Haha! Jag har lyckats göra universums största vetekransar!
Jag gjorde medvetet dubbel sats och det stod att en sats skulle bli "2 längder", så hur många skulle dubbel sats bli? Hrm, kluuurigt. Jag gjorde så att jag tog 2+2 = 4. Det var nog fel tänkt. Enligt deras recept skulle man nog tänkt 2+2=8. Då vet jag det till nästa gång. Så nu kan jag nog bjuda hit 20 pers och ställa fram EN vetekrans. Det är ju smidigt. Men för att citera Bella - Man ska inte döma hunden efter håren!
PS. Man kan tycka att jag är dum i huvudet som inte såg att de i slutänden skulle bli såhär stora, men då vill jag bara försvara mig med att säga att svällningen i ugnen var sanslös. En hel plåt med krans kommer lastad!
En sådan här liten goding fick jag och Challe beundra idag när vi mötte en bekant till henne på stan. Den lille var en månad gammal och han var så söt så jag nästan dog. Helt bedårande! Och jag fick ett litet leende på läpparna när vi fick höra vad godingen hette måste jag säga. Enligt mamman hade fadern i princip bestämt det själv lät det som och hon hade bara fått "jaha okej!" :) Jo förstår ni. Bebisen hette Allan. Tihi, Allan :)
Vet ni en sak? Jag har lärt mig att köra bil. Det känns helt otroligt fantastisk skönt. Om ett år är jag nog proffs och kan klara vad som helst, få bilen att flyga in av sig själv i en parkeringsficka på andra sidan gatan eller liknande. Lugnt. Skämt å sido, så känns det skönt att det någonstans har släppt en slags spärr. Och jag kan avslöja att jag har uppkörningstid inbokad, eller körprov som det heter. Det är tyvärr lite väntetid så det blir dessvärre inte under år 2010... men men, när dagen väl är kommen kan man ju hoppas att det går vägen! Jag försöker dock undvika det hemska ordet uppkörning. Så laddat och viktigt och obehagligt. Jag försöker avdramatisera det hela så gott jag kan. Har för det första inte hållt det hemligt, och försöker tänka att kuggar jag så får jag köra upp igen helt enkelt. Även om det ekar kraftfullt i huvudet "Jag SKA klara det!!!", så försöker jag vara snäll mot mig själv och ta det med en klacksprak, men det är extremt svårt, men jag jobbar på att vara hur cool som helst när dagen är kommen... Japp! I min kalender på mobilen, skrev jag in det något i stil med "kl. 13.45, köra lite bil med någon annan gubbe än vanligt".
En första advent med julstämning kan man säga. Massa snö, kyla samt julmarknad i Gamla Linköping som pricken över i. Mamma och jag strosade runt bland huttrande knallar med korv och hantverk och allt möjligt och klämde sedan in oss i värmen på Ragnar Dahlbergs café bland alla människor som flydde kylan. Mysig dag som fortsatte med en härlig kalas-kväll på Förfestargatan och utgång, jihu! Dock fick man ju gå ut i värsta snöstormen idag när man skulle åka hem från staden. Blev en vandrande snögubbe under färden med ett snöbollshuvud som sedan smälte till en blöt och fin sak. Härligt.
Under eftermiddagen har jag också skrivit på kontrakt om lägenheten i Göteborg som är min f.o.m. den 18 januari t.o.m. den 30 juni, jihu!!! Officiellt är detta en "samboprövning" mellan mig och han som står på lägenheten! Vi kommer att utgöra ett utmärkt par medan han är i Australien!
DET ÄR BOKAT O KLART!!! Och jag fattar inte att det är sant!!! Jag och Anna ska till Miami den 4-16 januari. Både flyg och boende är bokat! - VI ska diiit!! Shit vilken grej! :D Aaarhh!!
