Husliga som vi är tog vi oss igår an utmaningen att göra egna köttbullar och stuvade makaroner. Så mycket ordentlig mat som vi har lagat dessa veckor har jag aldrig gjort i hela mitt liv men än så länge har det ju faktiskt inte gått åt skogen. Vi åt med andakt den smakliga måltiden och var så stolta över de rackarns bullarna. De var kanske inte precis exemplariska i figuren men man ska inte dömma boken efter omslaget som det heter:) Jag trodde ju också att jag kanske skulle ha jobbat vid det här laget men efter mer snack med bossen har det visat sig att problemet som uppstått blivit värre än befarat och att det nu i dagarna är långa möten med advokater och diverse. Idag ska jag dock titta in där en sväng och äntligen få min första (kanske sista!!??) lön åtminstone. Usch! Det är ju helt sjukt hur det kan bli helt plötsligt! Jag har inte riktigt fattat det! Än är inget säkert, men ändå...vibbarna kunde ju ha varit bättre... Hembesöket kommer ju precis i rättan tid nu iaf:)

Det är tur att man har varit sysselsatt med trevligheter och umgåtts med trevligt folk! Därför har jag inte hunnit  inse att jag egentligen borde ha en smärre depression över att jag kanske är arbetslös, sysslolös och inkomstfattig. Jag slår ett slag för positivt tänkande helt enkelt - ikke ge upp hoppet nu, vänta på besked!

Nu har jag en liten hund-berättelse här igen. Det är så här att Mike fick för sig för ett tag sedan att Dr. Strange/Fluke skulle tycka om att bära en tunn gammal väst som låg och skräpade någonstans. Så han satte på honom den och hundknasen hade på sig den i flera flera timmar utan minsta tillstymmelse att vilja få bort den. Med Halloween runt hörnet och diskussioner kring utklädnader så har Windy och Mike nu också funderat över att som undantag detta år också klä upp hundarna lite. När detta kom på tal igår kväll när deras kompis Steph var här erbjöd hon sig att hon kunde sy in den här västen till Fluke litegrann eftersom den var 7 nr för stor. Så i köket igår - fram med hunden och västen, och i brist på nålar - nitapparaten! Mike tyckte situationen var så himla komisk och bara satt och flinade åt dem men Windy som egentligen inte ville klä Fluke i någon ful väst och tyckte att det var en helknäpp idé tyckte som så att om han nu ändå skulle ha det sådär så skulle det ju göras ordentligt! Åhå va kul det var med denna hund-provning:P Hunden stod stilla som aldrig förr dessutom! 

Så var det dags för hemresa imorgon bitti då! Jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen - så jäkla fort tiden har gått! Helt syyykt raskt. Men det ska bli trevligt med hembesök ändå såklart:) Ses imorgon då
Sverige!