fiaelisa

Vilket bestyyyr med utlandsbetalningar må jag säga! Ett banknamn och kontonummer med kontohavandes namn är inte tillräckligt på långa vägar. Det krävs all möjlig information innan man kan göra rätt för sig och betala in sin hyra till en engelsman. Efter sökande på olika sätt av all nödvändig information och med hjälp av internetbanker och teknikens är det trots allt klart(!) - och en erfarenhet rikare! Phju... 

Fattas bara att pengaskiten inte förs över nu också. In your face! Nä, det vore ju inte kul, ganska så tråkigt faktiskt. Lite peppar peppar ta i trä, spark i röven och heja heja frisk humör så ska det nog gå vägen. Både med betalningar och att väl anlända:)  

För övrigt så var det laction här utanför i korridoren alldeles nyss då världens mest abnorma spindel uppenbarade sig! Ingen luden terrariespindel med långa ben alltså men för att vara en "vanlig" spindel så var den fruktansvärt ovanligt stor! En kropp på någon cm och benen ett flertal centimeter. Skrik utbrast i korridoren av närmaste kvinnfolket varav den ena mordiska: "Döda den!!!" och så den andra: "Nej ta ut den!!! Åooohh!"

Jag skrattade spontant och Kerstin som jagade bautaspindeln, fick upp den på ett papper, den ramlar av, en halvmeter ovanför marken och det hörs ett unisont "Oaaåäuhh!!". När hon väl får upp den har hon en sekunds uppsyn av sinnesförvirring då hon inte velar mellan att springa ut med den eller om hon ska klämma sönder den - springa - stå kvar - och så rusar hon ut och räddar både spindeln och kvinnfolket. Sicken uppståndelse en spindel kan orsaka.
   

En stilla fredagseftermiddag då helgen står och väntar om hörnet kan vara bland det skönaste som finns ibland. En särskild belåtenhet och känsla av lugn har infunnit sig då både flygbiljetter till London är bokade samt att de framtida rumskamraterna har sagt att de kommer att ordna och välkomna oss då vi anländer i Nottingham måndagen den 21 september. På söndag ska en sista summa föras över för att sätta den slutliga pusselbiten på plats och därmed är vistelsen till fullo officiell. Det är otroligt spännande... Egentligen står framtiden helt oviss utan minsta spådom hur livet de närmaste månaderna kommer att se ut. Trots det återstår just nu endast ett behagligt, förväntansfullt och glädjande lugn som menar att det kommer att ordna sig=) Den ljuvligt goda chokladen som fortfarande vilar sin smak över läpparna förhöjde sinnestillståndet ännu ett snäpp... Mmm...Snart är det helg=)           

Här går han under namnet Finansmannen - vår vikarierande städare som ersätter lilla ordentliga Ulla under fem veckors tid. Glad och käck med en frätande svettstank kommer han svävandes genom korridorerna med mopp och vagn i högsta hugg. Den sociala kompetensen har han också ständigt redo och småpratar väääldigt gärna då han tittar in i  och tömmer papperskorgen på rummet. Då är det alltså såhär att det här är ju bara ett litet extrajobb för honom som han har på Östgötastäd för egentligen så jobbar han heltid som assistent till stökiga barn, plus att han har tre egna företag (varav en egen städfirma konstigt nog), dessutom har han under sommaren renoverat ett helt radhus i utkanten av Norrköping, han tränar inför maraton - häromdagen sprang han 1 mil på förmiddagen och 8 km på eftermiddagen tillsammans med en riktig afrikanare som vet den bästa taktiken. Han har 15 travhästar som kräver håll i gång, han läser kurser på universitetet - i höst var det aktiekunskap på distans från Kalmar, juridik i Linköping och företagsekonomi. Han hade avslutat en kurs i mobbning och det var ju en rätt tung kurs vettu där man hade ca 6000 sidor att lästa och så ett prov på det då och... "Men oj...äh..Har du haft någon semester då?" - "Neeejnej det har jag nog inte haft på 25 år, ja jag var ju i och för sig i Paris ett par dagar nu i somras men det var ju "business". Jag håller ju på att starta upp en modellagentur också så det var ju genom det då..." Pricken över i - Finansmannen sover max 2 tim/natt. Det ni - MAX!  Man vet knappt hur man ska kunna hålla minen när han står här och berättar om allt han gör och förväntar sig intresserade frågor och kommentarer - men det gör man ju för att göra den stackars karln såklart, så vi pratar om universitetskurser och egen företagssamhet. Igår hade han med sig sin mamma också för att han hade tagit på sig så mycket att han inte hann med själv så då gick hon runt och moppade med kutig rygg och påsar under ögonen medan han stod och snicksnackade. Det är otroligt att det faktiskt finns människor som Finansmannen. Jag undrar hur hans liv ser ut egentligen...

För somliga kanske detta kliv är noggrant övervägt, för egen del kan jag avslöja att idén uppstod i mitt lätt apatiska vakuum-tillstånd jag hamnar i här på kontoret ibland (huvudet framlutat över tangentbordet, stirrande in i dataskärmen med öppen mun, halvt sovandes) då jag i princip inte har ett jota å göre förstår ni. För någonstans krävs det ju trots allt att man har lite tid över för att kunna blogga och jag har all tid i vääärlden många "arbets"dagar. Jag skulle nog kunna trasa sönder de stackare som tittar förbi här genom att gnata på om kändisars klädstil, kostnaden för rökare, raketuppskjut eller hur man blir smartare av combon choklad och bär - allt hinner man gå igenom på nätet.  Gå hem tidigare kan jag inte heller göra för då blir det ingen lön - jag väljer då hellre att få betalt för att sitta stilla och onyttjad på arslet. Skrattretande situation..?

Men va fan - i situationer som dessa i livet är det inte mycket annat än att göra än att gilla läget trots allt. Se det positiva i det hela! Tänk så mycket annat jag kan hinna med!  Exempelvis så har jag faktiskt skrivit en sång. Christian här på jobbet fick nämligen en liten Alvin för drygt en vecka sedan och innan han ens var född småpratade vi lite om vad som sjungs vid ett dop. (Händelsen inträffade under vår dagliga stund med stretch-övningar, inte alla kontorsråttor som har tid med sånt - aha! 1 poäng för slött arbete) Christian utbrast också, när han kom på att jag hade sjungit vid något tillfälle,  " Ameäh! Då kan ju du sjunga på dopet!!" Jao, det skulle jag väl kanske kunna, sa jag lite småförsynt. Så spekulerade vi medan vi sträckte upp armar och ben och kom fram till att "Trygga räkan" och "Det gåtfulla folket" nog var rätt vanliga, men, njae, det kändes liksom inte helt hundra... Istället för Aftonbladet  då på eftermiddagen blev det Google med sökande på dop och lämpliga sånger. Nu ska jag bara börja med att säga att jag inte är ateist. Jag kan filosofera en del om religion och tro. Det var bara en känsla då jag fick då jag ögnade igenom populära sånger vid dop, att så hiiiimla mycket  "Gud har Dig i sin famn" och "var aldrig rädd, Han finns hos dig", heela tiden. Vad hände med mor och far och att uppmärksamma kärleken i den egna faktiska familjen...? Så jag skrev en egen = ) Så var det gjort. En ny dopsång helt enkelt... skriven med Alvin i åtanke. Så satt jag här på kontorsstolen i fredags och sjöng den lite försiktigt för mamman och pappan som stod intill med den lille sovande i famnen och så sa dem - Vi ringer när det är dags för dop.

Titt vad man kan få kreativitet över till när de vanliga arbetsuppgifterna tryter.