Det snöade och blåste så att vinden ilade runt knutarna och ja, halkan - den var äkta kan jag lova. Inte hade man behövt någon särskild bana idag egentligen! Bara att gå utanför dörren så kan man slå på arslet. Dock är det nog mindre bra att sladda runt med bilar och ovana förare på vilket ställe som helst... Så, halkbanan kändes trygg! (Om man nu kan säga så, det värsta är ju bara att man kör av banan) Och hej vad vi fick sladd! Understyrd eller överstyrd eller bådadera, och stoppsträckor som hette duga! Yeehaaa! Men fasen - KUL säger jag!! Hade velat köra mer för att få lite mer kläm på det men nu har man testat åtminstone. I vår bil var vi tre som skulle köra varsina omgångar och en kille hade lite extra bekymmer i den överstyrda svängen (det hade vi övriga också, vi snurrade ett antal varv allihopa!) men han... lyckades liksom med några extra-varv och istället för att försöka styra eller bromsa lät han helt enkelt bilen snurra klart. Fastän han hade gjort nästan exakt samma sak föregående varv och dessutom i princip blivit rådgiven hur han skulle gå till väga nästa gång... Så blev det alltså snäppet värre och vi snurrade och snurrade och hamnade strax utanför banan! Bara till att backa då, MEN, nope..vi satt fast, så vi var tvungen att bli bärgade. Tihi. Så vi satt där och rätt som det var blev vi fastkrokade och uppdragna! Killen fick bl.a. höra av halkinstruktören att han "körde med huvudet under armen" och "inte var ett dugg självständig" så han gick inte med näsan högt uppe i vädret efteråt stackarn. Jag tyckte dock att det var kul att snurra runt lite :) Och att gasa på isbanan!!
Fasen då! Just nu tycker jag att pass, namn och bokning av flyg känns väldigt komplicerat. För det första fungerade inte ett engelskt VISA-kort som borde ha fungera och sedan kom jag på att mitt namn återigen ställer till det. För nu heter jag nämligen som jag ska, helt lagligt, alltså enligt folkbokföringen. Förr hette jag Karin Sofia Elisabet Karlsson men NU heter jag Sofia Elisabet Karin Carlsson. Det är ju jag, så det känns bra! Problemet är ju bara att jag inte har ett pass som matchar detta ännu... Aaaarh!! Gubbarna i passkontrollen kan nog bli en aning tjuriga. Jag vet dock inte HUR tjuriga de potentiellt skulle kunna bli.., men det känns ju som att det är bäst att höra efter med Polisen innan man bokar och har betalat ett antal tusen och sedan kanske inte släpps in i landet over there - USA.
Jag ser galet mycket fram emot januari. Då kommer det att hända så jäkla mycket kul på så kort tid!! Ååååhh!! Siste veckan har så mycket fallit på plats, och nu är pass-frågan och bokningar det som saknas....
Efter jul och innan skolan drar igång, då blir det en resa! Det blir det! Än är dock inget bokat men i tanken är det spikat. Det gäller att ha lite kalla fötter och forska runt lite nu, men jag är så peppad och så nyfiken på vad det blir till slut! Det blir ingen snö, DET vet jag. Just nu är siktet inställt på den här staden...men vi får se..!
Åh vilken sten som har släppt från mitt hjärta under den här helgen! Boende i Göteborg är fixat för första terminen!!!!! Så jag blir inte en hemlös student som tur är. Jihu! Åh vad jag längtar! Tänk så bra det löste sig och vilken jäkla slump. Genom ett tips och vänners vänner. Sådan jävla tur. Gud vad glad jag är:) Dessutom gick konserten så himla bra igår och det ljudade väldigt fint i kyrkan :) Fick världens kick av att det gick så jävla BRA! Wihu :) Och snart är det julkonsert, då infinner sig julstämningen.
Något annat som framkallade mys-känsla igår när jag o Anna fullkomligt dreglade framför tv:n...!!
Igår var det dags för den första riskutbildningen - "Riskettan 1" - som handlade om alkohol och droger i trafiken, och trötthet. (Hölls av alkohol-och drogterapeut Jonas Strandh.) Det var 16 stycken lagom roade ungdomar i lokalen... alla visste att det väntar en tretimmars-föreläsning om sådant vi egentligen redan vet en massa om... Så kom han in i lokalen, drog av något skämt, visade direkt att han inte var någon tråkig jävla gubbe som skulle stå och predika och började istället snacka på sitt sätt.
Det var den bästa föreläsare jag någonsin hört! På ett gripande och förståeligt sätt med en sjargong så att han fick oss alla att fullkomligt gapskratta (jag grät av skratt av hans imiterande och roliga berättande!!!) men samtidigt också bli tysta som möss då det blev allvar. Shit vad bra det var. Han hade själv varit riktigt nere i skiten med både alkohol och drogmissbruk....han visste vad han pratade om och fick alla att slå upp ögonen en extra gång..
