Där satt vi på hamnkanten med benen dinglandes och njöt av solen när någon kommer småsjungandes bakom oss och utbrister efter truddelutten "Ååh vilket fint kort jag skulle fått nu om jag haft en kamera!" Ja visst är det härligt sa vi! Denne gamle man sätter sig för att se ut över hamnen han också och börjar prata på om sina många år till sjöss, vilka äventyr det hade varit och vad mycket han hade sett under sin levnad.

Han pekade och visade att där borta hade han under krigstiden varit med och tagit emot skepp med flyktingar från Europa som fick komma till Sverige. Det märktes att han inte ville beskriva bilderna som hade utspelats närmre, utan sa att man måste på något sätt gå vidare... och att han och hans vänner fick leva på med bilderna i minnet. Denne man var född år 1927. Man kan inte förstå hur mycket han har sett och varit med om. Så enormt mycket - har hänt under hans levnad. Vet ni vad han också sa mitt ibland allt han berättade? Att han hade lärt sig livets gåta.

Jag undrar om jag också har gjort det om jag någon dag blir 84 år gammal som han.
 
 
Det var med sant nöje.

---

När jag ändå har fört över dagens bilder, bjuder jag på några enstaka från den helt underbara påskveckan.