Ljust ute, ljust inne och nu är även Fia ett ljushuvud. På ett bra sätt, endast ur hårfärgssynpunkt förstås. Grålock har idag bytts ut mot guldlock igen vilket känns som en härlig nystart i hårlivet. Att piffa upp sig kan vara pricken över i som saknas. För övrigt känner jag att resterande prickar i tillvaron börjar sitta där de ska, planerna för både juldagen och nyårsafton så gott som fullfjädrade. Det är så roligt att få hinna träffa alla så mycket som möjligt nu när man är hemma:) Det har vi sett och ser vi ju, till att göra! Både idag och igår har varit ena riktiga höjdar-dagar i detta. DÅ trivs jag.

Jag ska försöka att göra min mor till lags också mellan turerna genom att uträtta lite diverse julbestyr. Igår bakade jag lite kakor och idag bakade jag bröd och jag misstänker att det blir en hel lista imorgon att bocka av innan dagen är slut. Ja, lite får man försöka ställa upp med dessa veckor. Trots att man varit borta ett tag kommer man förvånansvärt snabbt tillbaka till den gamla jargången. Fikar och myser ena minuten, härjar och säger emot varandra andra minuten. Det är så det ska vara och det är så jag vill ha det. Annars är det ju inte som vanligt, och nog vill man att det ska kännas precis som det ska göra, när man är hemma igen, annars är det ju något fel. Imorse höll nog inte mor med brorsan och mig om att vi skulle ta fyrhjulingen ut till bussen. Robbans bil protesterade  nämligen mot kylan genom att inte gå igång. Så det blev rejääält med kläder så hoppade vi upp och åkte ut till bussen! Jag satt ju bak så Robban fick ju det värsta vinddraget om man säger så:P Så skönt för mig så:) Han var nog lite halvt ihjäl-frusen om kinderna när han släppte av mig ute vid E22 plus att han påstod att det blåste in under hans mössa... Det var ju inte ens -20C när vi åkte hemifrån, bara -16C...  Tss...:P Det gick väl bra det där va Robban? Ingen dum idé alls morsan;)