Vissa låtar kan man höra om och om igen utan att någonsin tröttna. Ett urval filmer likaså. När man var liten var det sagorna vid läggdags som kunde läsas vareviga kväll utan att man blev less. Dock blev min far det en gång har jag hört berättas. Det var nämligen så att jag tydligen hade ett par särskilda sagor som var alldeles speciellt bra. En kväll tyckte pappa att det började bli lite tjatigt så han hoppade över någon mening eller två. Direkt reagerar jag och utbrister "Nä nu missade du lite där!" Jag kan höra min älskade fars suck :) Så tog han om och läste på nytt för dottern.

Jag har hört att det ger trygghet hos barn att få höra sagor om och om igen. Att ha något på rutin. Det ligger nog väldigt mycket i det.

En pojke som flyttar varannan vecka mellan föräldrarna brister i gråt inför sin fröken. Skoldagen är slut och han ska snart vidare till nästa veckas boende. I gråten säger han att han "känner sig så stressad".

Fröken har sett det i allt han gör. Familjer försöker göra det bästa för alla parter och ändå blir det fel. Så kommer dagen då pojken bryter ihop av sin känsla av ständig, underliggande stress. Då är det är dags att stanna upp.

Jag hoppas att jag får barn en dag, med möjlighet att läsa samma saga för dem kväll ut och kväll in. Ge dem lugn och trygghet. Och när jag blir fullkomligt urless på sagan, ska jag skicka ungen och boken till sin mormor och morfar ett tag så får de ta över och läsa en stund. Idag kommer jag inte ihåg en enda av mina favoritsagor, men de finns nog allt där någonstans.