Här drog man igång farsan och projekt "rusta upp gethagen". For iväg med fyrhjuingen och hämtade stolp och slägga och inspekterade hagen efter vad som behövde bytas ut. Det blev några stolpar och slag med släggan (pappa skrattade gott åt mina första slag - den sneda stolpen som står längst ner i mitten var mitt första försök) och till slut hade vi fått upp spännena till eltrådarna och hagen var hel och fin. Sedan körde vi ut kärra efter kärra med gammalt packat hö och skit. Pjuh. Men nu så, klara! Dags för nästa etapp.

Nämligen att få ut getterna från ladugården till hagen. Jag hittade två koppel och det var ju bra. Dock är det en skara på fem getter just nu: två små tjejer, en större mor och två ståtliga grabbar (starka som satan!). Vi börjar med de minsta tänkte far och jag och lyckades koppla dem trots deras skräck när pappa klev in i boxen. Ut ur ladugården efter att ha klättrat på vägarna och rusar järnet. Kommer ut på ladugårdsplanen och den get jag håller i blir fullkomligt galen (är ju inte alls van vid att ha koppel), hoppar upp och ner, fram och tillbaka, hoppar upp så högt och sprattlar i luften att hon slår volter och landar på rygg! Där står jag endast och håller försiktigt i kopplet och ser på på galningen, försöker vara lugnande men det är stört omöjligt. Hon får andnöd av att hon själv håller på att strypa sig själv genom sitt utbrott och då stannar hon upp och hämtar andan. Geten blir halvt om halvt då lamslagen och pappa kan lyfta henne och bär henne till hagen medan Robban håller i hornen så att inte pappa ska få sig ett i ögat eller så.

Herregud - det var de första. Jag kan säga att det är inte fler än två getter i hagen nu. Hur vi ska få ut bestarna som är kvar i är ett mysterium. Jag föreslår tyngre attribut som droger, eller alkohol i dricksvattnet.



Oj jävlar nu svämmar degen över!