Det gick bra, det gick faktiskt alldeles strålande. Solen sken och vinden var stilla, bruden var vacker och en glad och förväntansfull folksamling fanns närvarande på brudparets stora dag. Bruden kom där på en stor och ståtlig svart shire-häst efter att alla gäster kommit. Hon var pirrig och lite rädd att tårarna skulle komma snart. Det kommer att gå bra sa jag, och det får faktiskt komma några tårar också om det är så, tänk inte på det : ) Så knallade vi några meter framför henne och följer grusvägen upp mot deras framtida hus och trädgård. Där uppe på kullen står alla och väntar invid lusthuset. De hör vårt fiolspel långt före de ser oss och så kommer vi sedan där upp över krönet med bruden bakom oss : )

Vigseln var väldigt enkel och vacker. En vän till dem vigde dem och sa några ord från hjärtat, två grabbar spelade gitarr och sjöng och sedan när det var dags nästan ropade brudgummen ja och bruden kom med ett lite mer försynt men tydligt ja, tårarna hade kommit för länge sedan. Efter vigselakten rundade vi av med "Underbart" för att knyta ihop säcken och då det minglades spelade vi lite i bakgrunden. Vi fick så många komplimanger och framför allt bruden var så otroligt tacksam att vi ställde upp och sa att "det var ni som gjorde att jag började tjuta! När ni drog igång där, då kom tårarna!"

Jag gillar att få folk tjuta i sådana sammanhang, då har man klarat uppgiften;) Vi spelade ju sedan återigen framför bruden och denna gång ledde vägen upp till Husby slott där festen skulle hålla till så då stod alla gäster där uppradade utanför slottet när vi kom. 

Det var verkligen så otroligt kul att bidra igår. Det är så himla roligt när man riktigt hör hur uppskattat det är det man gör. Tänk att man kan göra några så glada med något som för en själv är så lite. Oh vad härligt det var att få vara med vid ett så fint bröllop : ) Jag har nog fått upp ögonen för att ha vigsel ute eller hemma, kan verkligen vara minst lite drömlikt.

Jag var dock tvungen att dressa om fort när jag kom hem, nog för att jag kände mig uppklädd och väldigt fin i mammas Sverige-dräkt, det gjorde jag verkligen, och fick höra från väldigt många hur fint det var att få se, men det kanske inte var den mest ultimata stassen till Oscars inflyttningsfest och Ottens dansgolv!;) En väldigt radikal förändring i klädsel får jag lov att säga att det blev! Det återstår att se om det uppstår något mer passande tillfälle att bära Sverige-dräkten, det är ju inte ofta den passar så perfekt som på en högtidsdag som denna, särskilt för en speleman!

 
Jag och min kompanjon Bodil.
 
Här möter vi Irene som vi aldrig har sett och växlar några ord.
  
Varpå vi drar oss uppåt och börjar alldeles strax efter denna bild att spela.  
Där vigs de i hjärtat under eken. 
  
Hela familjen och det numera äkta paret Vastesson.
  
Ett par avrundande strofer.
 
Så fick spelemännen också ett glas snällt bubbelvatten.
 
När alla gäster har förflyttat sig till slottet står vi nedanför slottets ingång och väntar. Så kommer hon där plötsligt, den galopperande bruden och vi leder henne en sista gång :)