Jag erkänner - lite smådåligt bloggande den senaste veckan - men jag är inte värre än att jag kan ta tag i kragen!

Tiden har tagits upp av alla hundpromenader som vi har pusslat ihop med våra skilda arbetsshift och middagsplaner. Det är otroligt skönt att grabbarna nu är hemkomna och att vi slipper sätta alarmet på kl. 6, vilket har inträffat de senaste två dagarna, endast för att gå promenad innan Anna har börjat jobba kl. 8. Jag som har jobbat kväll vissa av dessa kvällar har tyckt att det tagit emot en aning sådär kan jag väl lindrigt uttryckt påstå. Så stafettpinnen är nu överlämnad! Yeeaaayyy!!

På jobbet händer det inte så mycket på gästfronten för tillfället och det är lite risk för att det kan bli färre arbetstillfällen men än så länge har det inte varit någon brist. Lördagen var dock lugnare än vad en lördag brukar vara men jag fick bland annat ta emot ett bord på 19 pers, varav ca 12 stycken var kids. High life på hela lilla Angel med anledning av detta bord kan jag ju säga! För mig var det kanoners för de lämnade mig 30 pund dricks. NAJS säger jag bara - när timmarna tryter är det än mer uppskattat med dricks. Gulliga Gary sa att jag var en jävla zigenare och "fy fan man ska aldrig ge utlänningar jobb de tar bara alla våra pengar". Sedan höll han sig några sekunder innan han log lite finurligt och sa "Good girl:)"

Martin hade rätt roligt åt mig när en döv man kom in för att äta häromdagen. Jag kom och sa lite diskret...
- There's a death guy at that table...!
- Sorry what, Soph..?
- There's a death guy over there. 
- No Sofia, there's a deaf guy! Haha!!:D And why are you even whispering!!? :D 

Haha, okej, jag bjuder på den Martin! Han var inte död. Han var döV. 

En smula uppståndelse kanske om det faktiskt hade suttit en död en vid bordet.