Jag har knappt hunnit träffa min familj och jag har inte hunnit träffa mina kompisar före jag återigen är inne i jobbsvängen. Sedan har jag ju haft en helt underbar första vecka i Sverige, men den är ju liksom en klass för sig. Det räknas ju inte direkt till ett normalt hemkommande.

Så sov jag första natten i min egna säng igår och är tillbaka på Bondens idag. Där var jag veckan före England och pratade om att jag skulle iväg och nu så har året gått och direkt efter - är jag där igen. Det känns bara så jävla konstigt det här. Det har hänt så mycket sedan dess och jag har så mycket inom mig som ingen vet. Där är allting likadant, som om ingenting har hänt och jag kände direkt idag att jag inte hade någon minsta lust att vara där. Jag vill umgås med alla här hemma nu, inte jobba. Trots allt kanske det kan vara bra att ha lite stabilitet i ett jobb nu när tankarna redan snurrar mycket sm det är... och förhoppningsvis blir det även tid för alla man håller kär, snart snart snart.