fiaelisa

Tänk vad glad man ska vara över att man kan läsa. Sms, nyheter, böcker, information, tidningar eller en saga för sina barn, utan att det ska behöva ta timtals. Utan att man ska behöva tänka så att man går sönder för att kunna få ihop hur de där satans figurerna ska kunna kopplas ihop till något man faktiskt kan uttala. Förra året fick vi se en video-upptagning där en dyslektiker skulle formulera en kort vägbeskrivning från skolans caféteria till dennes klassrum. Skribenten skrev ett ord. Gick tillbaka ett par steg, suddade. Formulerade om och gick vidare. Stannade i flera minuter. Gick tillbaka igen.Suddade. Suddade ut allt och började om med ordet. Efter några minuter med detta ord var det så gott som oförståeligt. Även fast det i stort sett var rätt från början! Dyslektikern hade kämpat så fruktansvärt  med att få fram den korrekta stavningen att det rörde ihop sig totalt. Förstå vad jobbigt det måste vara när det känns så för varje ord man ska plita ner. Och hur många jobb klarar man sig utan att kunna läsa och skriva? Det var ett så intressant program igår om dyslexi där en professor menade att de flesta dyslektiker skulle kunna ha blivit av med sin dyslexi om den hade upptäckts i tidig ålder, i ca 5-årsåldern. I programmet var också rapparen Petter med och berättade om sina egna erfarenheter. Han hatade alltid skolan och hans dyslexi upptäcktes först i högstadiet.

 

Dock fasar jag lite när jag tänker på vilket ansvar som vilar på en sådan som mig, som ska bli lärare och sedan förhoppningsvis speciallärare en dag. Ett stort ansvar om dessa barns framtid vilar i mina händer eftersom det är mitt jobb att upptäcka signalerna så tidigt som möjligt. Hjälp. Professorn sa att det skulle behövas ungefär 40 000 fler speciallärare än vad det finns i Sverige idag för att kunna hjälpa samtliga som har läs- och skrivsvårigheter. Jaha det känns ju bra! Det är många det. Det positiva med mitt framtida yrke är alltså att det kommer finnas jobb. Det negativa är att det kommer finnas alldeles åt helskotta på tok för mycket jobb! Och jag kommer ständigt att känna mig otillräcklig. Otillräcklig. Otillräcklig. Suck. Men jag kommer förstås att göra mitt allra bästa. För det är väl det jag kan ställa upp med. Och om jag missar någon så får den förhoppingsvis bra hjälp senare. Det gick ju trots allt inte särskilt illa för Petter, som belönats för att vara en av Sveriges bästa låtskrivare. Texter finns ju inte bara på papper. De finns ju först och främst i huvudet. 

 

Se programmet här: http://urplay.se/144758