Det blev en helt otroligt lyckad vecka tillsammans. Gänget från Beauvale Roads sista vecka innan vår tid som familj är officiellt slut. Vi har skrattat så vi har gråtit gång på gång. Lyckats visa Windy och Mike många av Sveriges vackra sidor och sidor av oss själva som vi inte har haft möjlighet att kunna visa tidigare. Vi har vandrat i gröngräset, njutit av underbara kvällar och morgnar i stugan vid Yxningen, badat i varma tunnan, spelat Tecknet så att vi hållt på att skratta på oss, ätit mängder av god mat och dryck, sighseeat både här och där i omnejden, spenderat en dag i huvudstaden med titt på kungen och annat slumpmässigt och så bara uppskattat varandras sällskap däremellan:) Ojojoj... Jag kommer ALLTID förundras över det faktum att vi parades ihop och har fått möjlighet att bo 8 månader med dessa underbara underbara underbara grabbar. De kommer aldrig att förstå hur mycket de har betytt för både Anna och mig och hur lyckligt lottade vi känner oss över att få kalla oss deras nära vänner.

Att åka till Skavsta idag tog en evighet fastän sträckan var lika lång som alltid... och tårarna smög sig fram flera mil innan vi var där. När det var dags, när vi väl stod där alla fyra, kom tårarna som aldrig förr. Och vi grät ihop allihopa. Länge stod vi där och tårarna fortsatt komma medan en kvällssol gick ner över den svenska himlen. Vi höll om varandra under långa varma kramar som inte ville ta slut. Även han som vi aldrig sett gråta - grät... Jag ville aldrig släppa taget - och det var ömsesidigt.

De ar gett oss så otroligt mycket under all den här tiden på så många sätt och enligt dem har vi gett dem så otroligt mycket. Saken är den att - vi kommer aldrig släppa taget. Även om vi inte längre bor tillsammans så betyder vi för mycket för varandra för att släppa taget och kommer alltid alltid att göra. Innan de fattade sina väskor skulle de få en sista lektion i svenska. "Jag älskar er". Windy sa direkt att det var hans favorit av alla. Så kom gråten på nytt och vi omfamnade alla varandra ännu en gång innan vi vinkade medan de till sist gick in genom dörrarna.