Igår var det meningen att jag skulle till moster Ia för en ridtur. Jag var så exalterad och hade packat ridskor, ridhjälm. ridbyxor och allt som skulle behövas som fanns undangömd i den gamla gömmorna. Cyklar ut till vägen med pick-och-packet på pakethållaren och tjattrar med Matilda ute i busskuren. När väl bussen kommer öppnar jag väskan för att ta fram plånboken. Den finns inte där. River och sliter ut alla grejer men nej, den var helt enkelt inte där. Detta, var kanske inte den mest ultimata situationen att stå bredvid en kristen person. För ur vredesmod kom ungefär alla svärord jag kan på en och samma gång. Jag blev så. himla. FÖRBANNAD! Så jag cyklade frustandes tillbaka hem. Arh!

Min mor har ´konstaterat för känge sedan att jag far som en tätting jämt och planerar upp all min tid och det är då man till slut inte vet vart man har tankarna riktigt. Plånboken hade jag under packningen lagt på byrån i hallen av någon JÄVLA anledning. Det var kanske meningen att jag skulle ha en vilodag igår för det var det det blev istället. Jag bara solade och hade det skönt, somnade i solen och fick en rödbränd stjärt. Och då skämtar jag inte - det här räknas nog som brännskada, det gjorde typ ont att ha byxorna på sig igår kväll på jobbet och jag kände igenom tyget att rumpan kokade därinne. Så idag blir det ingen solning - men det BLIR ridning.