fiaelisa

Så har vi de där fjortis-tjejerna. De där flickorna som kämpar livet ur sig varje sekund för att se superdupercoola ut. Två av dessa var med på skivstångspasset idag (vilket jag gissar var en ny upplevelse för dem). Till passet behövs en stång som man lastar med lite olika vikter och en stepbräda som man ligger på ibland. Redan i uppvärmningen började tjejerna fnissa och se sig omkring. Verkade tycka att det här var ju heeelt galet och fnissade åt varandra "i smyg". Nästa sekund försökte de fokusera och genomföra styrkeövningen. Men det gick inte så bra, så då började den ena  fnissa och dåslutar den andra också att försöka och börjar fjanta med istället. Under passets sista del satte sig den ena ner helt sonika på sin stepbräda och började leka med sin mobil istället. 

 

Snälla, söta, rara. Det gör inget att man inte kan första gången man provar något nytt. Det är okej. Du behöver inte se dödscool ut. Det är lugnt. När blev det såhär att det är så extremt förbjudet och pinsamt att göra bort sig? Eller att vara ny och behöva be om hjälp? Självklart är det lättare att dumförklara alla andra som bara gör och kan så enkelt, när man själv har hamnat i ett sammanhang där man inte alls vet hur man ska göra. Det är synd att man ska tro att man måste vara proffs på allt för att man ska duga. Att aldrig få vara ny eller göra fel, för att man är så fruktansvärt rädd för att skämma ut sig. Det där med att bli utskämd sitter nog mest inne i huvudet. För vad är det värsta som kan hända? "Ja den där tjejen höll stången fel och böööjde på ryggen när hon lyfte." Ja det hade ju varit fruktansvärt. 

 

Jag hoppas inte alltför många där ute blir arga och förbannade på de här fjortis-tjejerna. De är ju bara så himla osäkra. Borde få höra oftare att det är ingen fara, alla behöver öva innan man lär sig något. För vad har man kunnat sedan födseln egentligen? - Blinka kanske, det har jag nog alltid kunnat. Annars hade väl ögonen torkat igen. Det mesta annat har jag nog fått lära mig vartefter...