Slutar de upp med det de gjorde innan de klev in i universitetsvärlden och blir fullkomligt insnöade!? Nej! Så är det ju ICKE! Jag saknar att prata om ditten och datten på bloggen.

Den allra första kursen på lärarprogrammet lider här nu mot sitt slut och vi har alldeles precis också avslutat vår första praktik. (Jag har också lett mina två första lektioner! I engelska faktiskt! Riktigt kul!!) Under 8 dagar har jag följt två klasser i åk 5, framför allt en, och haft två handledare som velat att jag ska suga åt mig av så mycket som bara möjligt! De är två damer med maaassor av erfarenhet, en verklig guldgruva att få vara med och kunna spana in och diskutera med om allt som dyker upp i skallen. Vilket har varit en hel del.

Min största insikt under praktiken: En lärare får hantera otroligt mycket mer än bara undervisning. Det inträffar ideligen incidenter, mellan eleverna i klassen eller med dem och andra barn i korridoren, under rasten eller också efter skoltid - det som sker efter skoltid hänger ju såklart också med in i klassrummet... Hela hela hela tiden måste det jobbas med relationerna i gruppen.

Jag funderade ju på att bli psykolog och ja du varsågod Fia! - Du kommer få det jobbet på halvtid. Det är så det är. Alla ungar har en bakgrund och när eleven är i skolan måste läraren se till att det fungerar. Jag har aldrig haft någon annan romatiserad bild heller, men det är något man måste vänta sig om man nu valt yrket. Men jag står fast. Yep. Det ska bli en sjuhelsikes bra lärare av mig en dag.