Är mitt uppe i Elizabeth Gilberts bok "Lyckan, kärleken och meningen med livet" som är full av eftertanke men också härliga episoder och goda skratt! Ibland vänds det där djupa samtalet tvärt. Ingen är ensam om att ha tankar som går i virrvarr så att man kan bli spytrött på sig själv och sin egen tankeverksamhet. Nog är det tur att vi kan växla till ett leende rätt som det är när tankarna virvlar.

Ett strålande smakprov - mitt i allvaret:

"Det var alltid samma bön. Han vädjade hela tiden: "Gode Gud, öppna mitt hjärta." Det var det enda han önskade sig. Och han brukade avsluta bönen med ett önskemål: "Och var snäll och ge mig ett tecken när det har skett."

När han tänker tillbaka på den tiden säger han: "Se upp med vad du ber Gud om, [...] , för det kan hända att du får det."

När Richard hade bett och bett om ett öppet hjärta i några månader - vad tror ni han fick då? Precis - en akut hjärtoperation. Bröstkorgen sågades upp, revbenen drogs undan och ljus släpptes i hjärtat...som om Gud ville säga: "Vad säger du om det tecknet?" Så numera är Richard försiktig med sina böner, säger han. "När jag ber om nåt nuförtiden så avslutar jag alltid med 'Och du, Gud, ta det varligt va?'"

 Elisabeth Gilbert