När ställde jag alarmet på kl. 06 senast? Det har inte hänt på tiders tider kan jag tala om men imorse klav jag upp med tuppen, inte så raskt kanske...men ett antal minuter senare. Strax efter åtta hade vi dem i handen - interrail-passen!! Första steget avklarat:) Sedan satt vi på Järnvägscaféet och insåg att detta var vårt första tågstationmöte på den här resan och studerade kartan vi fått och spånade vidare i våra planer.

Redan när jag först tittade ut efter alarmväckningen svor jag över hur meningslöst det skulle kännas att vara på en restaurang som är bunden till vädret idag, när det just då hällregnade och inte såg ut att bli någon ljusning alls,vilket det inte blev heller. Tji fick jag för att jag sa det. Vilken lunchrusning! Så uppseendeväckande oväntat! Från att vi öppnade dörrarna vid 11 till ungefär 1 var det FULL fart. Jag var den enda i serveringen och fick röra på mig i faslig takt. Uppför trapporna - nerför trapporna - ut (överraskande nog) - in - duka av - lämpa av disk - kanske hinna slänga in en disk före de slår i bjällran att det är mat i luckan igen! Hej och hå vad det gick där ett tag, men det var KUL! :) Detta berodde förstås på alla avslutningar runtikring. När rushen var över kom Karin som började 1 och också skulle vara i serveringen och då hjälptes vi åt att röja upp stället och kunde sedan käka gott och pusta ut. (Restaurangmat varje dag är ju ett himla plus får jag väl lov att säga) Bella som stått i kassan hela dagen kom in i diskrummet när det blev uppehåll på kunder och utbrast i en pust - "Fy. FAN. vilken daaaag!!" Hehhe...aaa men det gick ju bra tycker jag!

Väl hemma var benen trötta och det var obeskrivligt skönt att sätta sig i uterummet och fika.. Alice och Daniel var här också och det blev knappt att vi lyfte rumporna förrän det var dags för middag, och kaffet byttes ut mot ett glas rött när Jenny kom från jobbet. Det behövde vi allihopa kom vi fram till. Så jäkla skönt att bara få sitta ned och äta och dricka gott. När hade man en sådan familjefredag sist? En sådan behövde jag idag. Jättemycket. Uterummet är för övrigt husets nya oas som jag gillar starkt. Där är det lugnt och skönt...det är ljust och högt till tak. Min nya Ferdinand-plats där jag kan snosa av trivsel. Framför allt i ett av hörnen, där en liten vit soffa står med också en gitarr lutandes mot dess armstöd...:)