Så kan det gå ibland, och jag har ramlat av alldeles för få gånger i mitt liv så det var på tiden. Ia och jag kunde konstatera att vi inte hade någon vidare tur igår, det kom regn och det blåste (perfekt väder för att få hästar lite hispiga), vi var därtill tvungna att ta oss förbi galna hästar i en hage och vid nästa upphopp gick det mindre bra för fröken Fia... Det blev snart att säga "hej grusväg!" i farten av galopp. Auch. Det kunde absolut ha gått värre än det gjorde. Ia ropade direkt och undrade hur det gick och först höll jag bara upp handens för att visa att jag var okej och sa sen.."Man blir ju lite mör." Mammas kommentar om mitt vänstra knä var igår kväll "jag tyckte jag såg knäskålar överallt!" Min vänstra halva är idag lite kajko, höften klarade sig dock (har väl tillräckligt vadderad rumpa:P) men knäet har sina extra snygga knäskålar, foten känns som om den blivit överkörd - av min egen kroppsvikt säkerligen eftersom jag nog landade på den, axeln vill helst icke höjas, plus, nu ni - att jag har ett supersnyggt ögonlock! ;) Ni som såg mig med myggbett på ögonlocket förra midsommaren har en idé om hur detta ser ut (men myggbettet var nog snäppet värre;)..)
Så idag gör jag inte så många knop, går sannerligen inga långa rundor, har nog nog med att ta mig runt i huset och upp-och-nerför trappan om så behövs. Det kan nog vara nyttigt att känna sig lite som en slagpåse ibland, jag har hållt mig alldeles för frisk och oskadad. Dock hoppas jag att kroppen frisknar till endast efter ett par vilande dagar...jag tror nog det! Annars kommer jag bli rastlös.. men dansgolv den här helgen kan man ju utesluta!
