fiaelisa

Ytterligare en arbetsintervju till att börja med den här dagen. Det var Benton's Brasseries som behövde en servitris, inte en "pot washer". Jag kände dock att jag hade dock inte varit tillräckligt desperat till att tacka ja till ett jobb som kastrulldiskare även om jag hade varit arbetslös vid det här läget. Kastrull-Fia hade retirerat innan hon ens hade börjat. En positiv överraskning med andra ord att det var servitris det var tal om så jag ska dit på måndag för att chefen, som jag ännu inte har träffat, vill se hur jag jobbar. Min plan är alltså att kunna kombinera detta med caféjobbet som är ett deltidsjobb.

På caféet var det en ordentlig genomgång för oss tre nybörjade idag! De andra var en studerande Kadie och en Daniel som sökte de jobb han fick tag i, och så jag, svenskan som kom inåkandes på bananskalet. Indtroduktionen idag berörde allt från företagets historia, personliga presentationer, uppförande mot kunder till anställningsvederlag. Hej och hå. Vid lunch-tid frågade chefen (Kully) om vi var hungriga och svaret blev väl ett lite unsisont men försynt "ja". Då bar det av till en pizza-restaurang med vin till maten och efterrätt på det och skål för framtida goda arbetsrelationer. Och imorgon kl. 06.30 börjar praktiserandet! Det känns riktigt kul faktiskt! Den skamligt dåliga lönen ska vi knappt tala om. Jag kan bara konstatera att här i England blir man inte rik. Hästlängder ifrån ärligt talat. Om inte ljusår. Jag är vääldigt glad över att jag har fått det här lilla caféjobbet iaf!

Eftermiddagen spenderade Anna och jag med att diskutera med olika personer om försäkringskort med ett specifikt nummer vi tydligen kommer att behöva. Detta är inget krav för att börja jobba, förutom just där Anna idag blev erbjuden ett jobb i en jättestor klädbutik. Hon har alltså fått ett jobb som väntar på henne men hon kan inte börja jobba förrän försäkringsnumret har kommit, vilket tar veckor. En rätt pissig situation med andra ord men från den ljusa sidan, så har hon ju ett jobb, frågan är bara när hon väl får börja!

Efter en smaklig måltid höjdes humöret för att sluta i härliga skratt med grabbarna i tv-rummet. Jag hade nämligen en hunds huvud vilande i mitt knä när Windy försökte sa att jag skulle känna på hundens högra fram-ben. (Fick för övrigt reda på att den här hunden var en tjej, trodde att vår Jess var en grabb men där har man haft fel) "Känn. Det är ett trä-ben" "Ähh? Naae, det tror jag väl inte va?:P" Så pass lurade han oss iaf inte, lurig som han är, men han hade rätt i att det gick ju fasen inte att böja på det som det andra benet! Det visade sig att hon var stelopererad och historien bakom var att hundarna hade varit lösa när de gick ut på promenad och Windy hade stannat uppe på en bro här i närheten för att ta ett foto över floden. Sedan hade Ted och Jess kommit i all väärldens fart mot honom, lille Ted var klok nog att stanna medan Jess fortsatte att satsa järnet med språng, flög ut med sina flaxande öron och långa ben över floden och tog ett dopp från sisådär 15 meters höjd. Guud vad jag hade velat se allas miner vid det tillfället!:D Inte minst Windys, Ohh shit, there was the dog;)