fiaelisa

Ödet. Jag tror fan på ödet. "När som livet kännes mörkt och grått och trist" - så kommer det något ljus i tunneln. Trots allt. När man är jordens mest töntiga självömkande person behöver man ett slag i huvudet som påminner en om att – DU har inte ett PISS att klaga över, så HÅLL TYST för fa-an.

Jag vet. Förlåt. Jag ska hålla tyst. Även om jag oroar mig för att inte hitta lägenhet till hösten, bli pank, bli kuggad för att ha refererat fel i våra inlämningsuppgifter och behöva göra om, eller för att jag inte somnat som en normal människa på flera dagar. Tröttsamt. Blä. Och FY vad jag är negativ. Min stackars mor ringde förut när jag satt i en djup negativ bubbla och fick lyssna till skiten. Stackarn. Men vad vore man för varandra om man inte lyssnade till varandras skit ibland. Ingen är mer än människa. Så mycket tankar i onödan, till ingen nytta. Om man bara kunde slänga bort skiten. Gå till komposteringen, leta upp containern med skylten ”destruktiva tankar” - slänga i dem och gå lättad därifrån. Gud va skönt.

Nu har jag gjort det och samtidigt blivit påmind om att jag inte har ett PISS att klaga över. Och mamma, vad du är fin. Ibland behöver vi bara få det ur oss. Nästa gång tar jag din.

Nu ska jag ut och springa. (Trots att det blåser som ett svin!!!!)