Förväntningarna var att det skulle bli en hyfsat lugn lördag igår och därför var det för första gången bara Martin och jag som skulle servera på en lördag. Både Gary och Donna var lediga men det skulle nog gå smärtfritt. Till större delen av dagen visade sig att detta var ett sant påstående. Vi var ett bra team som inte hade alltför hett om öronen. Inte ett dugg hett faktiskt. Så Vallin, den ena av de två kockarna, fick lov att gå hem vid fem-tiden, så var det bara Martin, jag, kocken Peter och diskaren Tobey som återstod. Då kommer citys alla invånare in på en och samma gång och det fanns inte längre NÅGON tid för onödigt prat överhuvudtaget. Här skulle det jobbas!

Jag klarade mig ifrån fullkomlig panikångest men det var nästan på håret där ett tag. Leendet var på, kinderna var rosiga och hjärnan gick på fullvarv. Mest synd var det förstås ändå om Peter i köket. Stackarn säger jag, men teamet höll modet uppe, vi körde så hårt vi kunde och var nöjda när portarna stängdes vid halv tolv... Äntligen:) Jag har aldrig sett fram emot stänging så mycket. På min, 007 Carlssons, cash-slip stod det att jag hade tagit hand om 63 pers igår. Det är ju ett par stycken och alla hinner man ju tyvärr inte göra nöjda när det blir sådär mycket på en gång...men så finns det guldklimpar som visar uppskattning också, då blir man minst sagt glad! Sådan ruljans som igår tränar verkligen upp ens förmåga i att ha tusen bollar i luften och jobba på som en maskin. Man ska hålla fokus och ta alla olika beställningar, veta vad man håller på med, se glad ut och vara så effektiv som möjligt och ändå hinna med att rusa mellan köket och den där gästen som inte vill ha någon svamp FAST det är en svampblandning! Gaaah! Jag orkar inte!!! MEN, övning, ger, färdighet. Det är ett som är säkert och man kan inte bli bättre om man inte utmanas. Bare o köre på!