Fasen vilken trevlig tjejkväll vi hade i fredags!! Som jag sa då - underbart väder, underbart sällskap, underbart käk (innan jag ens hade smakat utan bara beskådat), ja - kan det bli så mycket bättre? Och vi hade så jäkla kul att man kunde tro att vi alla var runda om fötterna, men så var det ju ikke ens!:) Och så toppar vi med att gå till bion och myser och skrattar framför Sex and the City 2 - oooh yes. Ha! Så jäkla bra! OCH vilken braaa kväll! Åh jag hade längtat till precis en sådan kväll:) Mer parkhäng i kvällssolen. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger - det var en njutbar afton :)

Dagen därpå var det äntligen dags att avslöja överraskningen... Mormor och morfar firade Guldbröllop med familjen närvarande och under eftermiddagen kom Anna och hennes farfar på uppfarten... :) Det var ju ingen som förstod vad de gjorde där. Morfar kom fram och hälsade välkomnande utan att veta vad som stod på och det blev presentation och några ord utbyttes. Sedan var jag ju tvungen att säga vad vi hade i görningen. Så jag la armen om morfars hals och sa att "jo - det var ju såhär att ni ville ju inte ha några presenter idag... men vi tänkte att det finns ju annat vi tre kan dela med oss av." Då gick det upp ett ljus och det gnistrade till i morfars ögon. "NÄ! ÄR DET SANT!?"

Jajjamänsan, det var sant. Vi stämde ihop dragspelet med gitarren, fiolen och nyckeharpan och spelade sedan gånglåtar, shottis, trallar och sjöng ett par gamla bekanta visor:) Det var så otroligt kul att kunna göra detta för dem den här härliga sommardagen:) En sådan himla tur att Anna och hennes underbara farfar ville ställa upp! Det finns inget bättre än att titta upp efter en sång såsom Fattig bonddräng och se att den fått sådan uppskattning man bara kunde drömma om. Hos båda sina morföräldrar. Vår lilla föreställning blev verkligen uppskattad och det värmer i hjärtat. Spela och sjunga några trudelutter för att göra er glada är det minsta jag kan göra efter allt ni gjort för mig. Det blev en härlig dag, 50 år efter den 5 juni 1960:)