Det kör omkring 16 000 rattfulla bilister varje dag. Det är 2 cl starksprit (40%) i bara en ynka lättöl.Visste du det?
Vi såg också en kort men så gripande filmom två rattfylleolyckor. Bl.a. Peder som själv kört rattfull och kvaddat bilen till skrot och smulor. Han klarade livhanken med nöd och näppe, men den som satt bredvid honom på passagerarsätet, hans lillebror, dog omedelbart. Peder låg på sjukhus i veckor och hans föräldrar väntade med lillebrors begravning... för det kanske skulle komma att bli en dubbelbegravning. Peder var så illa däran, men om han blev bättre, så skulle han ju få en chans att komma på begravningen. Och till sist kunde begravingen hållas och han kom dit med hjälp av hemtjänsten. Han tänkte att han inte förtjänade att leva, han ville bara dö. Sedan tänkte han att - nej, det vore för lindrigt att få komma undan genom att dö, jag förtjänar det här.
Man lärde sig mycket under dessa tre timmar igår och jag tycker särskilt om att Strandh struntade i att visa en massa statistik som ingen fattar. Han lade vikten på personnivå; attityder och värderingar och hur stort problemet är. Han kom också in på att det inte går att förneka att unga män är med i absolut flest olyckor. "Så grabbar... - Spara liv - kör som en kärring."
Åh imorse fick jag hälsa på lilla Ester som är med Elin och Malin i deras blomsterbutik i Söderköping om dagarna! Jag förstår verkligen varför de säger att hon är en kundmagnet! Så jäkla go.
Skulle kunna vara Ester :)
När mor o far bli pensiorären borde de fasen skaffa hund som man kan komma hem och gosa med. För en själv kommer det ju ta ett tag innan man har möjlighet till det... När man själv är pensionär kanske. Hrm. En vandrande pinne kanske man hinner ta hand om under studentåren. På tal om student börjar paniken om att få tag i boende lite smått infinna sig... Jag blev så positiv häromdagen för det såg nämligen ut som att jag låg som nr 10 i kölistan hos Gbg:s studentbostäder! Jihuuu! Så checkade jag läget nyss och då står det istället 11-25. Mäh! Buuuuhhh.... Om jag ska föröka se ett positivt ljus i jakten så kan man ju försöka se kölistan som ett spel, där det gäller att vinna och komma till toppen, och det sägs ju att jag brukar ha tur i spel. Om jag t.ex. läser mitt horoskop någon gång kan allt låta fullkomligt skit, men tur i spel och pengar har jag tydligen ändå! Mammas kommentar till detta förut - Ja men det är ju för att du har sådan otur i kärlek!
Ha - punkt - Ha - punkt - Haaaa. Tack du. Hellre har man ju tur i spel och pengar o sånt än annat här i livet..... Jag kan ju hoppas att det blir något jäkla boende iaf!
Imorse hann jag minsann gå igenom ett ANTAL frågor på körskolan och skrev av och ritade och kände mig riktigt effektiv. Sedan titt som tätt så dyker det upp riktiga tok-frågor! (Fullständiga idiot-frågor menar jag då.) Jag förstår verkligen att man kuggar på teori-provet om det fylls av sådana här puckade fällor. Du kommer som första person till en svår trafikolycka. Vad ska du göra först?
- Ge första hjälpen. - Överblicka. - Larma, ringa 112. - Varna andra.
Jag klickade utan eftertanke och tyckte att svaret var självklart. (Blev lite förvånad när det här var av dem jag hade fel på) Man har väl alltid fått lära sig att det första man ska göra är att ringa 112? Då är den riktiga hjälpen direkt tillkallad, och du kan sedan försöka hjälpa till efter bästa förmåga till dess akutvårdarna anländer! Nej. FEEL tänkt. För vet ni vad rätt svar är? Jo, det första du ska göra är att - överblicka. Men oåohh..!! Du har väl redan överblickat då du konstaterat att det är en svår trafikolycka eller? Nej, ställ dig och glo lite till först. Sedan kanske du kan ringa om du har lust... Körkortsteori är ju för finurligt ibland! Men nu har jag lärt mig det, en fråga till att bocka av!
