Oj vad jag är mobilnörd! Eller, det är vi kanske allihopa mer eller mindre? Åtminstone är vi många som är beroende av att ständigt kunna nå folk titt som tätt utan att behöva planera allt i detalj dessförinnan. Sådan är jag. Ringer och spontan-träffar folk och liftar med en far om det verkar passa. Idag har jag känt mig som en felplacerad eskimå, på besök i city utan minsta koll. Jag knallade ut till bussen, visste inte om jag var i tid eller inte (hade ju ingen klocka, något stressande), hoppades på att jag var i tid och att bussen skulle komma som jag trodde, och att den skulle vara inne vid 12 för då skulle jag träffa Matilda. Annars hade jag inte kunnat nå henne och hon hade inte kunnat nå mig! Sådär har det fortsatt idag, lite ovant. Lånade Matildas mobil men det gick inte att få tag i mor eller någon annan. Så jag chansade - tog en buss till Söderköping, gick till mors jobb och hoppades att hon skulle vara kvar! Och det var hon! 

Så fruktansvärt beroende man är av den där saken och så jäkla tafatt man blir utan den. Liksom när strömmer går och allt blir dött.

We live in a material world, and I am a material girl - svårt att inte bli i detta samhälle, tyvärr. Man kan bara försöka sitt bästa med att behålla fötterna på jorden mitt i världen av facebook, iphones och allt vad vi styr med.



En dag ska jag resa till ett land som detta: Mongoliet - där mobilerna inte ringer alltför ofta... Det måste vara helt fantastiskt att få träffa dessa människor.