fiaelisa

När jag tänker på ordet "fantasi" förknippar jag det först med kreativitet och skapande. Förmågan att kunna hitta på saker från tomma intet, berätta långa utsvävande historier och måla upp en hel bild av känslor och färger. Då förknippas fantasi lätt med konstnärer, arkitekter eller kanske kockar som ska laga soppa på en knapp och göra underverk av ingenting. Fast fantasi innebär nog mer än så. Vad är det vi använder oss av när vi tar del av en människans liv? När någon berättar för dig att den har mött en stor sorg eller glädje i livet, så försöker vi på något sätt föreställa oss vad personen beskriver och sätta oss in i den känslan även om jag egentligen inte alls har erfarenhet av något liknande. Men jag översätter det i mitt huvud till något liknande, något som jag kan förstå.

 

Det krävs fantasi för att kunna föreställa sig saker och för att på så sätt också kunna leva sig in i en annan människas känslor. Det vi kallar empati är alltså lika med, fantasi?