Sin idérikedom måste man se till att behålla, tänk så jäkla tråkig man skulle bli annars! Mitt notställ har varit i Daniel och Jennys bil sedan mammas 50-årsfest. Vi kanske skulle ha behövt det då, så de smugglade med det. Bara för besväret behövde vi det förstås aldrig. Nåväl. NU behöver jag det. Jag måste göra ett ryck med käre violinen till helgen och man behöver ju liksom kunna se noterna på något vis. Att låta dem ligga på ett bord blir hemsk obekvämt, alldeles för obekvämt, så jag tejpade upp ett blad på en vägg i uterummet. Det gick bra! Men det skulle ju bli så påfrestande mycket tejpande och kladdiga fläckar om jag skulle hålla på så... Hrm... så jag började gå spaningsrunda i huset....och fick se - vår soda streamer. Hm! :)
Det är ju som en liten nypa uppe på den. Svinbra! Dirigenten som hör och ser precis allt ska tydligen sitta intill mig under två stycken för att spela alt-stämman tillsammans med en annan. Så igår under repet kände jag mig som synad av granskningsnämnden när han satt bredvid! Fick specialcoaching av honom hela tiden och har fått en rejäl puff i röven till att öva och försöka följa specialistens råd så att det blir klockrenare än klockrenast på alla tekniska sätt. Åh herregud. Tillbaka till soda streamern!
Jag fick nyss ett förslag om att åka skridskor på fredag! JAG! Åka skridskor! Bambi på hal is, hallelulja. Det vore en syn för gudarna kan jag tala om. Det har jag nog fasen inte gjort sedan jag var fem, men det vore nog också kul! Ha! Dock lite annat under fredagen så vi får spara det, och skjuter säkert därmed upp både benbrott och ofantliga blåmärken;) Men man ska ju ge sig på grejer för att upptäcka nya nöjen såklart. Jag vill fasen lära mig att åka skidor, utför! Ordentligt! Det ser ju så himla skoj ut, och jag känner mig nästan lite skamsen som inte kan eller har provat sedan jag var en halvmeter lång och höll fast i mosters eller pappas stavar och gled lite sakta och fint bakom dem nedför en lagom sluttning. En skidsemester måste det bli en vacker dag. Fast blir det en resa under denna vinter så bär den av till värmen, det är ett som är säkert... : )
Det kommer sluta med att jag hamnar som intagen på mentalsjukhuset "Bilstörda" - för de som inte kan köra bil. Yep, det blir kul.
Det kanske hörs att jag har en liten svacka i körandet? Det känns bara lite motigt just nu. Så ni behöver inte fråga hur det går - det går dåligt. Punkt.
Idag har jag trots allt en dubbellektion och då ska jag visst köra på enkelriktade gator en del för det har jag visst inte gjort "så kolla upp vad man ska tänka på då! Det är inte alltid så lätt som man kan tro!" Pfh, är väl bara och köra? Enkelriktad gata=kör, eller? Hur som helst lär jag ju få det utrett idag och som med allt annat finns det säkert en uppsjö med regler vid detta tillfälle också, det ska man ju inte tro nåt annat. Sedan ska i alla fall Oscar och jag plugga körkortsteori, bara att kämpa på i motgången ändå helt enkelt! Biljävlar
Jag tror jag börjar bli som mormor, när det kommer till bakning alltså. Man tar det som finns i skafferiet även om det egenligen skulle vara något annat, det fungerar det med. Så hennes recept på rågbröd blir aldrig likadana här heller kan jag tala om. Det verkar bli ätbart det med! Och Ulla - jag lät inte degen svämma ut över hela köket idag! ;)
Under bakningen lyssande jag till Eva Funck (som man såg på Björnes magasin som var så fixig) som intervjuades av Lotta Bromé. Funck skulle nästa vecka ha premiär för sin första föreställning som vände sig till vuxna. Som skulle handla mycket om hennes egna livserfarenheter och personers jakt på lycka. Hennes svar på vad lycka var, var jäkligt udda tyckte jag. För henne handlade det nämligen om att förstå - varför känner jag mig ledsen just nu? Vad gjorde att jag var glad igår? Förståelse. Hrm....det var lycka det....Som att livet är fulländat om man förstår alla sina känslor? Sedan så tillade hon att det förstås är individuellt, det här med lycka. Spännande. För egen del kan jag inte säga att jag blir lyckligare av att veta varför jag är ledsen, men naturligtvis, är det ju en förutsättning att förstå varför, annars har man ju aldrig någon chans att ta sig upp till ytan igen.
