För ett tag sedan fick jag ett mörkrött kuvert som strålade att det innehöll något alldeles särskilt tack vare sin fina struktur och välstilta text. Någon hade lagt ner lite extra på det här och på baksidan stod det "till någon speciell" och mitt namn när jag öppnade. Där fanns sedan en så fin inbjudan till bröllop, kommande sommar en dag i juli. Åh, jag blev så glad! Alldeles rörd.



För sådär 15 år sedan kommer jag så väl ihåg när den blivande bruden och jag bestämde oss för att rymma från den ena till den andra. Detta genom att korsa, det för oss enorma, gärdet. Dock kände vi tydligen trots vår ringa ålder att det inte var särskilt snällt att bara rymma utan säga något. Så innan vi begav oss skrev vi ett brev. Något i stil med "vi rymmer till Sofia, det är tråkigt här", samt att vi hade lagt till Sofias hemnummer ifall de skulle vilja ringa sedan. Rätt så omtänksamt av rymlingarna måste jag säga! Lappen finns faktiskt kvar. Vi hade skrivit lite mer tror jag, men det kommer jag inte ihåg.

Så i sommar ska jag vara med när barndomsvännen Matilda ska växla ringar med sin Jonas. Det ska bli helt fantastiskt roligt. Jag tror att jag kommer gråta och le på samma gång. Sitta där i kyrkbänken och beundra dem förnöjt. Glädjetårar är vackra tårar. Nog är få dagar värda att fira så stort som bröllopsdagen! Åh va roligt det ska bli!