Nu börjar fasandet. Ungefär såhär i slutet av januari, början av februari. För oss som ska sommarjobba känner man till våndan. Tankarna börjar fara kring vad man ska göra, hur och var man ska jobba, hur mycket, hur ska man göra med sin lägenhetshyra - hyra ut eller inte? Massa sådant praktiskt, ekonomiskt och tråkigt. Det vanliga livet har ju sin gilla gång även fast men självklart ser väldigt mycket fram emot den lediga sommaren. Fastän många fasar inför den och undrar hur allt ska gå ihop. Jag funderar på att ge mig in i ett nytt arbetsområde. Det är lite läskigt. Det är ju så himla bekvämt att göra det man gjort förut för det kan man ju så jädrans bra. Samtidigt lär man sig ju inte så mycket nytt då, och visst är det väldigt roligt att lära sig nya saker? Vidga sina vyer lite och få nya insikter. Och det behöver inte vara några världsomvälvande jorden-runt-resor för det. Kanske skulle man följa med sopgubben på en runda eller jobba som brevbärare och dela ut tidningar kl 3 på natten och känna hur vidrigt tidigt det är att springa i trappor så dags på morgonen. Det finns så mycket slit-jobb som ingen tänker på. Som får så lite tacksamhet. Jag kanske inte överväger att söka jobb som sopgubbe i sommar. Men det är för att jag inte skulle klara av att köra runt med en lastbil och pricka rätt när jag ska tömma soptunnorna. Överlag är det ju trots allt mer spännande att vara en "doer" i livet. Men så funderar man igen och tänker på det man haft och konstaterar att "ja det är ju braaa smidigt ändå!" Och visst är det skönt att göra något som man faktiskt är riktigt bra på? Det är ju det där med att veta vad man har, men inte veta vad man får... Därför vågar jag inte säga något om sommarjobb än. Fast jag vill ju faktiskt vara en "doer". En som vågar sig på nya saker. Pröva kan man ju alltid!