Nu ska jag ta ut sista plåten!
Allas vår lektant som kom med roliga idéer och förklarade hur saker gick till. Flera "Eva" till ungarna :)
Dags att knyta ihop en novemberhelg som innefattat vänner, familj och släkt! Igår såg Felicia och Oscar och jag den nyutkomna "Cornelis" på bio. Det första som slår mig såhär i efterhand om trubaduren är, asså, vilka texter han fick till! Helt sanslöst! Satte livet på en pinne och uttryckte sig klarare än Klartext, så jäkla bra! Det kändes som ett sanningsenligt och äkta porträtt av ett liv som inte direkt var en dans på rosor... Vi sa när vi satt där att det kändes som att vi var där för att insupa svensk kultur, bland alla andra medelålders! För det är ju det han är karln! Felicia borde dessutom få första pris som filmens expertkommentator. - När Fred Åkerström kom berusad in till studion - "Oj ja, vatten var visst gott!"
Är mitt uppe i Elizabeth Gilberts bok "Lyckan, kärleken och meningen med livet" som är full av eftertanke men också härliga episoder och goda skratt! Ibland vänds det där djupa samtalet tvärt. Ingen är ensam om att ha tankar som går i virrvarr så att man kan bli spytrött på sig själv och sin egen tankeverksamhet. Nog är det tur att vi kan växla till ett leende rätt som det är när tankarna virvlar.
Ett strålande smakprov - mitt i allvaret:
"Det var alltid samma bön. Han vädjade hela tiden: "Gode Gud, öppna mitt hjärta." Det var det enda han önskade sig. Och han brukade avsluta bönen med ett önskemål: "Och var snäll och ge mig ett tecken när det har skett."
När han tänker tillbaka på den tiden säger han: "Se upp med vad du ber Gud om, [...] , för det kan hända att du får det."
När Richard hade bett och bett om ett öppet hjärta i några månader - vad tror ni han fick då? Precis - en akut hjärtoperation. Bröstkorgen sågades upp, revbenen drogs undan och ljus släpptes i hjärtat...som om Gud ville säga: "Vad säger du om det tecknet?" Så numera är Richard försiktig med sina böner, säger han. "När jag ber om nåt nuförtiden så avslutar jag alltid med 'Och du, Gud, ta det varligt va?'"
Oj vad jag är mobilnörd! Eller, det är vi kanske allihopa mer eller mindre? Åtminstone är vi många som är beroende av att ständigt kunna nå folk titt som tätt utan att behöva planera allt i detalj dessförinnan. Sådan är jag. Ringer och spontan-träffar folk och liftar med en far om det verkar passa. Idag har jag känt mig som en felplacerad eskimå, på besök i city utan minsta koll. Jag knallade ut till bussen, visste inte om jag var i tid eller inte (hade ju ingen klocka, något stressande), hoppades på att jag var i tid och att bussen skulle komma som jag trodde, och att den skulle vara inne vid 12 för då skulle jag träffa Matilda. Annars hade jag inte kunnat nå henne och hon hade inte kunnat nå mig! Sådär har det fortsatt idag, lite ovant. Lånade Matildas mobil men det gick inte att få tag i mor eller någon annan. Så jag chansade - tog en buss till Söderköping, gick till mors jobb och hoppades att hon skulle vara kvar! Och det var hon!
Så fruktansvärt beroende man är av den där saken och så jäkla tafatt man blir utan den. Liksom när strömmer går och allt blir dött.
We live in a material world, and I am a material girl - svårt att inte bli i detta samhälle, tyvärr. Man kan bara försöka sitt bästa med att behålla fötterna på jorden mitt i världen av facebook, iphones och allt vad vi styr med.
En dag ska jag resa till ett land som detta: Mongoliet - där mobilerna inte ringer alltför ofta... Det måste vara helt fantastiskt att få träffa dessa människor.
