Nu har jag gråtit som en dåre... sådär så att ögonen fortfarande är svullna och ihopsnörade och röda fastän det var en stund sedan... så mycket så att man blir helt matt efteråt... så nu är jag helt slut och kan andas lugna djupa andetag igen.

Det är en vecka kvar imorgon. EN VECKA. Och det här är så jäkla jobbigt just nu. Det här... är... tungt... Jag kan lova att kvällens tårar med all säkerhet inte var de enda tårar som kommer att strömma nedför mina kinder den här kommande veckan. Innan jag kan glädjas åt att komma hem finns det bara "hej då" i huvudet... Lämna först...