I St: Laurenti kyrka har man en årlig tradition att välkomna julen med sång och musik den sista söndagen före julafton, d.v.s. den 4:e advent, d.v.s. idag. Folk hopar sig kring denna tillställning som om självaste tomten har kommit hit med renarna från Nordpolen och man har därför alltid TVÅ konserter! Söderköpingsstiftet har då aldrig sett på maaaake till antalet fölk i kyrka!

Det är inte svårt att förstå varför, här är det ingen brist på stämning! Särskilt inte år 2009 med de 15 ton snö som omgav kyrkans väggar. Jag har dock aldrig varit placerad på bänken förut... endast på en stol längst där framme mitt bland musikerna, precis framför de gapande tanterna i kören som flåsar en i nacken och får håret att resa sig genom sin sång (av fel anledning). Det var alltid en särskild upplevelse att vara där framme och man hade mycket fokus i noterna samt blicken fram på dirigenten för att hålla sig i fas i julkonsertyran. Min fiol lyste med sin frånvaro i år och jag fick erfara fenomenet "Julen sjunges in" -  från kyrkbänken. Jag var mycket förväntansfull och såg fram emot att få klämma i av kung och fosterland i Hosianna och Gläns över sjö och strand! Med sång för omväxlings skull! Kyrkan var så gott som fullsatt och de enorma adventsljusstakarna i fönstrena stog upplysta. Då börjar man bläddra lite försiktigt igenom programmet för att se hur det hela kommer att gå till och man blir varse om en hel uppsjö fotnötter (underbart ord), som ger en olika direktiv om VAD du får sjunga med i och inte. Sådant som ingen bryr sig om att läsa alltför noggrannt utan tänker att det är ju sådant som löser sig... Konserten börjar inte riktigt som den brukar. P.g.a. kylan har kyrkklockorna strejkat så det blev ingen klockringning, samt att prästen upplyser om att även kopiatorn har strejkat... så var vänliga och var försiktiga med programmen så kan vi hade dem till senare.

När orkestern har kört ett par låtar och kören sjungit litegrann är det dags för församlingen att bidra till sången. Prästen introducerar varje julsång genom att läsa ett utdrag ur en berättelse om Jesus, gång på gång i berättelsen kommer han förstås ooosökt in på ett par ord som formar en titel till en julsång. Så ska man ta i och sjunga! Härligt att sjunga i kyrkan i denna stämning! Så kommer man till vers nr 2 och jag känner mig lite ensam och sjunger tystare och tystare, börjar svälja orden...flera runtomkring bläddrar i programmet, tittar förvirrat på varandra och jag själv tystnar tvärt då pappa har bläddrat klart i programmet och viskar med eftertryck att det är enbart KÖREN som ska sjunga vers nr 2! Ojsan. Okej. Så jag tar nya tag till vers nr. 3!! Det gick ju fint. Snart är det dags för Nu tändas tusen juleljus... Härlig sång det där:)  MEN nähä! - Håll för Guds skull tyst i första versen!! Den ska barnkören sjunga. Vi andra får komma in till "Och över stad och land ikväll..."  Prästen Erixon späder på förvirringen ytterligare genom att hänvisa fel i programmet hela två gånger. Han fortsatte att prata på i sin egen lunk "Och de hälsade och sa: Oh du saliga, oh du härliga.." Då ska kantorn ta ton och hon börjar spela introt till "När juldagsmorgon glimmar". PERFEKT:) Precis vad församlingen väntat sig.

Kören avslutade julkonserten med "Dagen är kommen". Så vackert så att en hängiven åhörare började klappa så fort kören tystnade efter 3:e versen. Hoppsan, vi tar en 4:e vers också ja.

Nä, DET var i alla fall INTE jag som stod för den klappen. Jag klappade för fullt när det var tydligt slutsjunget.

Jag måste säga att det är en annan upplevelse att sitta på bänken....:)