Jag kanske tvingas inse att det på något konstigt vänster uppenbarligen stämmer ibland - att jag har tur. IBLAND i alla fall. Mobilen VAR nämligen i bilen. Jihu!! Jag vet att värre saker kan hända, men det är ju inte roligt.. - så det känns jäkligt skönt att problemet är löst, vilken lättnad att bli väckt av det kl.07.50 med pappas kommentar "Oj! Sov du!??" Nääää jag är alltid uppe före kl 8 på morgonen när jag är ledig. Hrm, men absolut värt att bli väckt för ändå! Vartefter blir det att pallra sig in till staden igen och idag blir det lunch med barndomsvännen Matilda!
En liten orkesterkväll piggar upp när man har lust att slå saker sönder och samman p.g.a. en mobil, en ynka liten rackarns (många svärord) - mobil. Jag är fortfarande arg, men det har lugnat sig. Jag tappade troligtvis den ur en halvstängd ficka när jag var försenad och sprang en kort liten sträcka. Plupp! Så var den i den slaskiga snön på gatan! Kan bara hoppas att jag har feeel.
Orkestern börjar gå mot konsert nu, så idag körde vi på med solist, så kl. 18 den 21 nov i St:Laurentii kyrka får ni titta in gott folk! Det blir nog fint det där. Med stycken på ca 5 sidor behöver man ju vända blad i ett passande skede, och då kom jag på en bra taktik idag, vilka sidor som passade att ha uppradade samtidigt. Då säger Eva-Lill bredvid att "jo vi gamlingar har redan tejpat ihop dom vettu! Så nästa vecka kanske du också har gjort det" Hon sa det verkligen med glimten i ögat!! Jaa du, kanske skulle tejpa jag med då till nästa gång! Haha, vi får väl se..;)
Förberedelser: Jag fick höra idag av min körskollärare att min Akilles-häl i körningen är inte att hantera bilen utan mer om "förberedande planering och avsökande i trafiken, det är lite för mycket "hoppsan nu hamnade jag här ja!" Hehe...joo, det är väl lite så ibland. Lite att jobba på där fröken. Men det är ju mycket att vara uppmärksam på under 80 minuters mer eller mindre konstant rondellkörning!!!
Arrrh vad förbannad jag är!! Jag KANSKE har förlorat mobilen! :( Aaaahhh!!! FANS FAN om det är så, ursäkta uttrycket. Men, jag. blir. galen. Det finns EN möjlighet att den kan hittas i pappas bil som står på Audis parkering. Vi var nämligen där förut och bytte bil för att provköra en audi till imorgon bitti. Jag skulle vilja be gubbarna där gå t och bryta upp bilen för att hitta min mobil nu! Men det går väl inte riktigt för sig...buuu säger jag. JÄKLA skit om den inte är där. Då är den puts väck, borta. Då är jag den tredje inom min skara vänner inom en vecka klockrent... Det kanske var ett tecken förra veckan att en knapp lossnade - dags att skaffa en ny. Blä! Snälla säg att Fia har flax imorgon...
Det är dagar som idag, jag blir påmind om att det är 3 år sedan jag var hemma en hel höst och vinter i Sverige. I Norge i Bergen var det konstant blaskväder, så där hade man ingen äkta vinter, bara mörker och väta, och inte hade man det i Nottingham heller. Där var det högre temperaturer och att hela England fick panik när det en morgon kom 2 cm snö säger ju ganska mycket, det var helt enkelt ingen vinter att tala om utan snart var det fasen vårkänsla i luften!
Så vaknar man upp idag till snöoväder. Hrm, är man hemma i Sverige eller är man? Nu börjar vintern, redan. Suck. Ruskigt värre när man stack ut nosen, så man gjorde bäst i att hålla sig inne så mycket som möjligt idag. Pricken över i var att få strömavbrott ikväll! N E J - Hur länge ska det här vara då? Så kom strömmen igen, jihu! Hoppas den får hålla i sig under vintern! En viss person utsätter återigen mitt psyke och brustna jävla hjärta för prövning...Vilket är just det, en påfrestande och energisugande prövning.Jag tycker i regel att det är oartigt och dåligt att inte svara om någon skickar några rader till dig, men jag har nu kommit till den punkten att jag insett att - det finns inga mer vettiga ord att säga. Det är helt enkelt så, jag säger det med sorg men det gör helt enkelt inte det... Du VET att jag saknar dig också... Nu vill jag ha advent...
