fiaelisa

 Jag gjorde en sak under dagen igår som förgyllde och det var att prata med Hanna på skype! Det var av en slump som vi var inloggade och kunde ta ett snack så det var ju helt otroligt härligt att få både höra och se henne där hon satt i Laos!! Vi kom fram till att det är sisådär en månad till vi båda är i Sverige, inte alltför lång tid:) 

Trots att jag hade varit så slö under gårdagen hade jag ingen lust att börja mitt lördagskvällspass. När jag kom började jag för det första NÄSTAN tjuta när jag kramade hej då till Anna Collins som gick av shiftet när jag gick på. Hon sa att hon skulle komma tillbaka till Nottingham till mitt hej-då-kalas iaf! Det var ju roligt att höra, då dröjer det ju helt plötsligt inte alls så länge till jag får se henne igen:) Sedan finns det en tjej som är deltid som bara jobbar ibland som verkligen kan GÅ MIG PÅ NERVERNA som jobbade igår kväll.... En sådan energi-sugande människa ni vet, som går och hackar och hackar, har näsan i vädret så den nästan slår i taket och trampar sina arbetskamrater på tårna så får hon får möjlighet. Hon är rent av elak den där portugisiskan Raquel - a proper bitch skulle vi kunna kalla henne. Så det så. Jag repade mod efter en stund, skötte mitt och ignorerade energi-sugaren och sjöng "Klappa händerna när du är riktigt glad" på engelska för Sivan som jag var så stolt över att jag hade lärt mig av Windy! Först skrattade han åt mig men sedan sa han att om jag inte höll tyst så skulle han bli galen:) Då var jag lite tyst... Sedan kom Simeon in och hälsade på också så då försvann deppigheten helt.

Ni kan lära er den första simpla versen här av klappa händerna, sedan hade de lite roliga följande verser faktiskt, men den här är ju skitlätt.
 
"When you're happy and you know it clap your hands. When you're happy and you know it clap your hands. When you're happy and you know it and you really wanna show it, when you're happy and you know it clap you're hands." 

Ibland har man ju kunder som man ger lite intryck. Igår serverade jag ett jättetrevligt relativt ungt par, och när kvinnan i förhållandet höll på med kortmaskinen och skulle betala så snackar karln med mig där lite och säger att det är väldans mycket att göra här nu och du får minsann springa av dig fötterna. Joo det är en liten rusch här får jag väl erkänna säger jag lite halvkäckt. Då frågar han hur jag hanterar det, om jag räknar ner timmarna eller om jag försöker leva i nuet och ta det som det kommer? Jag tar kvällen som det kommer och bara jobbar på i den takt som behövs, inte räknar jag ner timmarna inte, då går nog kvällen trögare. Mmmm, sa han med ett leende, det märks att du inte gör det, det är bra! Jaha sa jag lite förvånat, det var ju bra och gav honom ett leende tillbaka. Det var lite otippat tyckte jag och lite kul, han pratade på lite mer om det där med att leva i nuet så han var nog intresserad av frågeställningen...Men sedan sa vi tack och hej, man har ju inte riktigt alltid tid att gräva djupare i saker sådär tyvärr. Han såg så nöjd ut ändå så:)

Sedan fick jag ett bord med den klockrena stereotypen av gubbarnas gubbe. Heheh... Först frågade han om jag pratade italienska men det fick jag ju avslöja att det gjorde jag ju tyvärr inte. Nähä! Och det här är en italiensk restaurant! (Jaha ja, här har vi en tjurig en att handskas med tänkte jag med detsamma. Gäller att uppföra sig extra ordentligt. Gammal som gatan var han också med sina tjocka glasögon, käppen bredvid sig och sin knaggliga röst.) När det kom till att börja med något att dricka var det ju förstås han som skulle beställa åt sig, sin fru, dotter och sitt barnbarn. Han skulle själv ha whisky. Och det skulle vara exakt samma mängd whsiky som vatten och med EN kub is. EN, bara EN! (Herregud det får jag gå och göra själv i baren så att det för Guds skull inte blir fel) Det ordnar jag det vettu! Två glas mousserande vitt vin ocskå. Small eller large är min naturliga fråga och då får jag till svar - ser vi UT som människor som har SMÅ glass? Jag vet inte riktigt hur man ser ut då jag, säger jag och dottern och barnbarnet (ca 20-25 år) har lite roligt åt gammelfar...:) När jag kom tillbaka såg han så nöjd ut med sin whisky men sa vet du inte att man gör så här i Italien?? Mitt svar blev, med glimten i ögat, ser jag UT som en italienare? Så skrattade han lite och tyckte sedan att det var kul att jag var från Sverige, de hade tydligen haft en svenska som au pair för många många år sedan. Under deras besök klappade han händerna lite åt mig ibland och sa berömmande ord och log när han tyckte att jag gjorde saker rätt. Hehe..åh va kul:) Det var en riktigt gullig farbror det där trots sin bestämdhet. När det kom till att betala, betalde han med kort och frågade sedan om jag hade 10 pund till honom. Jadå, det har jag sir. (Ypperligt tillfälle att säga sir när man har gubb-stereotypen) Så gav han mig en tjuga, så fick jag 10 pund i dricks av herrn! Det var ju väldigt snällt får jag lov att säga, han måste ju då ha varit rätt nöjd med sitt restaurangbesök även om inte den blonda svenska servitrisen på Bella Italia inte kunde prata italienska.

Förresten så sa kocken Peter igår att Valin och han tänkte hänga upp en svart flagga utanför Bella min sista dag där för att det skulle bli en sorgens dag... Det tyckte jag var rart sagt:)

Idag har jag varit lugn som en filbunke. Underbart uttryck.

God natt.