en random fest så tycker säkert folket där att den där människan verkar ju helt konstig. Totalt desperat att få vänner eller?". Men. Skulle en sådan krake verkligen våga sig på att knacka? Nej. Det skulle den säkerligen INTE. Är det inte istället en väldigt öppen person som tycker att det är roligt med nya sociala sammanhang som skulle ge sig på det? Orädd och öppen. Alltid trevligt med nytt folk. Det är en vedertagen svenne-regel att man INTE gör så. Folk kan ju tro att man är k.o.n.s.t.i.g. Och det är det sista man vill! Då är det bättre att man håller sig inom sina egna väggar och surar för att musiken dunkar genom väggen. Men nej, jag skulle inte heller gå och knacka på. Inte om jag var själv. En sådan super-social-icke-svensk-varelse är jag inte. Däremot får jag finbesök i helgen, och om vederbörande är på, så tycker jag helt klart att vi borde vara så ohyggligt o-svenska och crasha grannens fest. Lite mer icke-svensk natur skulle inte skada ibland. Bli lite mindre "stänga in sig i lägenheten och pratar du med mig så dör jag".
Vem vet, du kanske riskerar att ha riktigt trevligt?