Vilken hejdundrande 50-årsfest det blev! God mat och dryck och underhållning och strålande humör från alla håll och kanter! Helt underbart att se all släkt och bekanta slå klackarna i taket och parta loss! Kvällen kunde inte ha blivit bättre och det var sannerligen en nöjd 50-åring som gick till sängs :)
För egen del var jag nöjd över att jag kom i mål med mitt tal som funnits lagrat i huvudet under en längre tid, (trots en tår... ingen kan säga att det var brist på känsla i det i alla fall! Men som sagt, det gick väl heelt okej trots allt!) samt så glad över min och Annas version av "Mamma Mia" med specialdesignad text! Tack vare fantastiske Henrik Bergions (musiklärare och proffsmusiker) komp blev framförandet allt vi hade hoppats! Pjuh! Han blev tillfrågad ca 15 min innan, p.g.a. att orkestern som jag hade haft kontakt med visade sig inte riktigt kunna kompa såsom vi hoppats på... PANIK 10 min innan gästerna kom! Så TACK Henrik som klarade ut det där på ett kick! Sedan rullade kvällen på som bara den med allt vad en fest innebär, jiha!
Blev en aning förvånad igår morse när jag vaknade kl. 10.40 och det var fullkomligt tyst i huset. Hahahah... Morsan och farsan är utslagna!!! Hihi! Men vid halv ett hade vi ätit frukost och var snart i festlokalen igen och röjde det lilla som fanns kvar. Sedan blev det en lugn och fin kväll i soffan och Anna och jag dukade upp kex och ost... Härlig helg :)
Nu är klockan över tolv och mamma fyller 50 bast! Gratttiiis! Så imorn blir en dag med diverse fix och förberedelser för kvällen. Den börjar med att min Anna är jordens snällaste, som kommit hem nu ikväll på hembesök, direkt får börja jobba på morgonen och göra mig fin i håret! Stackarn...:/ Men vi ska nog ha trevligt också, jag får försöka gottgöra henne med det!;) Och så kommer nog dagen flyta på till det blir kväller och fest! Hundan vad sköj det ska bli! ;)
Kan ju inte se alltför gammal ut då Alice gissade att farmor skulle fylla 4 år...
Oh nu har det varit fullt upp här sista dagarna med massor olika upptåg! Jag måste ju bara berätta uppföljaren på "Fia med mor går på stan och letar party-stass". Jo, efter tveksamheten i provhytten förra veckan så kom hon ju hem med en klänning men kom på att hon VAR INTE NÖJD. Nähä. Så det blev ett nytt försök. Jag drar på mig tålamodet igen (trots allt har jag redan ärligt sagt att jag tycker och tror inte att hon kommer hitta något snyggare än den hon redan köpt). Vi strosar igenom nya butiker och mamma provar för fullt! Hon är på alerten och klänningarna går snabbt in och ut medan vi diskuterar. Så plötsligt hittar hon "the one and only"!! Den ultimata som hon bara trivs sådär superbra i. Åhå! Kanon! Jag tycker också att den är helt okej, gud vad roligt att du blev så nöjd nu:)
Så kommer vi hem och den åker på. Och Robban spottar ut: Ja men den andra var ju lugnt snyggare.
Spiken i kistan.
Så blir det att spegla sig här och där..och här och där...sedan byta stass (under tiden fråga massa frågor om de olika två stasserna) och sedan provar hon den hon köpte förra veckan...går runt och runt och runt i den...provar med olika grejer och säger till slut med största glädjen "Asså nu känns den här verkligen HELT RÄTT!"
Gud så rolig hon är ibland :) Jag undrar vad hon kommer ha på sig till slut...
För övrigt har jag fixat klart sånghäftena nu som jag klippt och klistrat på! Hej å hå jungman Jansson...
På Sanna Lundells blogg som för övrigt är jävligt skön läsning ibland, fanns ett litet, roande inlägg. Så jäkla klockrent så det finns inte! Förstår frustrationen, haha:P En bekant till henne hade nämligen sett denna lapp i sin trappuppgång.
