Efter bölandet under måndagskvällen då jag bestämde mig för att det fick vara nog och att det var dags att vara stark har jag inte fällt en tår. Trots att stackars stackars Anna blev sjuk i salmonella och inte kom tillbaka hit till Notts som planerat... eller att jag har haft mitt sista shift på Bella och att det bara i stort sett är att vänta på att ta avsked - så har jag tagit mig samman. Knepet är att hålla sig sysselsatt och försöka ha det bra den sista tiden. Vilket ärligt talat är jävligt mycket bullshit för det är lättare sagt än gjort att "njuta" de sista dagarna, MEN det har faktiskt gått BRA måste jag säga. Jag har som sagt jobbat det sista, varit med Simeon, shoppat, umgåtts med Martin m.m.

Att jobba sista passet i onsdags kväll var märkligt. Det ekade hela tiden i huvudet "det är sista gången Fia, SISTA GÅNGEN du jobbar här". Exakt 6 mån och 3 dagar blev det och måånga timmar och steg. Kvällen var lugn och sansad och jag kunde insupa den trevliga atmosfären. Richard tog tag i min arm och släpade med mig till mitt absolut sista bord som var 6 studenter - Kom med här! Så sa han högt och tydligt "Vet ni at det är den här tjejens sista pass idag! Sedan så lämnar hon oss och åker tillbaka hem till Sverige!" "Så jag ville bara säga att ni ska vara snälla mot henne.." Och det var ett trevligt sista bord att ta hand om. När de hade lämnat pengarna på brickan och jag tagit hand om det såg jag att det inte var någoit överskott till mig men tänkte inte på det - de var trevliga och ett bra sista bord. Så står Yogi bredvid mig när studenterna kommer gåendes för att knalla ut och de överräcker 10 pund till mig. Åt tack så mycket hörni:) Yogi ger mig en klapp på ryggen och säger "You will be missed here." Alla hej då på jobbet har varit så lätta hittils för så gott som ALLA har sagt att de vill komma ikväll för min hej-då-utgång, så det känns ju hiiimla kul! T.o.m. resaurant managern sa att han ville komma och ta en drink med mig. Kors. i. taket. Det har ju gjort alla sista möten på jobbet BETYDLIGT lättare - ses på fredag!! 

Martin och jag var faktiskt och såg Robin Hood igår. Anna och jag hade ju sagt att vi var tvungna att göra det medan vi var i Robin Hoods hemstad men jag fick dra med ig Martin istället. Filmen var inte som jag hade väntat mig - nej, den var lite speciell men okej... Jag tyckte dock att Lady Marion kunde ha varit snyggare och Martin höll med utan tvekan. Han sa att han själv med en peruk kunde ha gjort en snyggare Marion. Vilket lämnade mig gapskrattandes mitt under filmen! Ha ha ha vilken syn...

Nu är det dags att hoppa in i duschen och sedan ska jag handla lite mat och förbereda för att göra middag här till mig, Lauren och Anna innan vi gör oss redo. Jag tror att en stadig måltid är bra inför kvällen för det är mer än en person från jobbet som har nämnt att de vill se en onykter svenska hennes sista utekväll i Notts om man säger så... Jag är karl för min kilt så kommer gå alla tiders. Eller pangbrud för min klänning. Det låter bättre - den kör vi på;) Jag är pangbrud för min klänning.'

 Ett minne blott