Jag ska slå ett slag och heja fram svenska låtskrivare, det finns verkligen guldkorn. För att bara nämna en annan så är ju också Sofia Karlsson (och nej INTE jag!) otroligt duktig. Lars Winnerbäck är förstås given och nu ska jag inte nämna fler för det finns som sagt många, mer eller mindre kända. Hörde en ny låt förut med Mats Westling, måste säga att han är en jäkel på att skriva svenska texter, har läst ett antal och de är ena riktiga pärlor. Det poppar inte upp svenska texter i överflöd att ta till sig. Jag kan nog känna lika mycket för engelska texter men nog vill man bibehålla en svensk vis/sång-skatt som inte får dö ut. Med sköna tongångar har Westlings låtar alla förutsättningar att nå ut till alla stugor och åldrar. Men det är en konst, att med enkla ord kunna nå fram. Den nya singeln heter "Kapitel två" och bjuder ett härligt gung med en lättsmält och hjärtlig text.
Kapitel ett, när inga möjligheter fanns Då växte drömmen om en dans Som ledde bort från dom vi var Till något annat, nytt och bra Kapitel två, här står vi nu Gubben i månen och hans fru Vi känner tacksamhetens lugn Tänk att vi klarade oss ändå - Kapitel två
Vi tar farväl av alla barna dar, och mellan raderna finns det vi lämnat kvar, jag kan va lurig så Jag kysser marken där vi lekt en gång, en fantasi så stor den räckte natten lång, jag lärde mycket då Planen var så enkel, vägen var så rak
När inga möjligheter fanns...
Kunde dessvärre inte hitta något smakprov på den, men det är en helt underbart söt melodi! Spotify gott folk! "Perfekt" är ju också go, och det finns många många fler...
På lördag fyller mor 50 år! Shit vad tiden går, då är det redan 6 november!!! Dagen till ära hittade jag ju en klänning, men det är ju ett bra tag sedan. Den är inte särskilt uppseendeväckande förutom att den har en rätt så skaplig urringning, vilket krävde något passande under. En effektiv liten runda på stan igår var precis lagom att råda bot på detta. Hade nämligen inte mycket tid alls. Började scanna igenom första bästa butik och hann hitta ett flertal fina mössor, finns ju maaaassor av härliga stickade stora mössor nu. Dock har jag inte hittat någon som jag tyckt har varit tillräckligt stor för mitt runda huvud och stora hår. Men det finns ju så många fina! Olika storlekar, former, stickningar och färger! Så igår, fick jag tag i några mössor och några bh:ar och stod i provrummet och provade dessa skilda saker samtidigt. Klockrent. Måste sett superfint ut. Man brukar säga att man ska ha rätt saker till det man provar för att framhäva det allra bästa, få till rätt outfit så att säga, men njaa, kanske inte riktigt följde alla konstens regler, men kom ju trots allt därifrån med två nya inköp! Körde på mössan direkt och knallade vidare! Större än vad den ser ut. Gos. Nästa gång blir det någon med lite rolig färg också. Kanske skulle köpa en regnbågsmössa, det vore väl kul.
Jag blev så illa berörd igår när jag pratade med Anna som berättade om hur det gick till när hennes rumskamrat blev nedslagen och rånad i tunnelbanan i Oslo i fredags kväll. Klockan var bara strax efter åtta och det var nog mycket folk i rörelse på gatorna, men DÄR, just då, var hon ensam. Precis det man fasar för hände henne, man säger hela tiden att man aldrig ska gå själv, gå inte själv, vad du än gör så gå inte själv.
Hennes fysiska tillstånd är under omständigheterna helt okej men... den rädslan... Den kommer ju naturligtvis att sitta där den sitter.. länge länge...kanske alltid...
Man borde vara medveten. Men när någon sådant här händer, får man upp ögonen och tänker till igen, på det man redan vet...egentligen.. Det är helt.. fruktansvärt. Det finns sådana jävla idioter...
Nu har jag precis tittat på lördagens avsnitt av "Så mycket bättre", ännu ett sådant här möte-med-människor program som jag tycker om, och där var det då Thomas Di Levas dag. Säga vad man vill men där har vi i alla fall en omåttligt kärleksfull människa som aldrig någonsin skulle slå någon.
Skulle kunna vara Ester :)
Bekvämt?
Allas vår lektant som kom med roliga idéer och förklarade hur saker gick till. Flera "Eva" till ungarna :)
Elisabeth Gilbert
Kan ju inte se alltför gammal ut då Alice gissade att farmor skulle fylla 4 år...
